Idag får ni er en lista med nytt material - då pratar vi om skivor som har släppts denna veckan. Vill ni veta mer om vad jag tycker om plattorna så är det värt att surfa in på Werock.nu redan nu då jag har satt tre av skivorna under lupp.
Vi kör.
"Invictus" är George Kollias soloskiva. Och här pratar vi verkligen om en soloskiva då den kanske bekante skinnpiskaren i NILE står för samtliga instrumentella insatser, sången, och all musik samt text.
Det är alltid vanskligt med dylika skivor tycker jag, för det är nästan alltid som det är någon detalj som inte håller samma klass som de andra. Trumspelet visste jag ju skulle hålla yttersta världsklass - NILE har aldrig behandlat sina trumslagare med silkesvantar och Kollias har hållt den positionen i över ett decennium. I övrigt då? Ja, helt tokigt är det inte, även om det inte håller samma klass som NILE. Det är det å andra sidan inte mycket som gör. Produktionen är fint organisk, vilket jag uppskattar. Jag gillar när trummor låter som just trummor.
GUTTER INSTINCT. Lägg det namnet på minnet. Helsingborgsbandet levererar grymt köttig och oerhört elitartad dödsmetall på EP:n "The Insurrection". Detta är dödsmetall när den är som bäst: skitig, ond, argsint och med en produktion som sätter tarmarna i gungning. Att bandet dessutom nyligen har satt bläck på ett kontrakt med ansedda Prosthetic och har förekommit i diverse press gör att jag både tror och hoppas att bandet når en stor publik. Just nu har jag svårt att få nog av bandets musik, och "The Insurrection" gör att jag verkligen ser fram emot den fullängdare som bandet står i begrepp att spela in.
Att FAITH NO MORE har släppt nytt material är ingen liten sak om ni frågar mig. Jag har lyssnat på bandet sedan jag skaffade "Introduce Yourself" på vinyl 1988. Jag har lyssnat, likt många, på "Angel Dust" från 1992 ett skadligt antal gånger. Jag är väldigt övertygad om att det fortfarande finns ett behov av dylik väldigt eklektisk musik för att utmana oss lyssnare. Desto mer glädjande att FAITH NO MORE på "Sol Invictus" känns lika gränslösa, relevanta och intressanta som de gjorde under 1900-talet.
Jag avslutar listan med lite österrikisk black metal och musik från GROTESKHs andra album "Code: End". Inte det mest nydanande vi kommer få höra i år, men icke desto mindre en rasande trevlig skiva som innehåller låten Mystery Orbs, en minst sagt baskaggekåt liten pärla till låt. att bandet gör en fin fade in tycker jag förtjänar lite extra beröm. Jag ber er dessutom lägga lite extra märke till den fina low-endproduktionen.Så där ska det låta - i alla fall i mina öron.
Det var allt gott folk - nästa vecka, om allt funkar som det ska - återvänder Susanne med en, vad hon själv har sagt, djävligt göttig lista. Ta betäckning med andra ord!
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar