Välkomna över till 2016. Vi hoppas att ni har haft sköna helger med mycket vila och att ni nu känner er lagom sugna på lite tung musik. Lämpligt nog - med tanke på den gångna perioden - så är temat för veckans fredagslista lättja.
Om lättja som dödssynd kan vi på Wikipedia lära oss följande:
Sloth (Latin, acedia) can entail different vices. While sloth is sometimes defined as physical laziness, spiritual laziness is emphasized. Failing to develop spiritually will lead to becoming guilty of sloth. In the Christian faith, sloth rejects grace and God.
Sloth has also been defined as a failure to do things that one should do. By this definition, evil exists when good men fail to act.
Edmund Burke (1729-1797) wrote in Present Discontents (II. 78) "No man, who is not inflamed by vain-glory into enthusiasm, can flatter himself that his single, unsupported, desultory, unsystematic endeavours are of power to defeat the subtle designs and united Cabals of ambitious citizens. When bad men combine, the good must associate; else they will fall, one by one, an unpitied sacrifice in a contemptible struggle."
Over time, the "acedia" in Pope Gregory's order has come to be closer in meaning to sloth. The focus came to be on the consequences of acedia rather than the cause, and so, by the 17th century, the exact deadly sin referred to was believed to be the failure to utilize one's talents and gifts.[citation needed] Even in Dante's time there were signs of this change; in his Purgatorio he had portrayed the penance for acedia as running continuously at top speed.
Vi kör!
SAINT VITUS tillhör gammelgänget inom doomen. Bandet startade redan 1978 under namnet TYRANT, men gick 1980 över till sitt nuvarande namn. Bandet hade en lång karriär till 1996 då man lade ner, bara för att återuppstå 2003 och sedan lägga ner igen. 2008 återupptog bandet verksamheten och har harvat på sedan dess. Doomen och dess systergenre sludgen har ju haft lite av en renässans de senaste åren och mängder av skivor har kommit ut. Jag har valt en låt från skivan "Die Healing" från 1995. Jag kan verkligen inte yttra mig om hur denna står sig gentemot bandets övriga diskografi, då detta är det första jag hör av bandet. Doom har inte varit min genre, men jag märker att jag har sänkt försvarsvapnen rätt så mycket de senaste två åren och har betydligt mer tålamod med musik som går långsamt. 
DEFIANCE var ett thrash metal-band från Oakland som hade en tredelad karriär: 1985-1992, 1993-1995 och 2005-12. Bandet representerade en riktigt traditionell thrash metal. Stundtals är det riktigt kul att lyssna på bandet, men till de övre nivåerna i näringskedjan nådde de aldrig. 
RAW är ett death/thrash metal/crossover-band från Baden-Württemberg i Tyskland. Dessa gossar gillar sitt dubbelstampade om jag säger som så. Det drar och sliter åt alla håll och kanter, utan att slira av banan. Det är ju ändå ett tyskt band vi pratar om. Bandets fullängdsdebut kom 2009 och döptes, ack så lämpligt, till "Moshpit". Förvänta er sålunda inga intellektuella övningar av RAW - detta handlar om att förenas i yster ringdans. Och sämre saker finns ju, eller hur?
Vilket fantastiskt bandnamn tänkte jag när jag såg FIST FIGHT IN THE PARKING LOT. Skulle musiken visa sig vara lika bra? Tja, helt oäven är den inte. Bandets sludge/stoner/rock kombo har ett fint och tungt sväng som jag gillar ju mer jag lyssnar på den. Sångerskan/gitarristen Aby Kat har en väldigt fin pipa och såvitt jag kan bedöma så låter detta precis som det ska göra inom genren. 
Jag avslutar listan med en verkligt depressiv och långsam låt från funeral doom-bandet PANTHEIST. Detta är högstämt utav bara helvete! Sången är rejält mässande och keyboardmattorna ligger som täcken av mögel över hela bygget. Trummisen Andy Semmens har ett tålamod av astronomiska mått för här trampas det inte alls på gaspedalen. Jag är, faktiskt, genuint imponerad av trummisar som klarar av att hålla ett sådant långsamt tempo och varken sacka eller öka. Oerhört svårt - testa får ni se, haha!
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar