Ohoy seglarvänner!
Dags återigen för succékonceptet Gästlistaren och denna fredag har turen kommit till en av mina vänner, den oefterhärmlige Hannes ”AntichristWarKommando” Hellman från dödsmetall-/grindcorebandet GUTTER INSTINCT. Som jag för övrigt rekommenderar att ni kollar upp å det snaraste om ni ej redan har gjort så.
Nu, mina vänner, blir det allvar på riktigt. Vi kliver
ned i underjorden med farbror Hannes för att ta en titt på den riktigt mörka
och kompromisslösa svartmetallen. Ni som känner er ängsliga kan passa på att
hålla någon vuxen hårt i handen för nu blir det åka av!
Djävulskt Ohelig Och
Äkta Svartmetall Från Helvetet
av Hannes ”AntichristWarKommando” Hellman från Gutter Instinct
Metal ska vara hård. Metal ska kännas. Egentligen hade det räckt gott och väl med de två meningarna, men jag får väl göra ett halvhjärtat försök att utveckla detta. Jag vet inte hur det är för andra människor, men personligen lyssnar jag uteslutande på Metal som är just hård. Vill jag lyssna på musik som inte är hård så lyssnar jag på något helt annat än Metal.
För mig handlar hela Metal-genren just om att spränga gränser för vad som av allmänheten uppfattas som hård musik, vilket ju ständigt förändras. Detta är och har alltid varit genrens syfte enligt min mening. Jag spelar själv gitarr i ett Metalband och för mig och övriga bandmedlemmar skulle det vara helt otänkbart att inte spela så snabb och brutal musik som vi bara kan. Varför i helvete skulle vi göra det? Metal handlar om hårdhet, brutalitet, aggression och kompromisslöshet och ska fungera som en motpol till den ytliga och naiva populärmusiken. Det handlar om den mörka sidan av livet. Äkta känslor, inget skitsnack.
Eftersom jag tillskriver mig själv denna väldigt smala men för mig nödvändiga syn på vad riktig Metal är och bör vara, så förstår ni säkert också att jag är väldigt kritiskt inställd till Metalband som väljer att blanda in element som keyboards, rensång och melodiska gitarrsolon i sin musik. Det är med andra ord det som brukar benämnas ”extrem” Metal som min fredagslista uteslutande kommer att handla om. Närmare bestämt extrem Black Metal. För mig är nämligen det rent musikaliska faktiskt mindre viktigt än själva äktheten, känslan, råkraften och atmosfären i musiken och därför passar denna Metal-genre mig som handen i handsken. Kanske är det min långa kärlek till Noise- och Industrimusik som gjort mig helt immun mot så kallad ”dålig produktion”, vem vet? För mig har i många fall åsikter som ”det där är ju bara oljud”, ”alldeles för skitig ljudbild” eller ”man hör ju inte vad han sjunger” snarare blivit en slags äkthetsgaranti som gör mig ivrig att lyssna.
av Hannes ”AntichristWarKommando” Hellman från Gutter Instinct
Metal ska vara hård. Metal ska kännas. Egentligen hade det räckt gott och väl med de två meningarna, men jag får väl göra ett halvhjärtat försök att utveckla detta. Jag vet inte hur det är för andra människor, men personligen lyssnar jag uteslutande på Metal som är just hård. Vill jag lyssna på musik som inte är hård så lyssnar jag på något helt annat än Metal.
För mig handlar hela Metal-genren just om att spränga gränser för vad som av allmänheten uppfattas som hård musik, vilket ju ständigt förändras. Detta är och har alltid varit genrens syfte enligt min mening. Jag spelar själv gitarr i ett Metalband och för mig och övriga bandmedlemmar skulle det vara helt otänkbart att inte spela så snabb och brutal musik som vi bara kan. Varför i helvete skulle vi göra det? Metal handlar om hårdhet, brutalitet, aggression och kompromisslöshet och ska fungera som en motpol till den ytliga och naiva populärmusiken. Det handlar om den mörka sidan av livet. Äkta känslor, inget skitsnack.
Eftersom jag tillskriver mig själv denna väldigt smala men för mig nödvändiga syn på vad riktig Metal är och bör vara, så förstår ni säkert också att jag är väldigt kritiskt inställd till Metalband som väljer att blanda in element som keyboards, rensång och melodiska gitarrsolon i sin musik. Det är med andra ord det som brukar benämnas ”extrem” Metal som min fredagslista uteslutande kommer att handla om. Närmare bestämt extrem Black Metal. För mig är nämligen det rent musikaliska faktiskt mindre viktigt än själva äktheten, känslan, råkraften och atmosfären i musiken och därför passar denna Metal-genre mig som handen i handsken. Kanske är det min långa kärlek till Noise- och Industrimusik som gjort mig helt immun mot så kallad ”dålig produktion”, vem vet? För mig har i många fall åsikter som ”det där är ju bara oljud”, ”alldeles för skitig ljudbild” eller ”man hör ju inte vad han sjunger” snarare blivit en slags äkthetsgaranti som gör mig ivrig att lyssna.
Alltså, ni som gillar smörja såsom
Power Metal, melodisk Death Metal eller Metalcore behöver egentligen inte
lyssna för det här är definitivt ingenting för er. Det här är riktig Metal,
skapad av musiker som fattat vad det hela handlar om. Tilläggas bör väl att det
varit en utmaning för mig att få ihop en så här pass stabil lista med tanke på
att utbudet av verkligt hård Metal på Spotify är minst sagt begränsat, men jag
gjorde mitt bästa och lyckades till slut ändå få med många av de band och låtar
som jag bestämt mig för att jag ville ha med. Hade jag kunnat så hade jag dock
gärna haft med låtar av de kanadensiska banden Antediluvian och Revenge,
spanska Teitanblood samt finska Ride For Revenge.
Nåväl, eftersom den här
texten troligtvis redan börjar bli en aning långdragen så väljer jag faktiskt
att inte nämna någonting alls om banden eller låtarna på listan utan låter
musiken tala för sig själv. För alla er som direkt känner att ”det här är ju
bara oljud” så kan jag åtminstone berätta att andra halvan av listan består av
inte fullt så brutala och kompromisslösa låtar som den första halvan. Lyssna
och dö vetja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar