Fredagslistan 2015, vecka 50: Nominerade till årsbästalistan 2015

"The Malefic Miasma" - AGES. En av de absolut vackraste skivorna jag hört överhuvudtaget. Falunbandets debut gör det mesta rätt. Här finns en otrolig stämning som emanerar utöver det rent tekniska utförandet som, såklart, är klockrent. Karin skrev i sin recension av skivan på WeRock att den är "svårtartat beroendeframkallande" och jag instämmer till fullo.















"On Lonely Towers" - BARREN EARTH

Jag har gillat BARREN EARTH ända sedan bandet släppte "Curse Of The Red River" 2010. Med ny sångare i Jón Aldará har bandet fått någon av en nytändning och senaste släppet "On Lonely Towers" är en skiva som heter duga. I min recension av skivan skrev jag att
Överlag imponerar BARREN EARTH mycket. Med ”On Lonely Towers” har bandet fått till en platta som kombinerar bandets seriösa sida med en fin lekfullhet. Skivans stringent starka låtmaterial imponerar storligen på mig, och när jag får musiken paketerad i en sådan här grym produktion gör det att jag kommer återvända till skivan ofta under 2015. 
















"Psycroptic" - PSYCROPTIC
När ett band sätter sitt eget namn på en skiva så får de banne mig vara beredda att leverera sitt yttersta. Tack och lov gör bandet från West Hobart det. Med underbar ackuratess blandas tekniskt lir med ett fruktansvärt gött sväng som gör det svårt att stå emot detta bands charm.















"Purgatory" - BOREALIS

Min förtjusning över kanadensiska BOREALIS tog sin början strax efter det att bandet hade släppt "Fall From Grace" och det var Susanne som gjorde mig uppmärksam på bandet. Evig tacksamhet skulle jag kunna sammanfatta den handlingen med, haha! Senaste skivan är fantastiskt bra. Jag skrev i min recension av skivan att detta verk har få medtävlare i foran melodisk metal. Hantverket är stringent bra, och produktionen en njutning för öronen.















"Underworld" - SYMPHONY X


SYMPHONY X måste vara ett av de jämnaste banden i världen. I stort sett varje album bandet gett ut bjuder på fin musik. "Underworld" är inget undantag. När den släpptes blev jag i stort sett beroende av skivan och lyssnade i stort sett inte på något annat under en vecka. När jag inför denna listas sammanställning återvände till skivan var jag nära att trilla dit igen - ett gott betyg om något!














"Under The Red Cloud" - AMORPHIS


Ett tydligt fall framåt för finska AMORPHIS som jag tyckte hade en dipp med "Circle". Senaste plattan strålar av självförtroende och kraft - och det med rätta då låtmaterialet genomgående är starkt som satan.

"Meliora" - GHOST.

Såklart är GHOSTs tredje platta med i nomineringslistan. Jag uppskattar verkligen plattan som är så oerhört mycket starkare än såsiga "Infestissumam". Varenda låt på "Meliora" visar på ett band som så tydligt vet vad de vill och som har medlen att åstadkomma verklig magi. Detta är det bästa GHOST har klämt ur sig.














"Abysmal" - THE BLACK DAHLIA MURDER

Det är lätt att tycka om THE BLACK DAHLIA MURDER som på färska "Abysmal" fortsätter att leverera smart melodisk death metal av yttersta kvalitet. Här samsas teknikalitet med sväng och ystra krumsprång på ett fullständigt självklart sätt.



"The Book Of Souls" - IRON MAIDEN

Dubbelalbum inspelat i hemlighet med en cancersjuk sångare - och ändå visar IRON MAIDEN att de jävlar i mig fortfarande kan sopa banan med rätt så många band. I min recension av skivan skrev jag att

Överlag känns liret starkare – riffen är tydligare, vassare och solona känns farligare än på bra länge – och samtidigt är det helt klart från första till sista ton att detta är IRON MAIDEN. Den stora skillnaden är att bandet på ”The Book Of Souls” känns starkare än på över ett decennium. Har du övergett bandet? Kan vara läge att uppsöka IRON MAIDEN igen.

"The Malkuth Grimoire" - ALKALOID

Progressiv teknisk death metal levererad av musiker med CV längre än de flesta. På något märkligt sätt så är "The Malkuth Grimoire" en av de mest lättillgängliga skivorna jag stött på inom denna ganska så krävande subgenre. Teknikaliteten är det inget fel på, och bandet lyckas tillräckligt väl med att demonstrera sina färdigheter om jag säger så. Men det är låtarna som står i centrum. Och låtskrivandet är det sannerligen inget fel på när det gäller detta band. Kunde blivit platt fall - nu har vi en skiva som svävar mot de högre sfärerna.



"Duende" - THE GREAT DISCORD

Förenade av en gemensam kärlek till GENESIS, KING CRIMSON, DILLINGER ESCAPE PLAN och MESHUGGAH skapade sångerskan Fia Kempe och trummisen Aksel Holmgren THE GREAT DISCORD och snickrade ihop en skiva som är magisk. Storslagenhet, köttighet och väna tongångar kopplas ihop på mycket imponerande sätt. En skiva att återkomma till bara för att upptäcka att den har vuxit ytterligare.





"Infinite Fields" - IRREVERSIBLE MECHANISM

Jag skrev om det vitryska bandet att ”Infinite Fields” är inte den typiska tekniska rensmackan. IRREVERSIBLE MECHANISM uppvisar tydliga bevis på att de verkligen vill och kan vara mycket mer än ”bara” tekniska. Låtarnas stringent genomarbetade känsla och höga nivå gör att det inte kan bli annat än ett högt betyg. Detta är en av årets hittills bästa plattor. Kolla in den.















"Regression" - THEORIES

En väldigt fint genomarbetad och stringent stark grindcoreplatta. "Regression" är en oerhört imponerande debutskiva som även om den inte är det mest originella ni hört bjuder upp till yster ringdans. THEORIES är ett band som vet vad de sysslar med. De har också, emellanåt, den goda smaken att bryta mot genrekonventioner på sätt som gör att jag uppskattar bandets tonkonst än mer.















"The Anthropocene Excintion" - CATTLE DECAPITATION

Med stor auktoritet levererar CATTLE DECAPITATION den bästa rensmackan sedan MISERY INDEX förra året gav ut "The Killing Gods". Det är argt och drivet mest hela tiden. Att bandet dessutom har lärt sig att svänga nåt så in i helvete gör "The Anthropocene Exctinction" till en njutning från början till slut.

















"All Is Left To See" - MOLOKEN

Synnerligen personlig och mörk skiva från norrländska MOLOKEN som återigen bevisar att de är ett band som är värda vår uppmärksamhet. Att bandet har utökat sitt synnerligen personliga uttryck med en personligt upplevd historia gör att skivan känns betydligt viktigare än det material bandet har släppt ifrån sig tidigare. En skiva med stort djup och avgrundsdjup svärta.