Chocken var total. Jag hade 1991 inte varit med om att någon nära mig gått bort, jag visste inte alls hur man hanterade en sådan nyhet. Jag började gråta vid bordet. Morsan tyckte jag var löjlig. Sådan var hennes värld. I min värld var detta att likställa med en nära släktings frånfälle.
Tjugor år senare finns sorgen kvar. Eric har alltid varit en av mina favoritmedlemmar, han är min favorittrummis av de tre trummisarna som krönt pallen och han är alltid en ren fröjd att se och höra på på alla de hundratals konsertinspelningar som innehåller hans spelande.
En enda gång fick jag se honom live, i Köpenhamn 1988. Det är den enda gången jag sett det för mig "riktiga" Kiss, när de fortfarande var ett band och inte bara ett varumärke. Ikväll blir det till att plocka fram dvd´n från den kvällen (numera synkad med en kanonbra ljudupptagning från samma gig) och drömma sig tillbaka.
Den intresserade kan notera två saker i samband med tjugoårsdagen: Sweden Rock Magazine kör en Eric-special i det skrivande nu, del ett är ute (med en GRYM bild på Kiss från 1980 på omslaget) och del två kommer. Författaren är en vän till mig sedan länge och det är en väldigt värdig del ett vi hittills fått läsa. Utöver detta har det även släppts en cd, "Unfinished business", finns att köpa på www.ericcarr.com, en sida som Erics syster Loretta sköter. Skivan är en slags uppföljare till "Rockology" som kom för runt tio år sedan och innehåller demos och annat skoj med Eric. De två mest intressanta låtarna är tvivelsutan Dial L for love från "Crazy Nights"-tiden, en låttitel som nämnts i många samtida intervjuer men som aldrig läckt ut, samt en tidigare helt okänd låt kallad Midnite stranger som kommer från en demokassett Eric givit till Mark St. John på 80talet. En trevlig och intressant skiva, några ointressanta covers till trots.
Tjugo år sedan. Det är helt obegripligt. Hoppas du sover gott, älskade räv.
/Alex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar