Fredagslistan vecka 42: Proggrind

Tjena allihopa!

Denna veckan ska vi prata ytterligheter då listan består av två disparata subgenrer inom metal: Progressiv metal och grindcore, därav den oerhört genomtänkta mashupen proggrind.

När det gäller den progressiva metallen så vet ni att både jag och Alex är något förtjusta i dylik musik - Alex mer än mig dock - och ett gemensamt band är DREAM THEATER. Men detta band har vi tjatat väldigt mycket om, så en av premisserna var att det inte skulle finnas någon låt av detta gäng på veckans lista. Andra band som jag direkt avfärdade (inte för att de skulle vara dåliga på något sätt) var YES och OPETH. Det får ni leva med, hehe! Men, invänder då vän av udda taktarter, vad finns det då kvar. En hel del kan jag säga.

När det gäller grindcorebiten så bör det inte vara en större hemlighet att Alex avskyr denna subgenre så till den milda grad att han regelmässigt brukar döpa om ANAAL NATHRAKH till ANALT TRAKTAMENTE. Jag har försökt med benäget bistånd av Susanne vänja honom av med detta, to no avail. Men jag ska inte hålla oss kvar vid detta faktum utan istället säga att jag grävt fram några gulliga dängor - för ställda bredvid de oftast episkt långa progressiva låtarna blir det mest käftsmällar det handlar om när vi pratar grind.

Vi inleder dock med COHEED & CAMBRIA. Jag uppskattar verkligen deras "Good Apollo..."(hela titeln är så skrattretande lång att jag hellre skriver detta än hela titeln), men har inte tyckt att bandets alster efter den plattan har bjudit på någon vidare lyssning. Men det verkar det vara ändring på nu i och med "The Ascension: Aftermath" för helt plötsligt märker jag att jag sitter och stampar takten. Låten som jag valt på plattan heter Domino The Destitute. Lyssna gärna på gitarrslingan som dyker upp vid 0:35 och försök att inte få lite vibbar från 80-talet. Synnerligen snyggt!

PHOBIA knockar oss sedan med en fin uppercut vid namn Yankee Swine. Den är bara 11 sekunder lång, och gör att ni förmodligen knappt hinner registrera slaget innan ENSLAVED drar in med Thoughts Like Hammers. Det är en fantastisk titel. Och skivan "RIITIIR" är magiskt bra. Jag blev väldigt glatt överraskad av den skivan faktiskt. ENSLAVED har aldrig varit ett stort namn i min bok, men här fastnade jag fort bandets numera väldigt komplicerade och varierande tonala uttryck.

WORMROT sveper sedan förbi med artilleriet och blästrar loss med All Go No Emo. 24 sekunders genialitet innan FAIR TO MIDLAND drabbar med en olämplig blandning av Whiskey & Ritalin. Den låten är så sprängfylld av kvalitet  att jag fortfarande baxnar varje gång jag lyssnar på den.

Sen kommer vi över till en låt som handlar om trotsåldern. Eller kanske inte ändå. Men låten heter i alla fall Totalvägra  och det är ju något som 3-åringar brukar ägna sig åt ibland. Skämt åsido, INFANTICIDE heter bandet som är värda er uppmärksamhet under de 33 sekunder låten varar. Skivan som låten är tagen ifrån "From Our Cold, Dead Hands" är förresten bra rakt igenom. Kolla gärna in den.

Ni kommer ihåg att jag pratade om att OPETH inte är med på listan? Fint. Ett band som dock på ytan påminner en hel del om hjältarna från Stockholm är finska BARREN EARTH, ett band som drabbar åtminstone mig med kraft på bägge fullängdarna "Devil's Resolve" och förstlingsverket "Curse Of The Red River". Från den senare har jag plockat titellåten som med sin episka längd och mängder med infall funkar nåt så oerhört fint.

GADGET blåser förbi med sjukdom i form av fågelinfluensa - H5N1 från "The Funeral March". Infektionen varar i fullt fylliga 1 minut och 3 sekunder.

RUSH. Jag riktigt ser hur många av er vrider sig i stolarna. Jag kunde inte med den bästa viljan i världen hoppa över denna grupp. Men jag valde inte några av de längre låtarna i alla fall, haha! Eller nja, 10 minuter är ju rätt långt, men inte om vi jämför med titellåten från "2112" som är över 20 minuter. Nu får ni La Villa Strangiato från "Hemispheres" istället.

Vi avrundar med Children Of The Pentagram från den grupp som lite märkligt har benämnts grindcorens supergrupp. Jag menar, visst de kan spela, men supergrupp som begrepp signalerar för mig att man har sålt ut Madison Square Garden och krängt skivor så det står härliga till. LOCK-UP har inte det. Men de har däremot lirat brallorna av en hel drös andra band inom renskategorin. Man förstår varför när man hör denna låt.

Det var det hela - en önskan om en trevlig helg till er. Jag ska i mitt fall nog se till att få minst 3 pilsnerdricka innanför västen under någon av dagarna.

/Martin

Fredagslistan vecka 42: Proggrind