Idag ska vi nörda ner oss och prata trumproduktioner. Då jag själv är trummis är detta ett ormråde som, såklart, ligger mig varmt om hjärtat. En usel produktion kan i ärlighetens namn sätta allvarliga käppar i hjulet för hur jag uppskattar en skiva eller inte (se det allestädes närvarande exemplet "St. Anger). Men på precis samma sätt så kan en snygg rattning av hur trummorna låter höja en skiva till oanade höjder (se INSOMNIUMs "Shadows Of The Dying Sun").
Trumljud har ju ändrats över tid - därför får ni fem exempel från 1970-talet och fram till 2010-talet - av låtar som har en minst sagt fin proddning av trummorna.
Vi kör.
Året är 1976. Den kanadensiska powertrion RUSH har med sina tre föregångsplattor ("Rush" från 1974, "Fly By Night" och "Caress Of Steel", bägge från 1975 - vi snackar arbetstempo!) inte lyckats åstadkomma den succé som framför allt deras bolag Mercury har förväntat sig. Bolaget vill lägga sig i nästa skiva. Vad gör Neil Peart, Alex Lifeson och Geddy Lee i detta läge? Jo, de snickrar ihop en tematisk skiva som inleds med en över 20 minuter lång låt. Bolaget skiter knäck tills dess att de ser att skivan inte bara säljer, den säljer utav bara fan. "2112" blir skivan som på allvar sätter RUSH på kartan som ett av de mest innovativa och intressanta banden på planeten, en placering de fortfarande behåller idag. Om skivan är storvulen är produktionen inte det - den är snarare torr. Pearts trummor, han använde trummor från Slingerland mellan 1974 och 1977, låterlåter verkligen inte stora, virveltrumman är minst sagt knastertorr. Om man känner för att veta mer om Pearts trumset kan man kolla här.
Året är 1986. EUROPE från Upplands Väsby släpper den 26 maj "The Final Countdown" och blir stora utav bara fan. Bandet turnerar över
hela världen och drar in så mycket pengar att de, istället för att
flyga över Ian Hauglands trumpodium från USA, väljer att bygga ett nytt
till Europasvängen till en kostnad av många pengar. Jag skulle kunna
prata bort en hel kväll om hur trummor lät under 1980-talet. Detta
årtionde är ju inte ihågkommet för att det var måttligt på något sätt.
Det är årtiondet då yuppien gör sitt intrände, kapitalismen är religion
och då band gillar stora produktioner. (För det bästa exemplet inom
mainstreammusiken se The Bangles låt Eternal Flame. Virveltrumman i slutet av låten är inget man skojar bort i första taget). EUROPE är inget undantag. De tar in Kevin Elson som producerar skivan. Resultatet är en minst sagt radiovänlig produktion. Hauglands trummor låter visserligen stora, men inte för stora. På skivan, precis som under hela karriären, använde Haugland Yamahatrummor av inte den lilla storleken.
extrema rötter. Bandet har tagit in Bob Rock att producera skivan. Tanken är att han ska ge musiken en stor kostym. Det gör han. METALLICA låter på denna skiva oerhört bra. Trumljudet som Rock har gett Ulrich är minst sagt muskligt. Jag kan säga att virveltrumman låter som en våt dröm för mina öron. På turnén för skivan tar Ulrich ut svängarna än mer och utrustar sina två trumset med pukor från storlek 10" till 18". Han har en 16" puka som hängande, vilket på den tiden var minst sagt uppseendeväckande. Jag undrar om det har skett senare faktiskt. Oavsett vad man tycker om riktningen som bandets musik tog med denna skiva så kan jag konstatera att produktionen fortfarande låter fantastiskt bra.
Året är 2004. THE HAUNTED har tappat sin sångare sedan två skivor Marco Aro. Tillbaka kommer bandets originalsångare Peter Dolving. Det är oftast det folk kommer ihåg. när det gäller "Revolver". Det jag kommer ihåg är att trummisen Per Möller Jensen byter från Premiertrummor till Tama Starclassic. Och vilken jävla skillnad det gör.
Jensens nya trummor äter sig igen den massiva skrikvägg som Dolving
snickrar upp på sin triumfatoriska återkomst till bandet. Här låter
bandet bättre än någonsin. Om ni vill friska upp minnet när det gäller
Möller Jensens storlek på trumseten han har använt under karriären och
vad det (möjligen) har haft för inverkan på musiken i THE HAUNTED kan ni
kolla in det här gamla inlägget från 2011.
/Martin
4 kommentarer:
Trumljud är inte att underskatta. Ta t.ex. Soreptions senaste skiva. Tycker att skivan är kanon men att den dras ner av de alldeles för "klickande" trummorna. Ett mer analogt och organiskt ljud hade skickat upp skivan i stratosfären.
@Christofer: nä, trumljud ska man ta allvarligt på. Angående Soreptions senaste alster så håller jag med dig att den är grym. Får erkänna att jag inte tänkte så mycket på trumljudet - man liksom förväntar sig att kaggarna ska låta så. Fast jag tycker att trummorna låter bättre än på debuten, så lite har de nog skruvat. Då tänkte jag mer på hur gigantiska trummorna låter på Cannibal Corpse senaste - där kan vi snacka skillnad från framför allt "Kill"!
Soilwork - Stabbing the drama= Grymt trumljud!
@Henke: håller fullt med dig. Fin skiva i övrigt också :)
Skicka en kommentar