Fredrik Strage. Kanske lite otippat att jag gillar den killens stil, men han kan skriva som få. Jag slukade "Fans" och gick bananas över det samlingsverk som kom för två år sedan betitlat "Strage text" trots att jag i rimlighetens namn inte borde ge ett vitten för vare sig Hamstergirls eller Morrissey. Enbart för att Strage kan skriva på ett sätt som gör det kul att läsa. Just av denna anledning tycker jag att ni ska kolla in länken till hans artikel på DN.se "Alla reglage går till elva när hårdrocken blir film" som sätter fingret på den formliga hysterin inom mainstreamen och problemen med denna kring scenen som råder just nu.
Framför allt gillar jag den avslutande meningen.
Alla reglage på hårdrockens emotionella equalizer går till elva: tragik, idioti, glädje, gemenskap, självupptagenhet, blodtörst, briljans och förmåga att unleasha the fucking fury.
Så är det för att citera min far.
/Martin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 47: 3 skivor med olika progband jag inte har någon koll på
Med ett helt nytt hål i underkäken och helt driven av flytande bränsle blir det något relativt lätt och sansat för Patient B denna vecka. ...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
2 kommentarer:
Håller med dig, ännu en väl funnen artikeltext av Strage. Och visst väller det över av hårdrocksskildringar för närvarande, på gott och kanske ibland på ont.
Ika Johannessons och Jon Jefferson Klingbergs bok ”Blod eld död” som nämns tycker jag dock hitta den alldeles rätta tonen med kunskap, förnöjelse och respekt för scenen och människorna. (Har ännu inte läst klart dock)
Skön artikel! Lite trist hur hårdrocken utvecklats i media de senaste åren faktiskt. Men, samtidigt är det att föredra jämfört med när många hårdrocksband knappt drog någon publik alls i slutet av 90-talet. På gott och ont helt enkelt.
Skicka en kommentar