Fredagslistan vecka 24: Den matiga listan

God morgon!

Idag ska vi prata matighet. Listan denna vecka är låtmässigt inte längre än vad den brukar vara, 20 låtar, men bjuder på 120 minuters musik. Ni vet vad detta betyder: band som gillar att skriva långa låtar är starkt representerade.

Att skriva långa låtar bör inte vara ett självändamål - och det är det inte för de banden på listan misstänker jag då musiken är synnerligen vältalig och fylld till brädden med kvalitet.

Susanne börjar dock sin del med en slagkraftig dänga i form av BLOODBATH - Blasting The Virginborn från kvalitetsmässigt magiska "Unblessing The Purity". Den låten har ett sånt sjukt härligt gung att det är svårt att inte le lika massivt som blastbeatsen i låten.

Vi matar vidare med COLDWORKER. Jo, Anders från NASUMs "nya" band. "The Doomsayer's Call" heter skivan - låten The Glass Envelope. Ganska trevlig låt, även om den - såklart - inte spelar i samma liga kvalitetsmässigt som NASUM.

DAATH. Här blir det betydligt trallvänligare. Nästan lite easy listening ;) Betydligt mer melodier i vilket fall.

Kyliga NEURAXIS bjuder på en sonisk miljö stavad triggade baskaggar. Jag gillar det. Kanske mycket beroende på att det oftast går undan i Of Divinity utan att det för den sakens skull saknas melodiska inslag. Den kyliga atmosfären går igen i nästa låt Victory Through Intolerance. Bandet heter KOMMANDANT, kommer från Chicago och är skitskraja för att bli utsatta för gasattacker. Alternativt släpper samtliga i bandet sura fisar nästan jämt. I varje fall är det ett ivrigt nyttjande av gasmasker på scen för detta gäng.

Skönt då att hoppa vidare till DARK FUNERAL och The Arrival Of Satan's Empire. Kvalitet det är prick vad man får av detta gäng. Inga krusiduller. Och det är skönt.

Sen kommer första långa låten - 7:33 varar DESTROYER 666s I Am The Wargod från "Phoenix Rising". Och den är episk. Och lite pretentiös. Och bra.

Raskt hopp till galet oprentiösa DEATH BREATH. Nicke Andersson latjar runt med polarna ungefär. Fast vi har ju slagit fast att även när Nicke bara fjantar sig så blir det bra. Titeln på låten säger en del om vilken nivå vi rör oss på  - Giving Head To The Dead. Tjosan.

HORSEBACKs Mithras är, jag är ledsen Susanne, ett av de största sömnpillren jag hört på bra länge.

Å andra sidan hamrar den in vilken extrem verkshöjd Of The Leper Butterflies ligger på. NE OBLIVISCARIS heter bandet.

Kommer ni ihåg när jag hade lagt hela BARREN EARTHs "The Devil's Resolve" i min listdel vecka 11? Susanne kommenterade detta med att jag hade gått "fullständigt batshit crazy".

Well jag har gjort det igen, fast med en annan skiva. Och det är lite Susannes fel. Förra veckan hade hon en låt, Xenoflux, från "Portal Of I" av NE OBLIVISCARIS. Hon skrev också att man egentligen borde lyssna på hela skivan. Så det gjorde jag. Och jävlar vad jag trillade dit. Jag kan lugnt säga att allt, prick allt, jag lyssnat på den gångna veckan har bleknat i jämförelse. Det kan vara så att "Portal Of I" är den bästa skivan på hela året. Faktiskt.

Så, vad har då bleknat i jämförelse? I tur och ordning - Throne Of Ice av BEFORE THE DAWN, Hessian Peel,  The Devil's Orchard och Master's Apprentices av OPETH. Det säger det mesta.

/Martin

Fredagslistan vecka 24: Den matiga listan