Få band hyser jag så till ytterligheten dragna åsikter om som WASP. När de är bra är de fenomenala, när de är dåliga blir jag röd om öronen och skäms. Jag lämnar härmed de dåliga skivorna åt sidan (Helldorado...urk...) och sjunker ner i de tre finaste stunderna bandet har åstadkommit.
Debuten 1984 inte bara skrämde slag på rockvärlden, den formligen massakrerade hjärnorna på folk runtom i Sverige. Hem Och Skola stod utanför spelningarna på de tre Sverigegigen och försökte få folk att avstå från att gå in ("Ska du verkligen gå in där? De är sjuka i huvudet!", citat från en bekant som såg dem i Göteborg den 6/10). Och fina tidningen Okej gjorde ALLT för att spä på rädslan och chockverkan genom att publicera bild efter bild på Blackie & co. i samklang med kedjor, rått kött och strippan de hade på scenen. Idag ter sig allt detta väldigt oskyldigt, musiken är ju rätt enkel hårdrock, det lilla de pillade med på scenen är vardagsmat på TV4-Nyheterna varje dag och ingen är rädd för gamle Svarten längre. Det var roligare 1984.
Barnjournalen 1984 (dålig kvalitet men sjukt roligt klipp!)
1997 hade WASP harvat på länge i samma hjulspår. Chockeriet med kött och strippor försvann redan 1985 och efter det släpptes mer eller mindre habila skivor med The Crimson Idol (1992) som den kanske bästa, men mitt engagemang var sedan länge bortblåst. 1997 förändrades allt. Igen. Med den tillnärmelsevis ohyggligt stygga skivan Kill Fuck Die hade en revitaliserad (läs: PISSFÖRJÄVLABANNAD) Blackie återförenats med Chris Holmes för att återigen skrämma skiten ur världen. Chris lämnade bandet efter Headless Children-turnén (1989) och passade på att lära sig mer om allehanda injektioner under tiden som icke-aktiv. Vad detta gjorde med hans kropp låter jag vara osagt men han spelade åtminstone ok. Skivan är i mina ögon helt underbar, dess uppenbara brister till trots (produktionen...eller bristen därpå....). Låtmaterialet är starkt, både enskilda låtar och plattan som helhet. När Blackie sedan dessutom korsfäste en nunna och våldtog henne på scenen så var skräckverkan ett faktum.
Tyvärr blev det inte så mycket mer, skriverierna och rädslan uteblev och bara året efter hade chockeriet lagt sig igen och WASP förvandlades åter till ett "vanligt rockband". Jag fick aldrig sett dem 1997 då de inte var närmare oss än Hamburg, detta grämer mig än idag med tanke på den fantastiska setlisten de körde och den döfräcka scenshowen de hade. Men Blackie skulle ha ett sista ess att spela ut.
Kill your pretty face, live i Milano 97 (dåligt kvalitet igen men HELVETE så bra)
2004 var året. Skivan som släpptes heter The Neon God p. I. Jag hade aldrig trott att WASP skulle engagera mig igen, men när jag fick plattan så satte jag både kaffet och kanelbullen i mjälten - en fullkomligen formidabel skiva och efterföljande turné bjöds vi på. Dessutom släpptes även del 2 senare på året och då återvände bandet för en spelning till med en nästan totalt annorlunda setlist. Dessa två spelningar (Malmö 2004, Karlskrona 2004) står för allt jag älskar med WASP - många låtar från första skivan, två låtar från Kill Fuck Die (den ena live för första gången sedan 1997, den andra kördes några gånger 2001 annars var det 1997 på den också) och massor av låtar från nya skivan/skivorna. Jag var i himlen, och ber att få återge låtlistorna i sin helhet här eftersom det inte finns vettiga liveklipp alls på youtube. Jag får ta tag i detta och ladda upp dem själv endera dagen. Tills dess, så HÄR ska låtlistor se ut (speciellt när man ser samma band två gånger på ett halvår):
Malmö 040514
Intro : Overture
On your knees
Inside the electric circus
Hellion
Chainsaw Charlie (Murders in the new morgue)
L.O.V.E. machine
Animal (Fuck like a beast)
Wild child
What I´ll never find
Sister Sadie (and the black habits)
My tortured eyes
The real me
I wanna be somebody
Blackie solo: Titanic overture / The idol / The gypsy meets the boy
Blind in Texas
Karlskrona 041109
Intro : Drive-by
Helldorado
Inside the electric circus
Hate to love me
L.O.V.E. machine
Wild child
Animal (fuck like a beast)
Come back to black
The headless children
The idol
Kill your pretty face
The real me
I wanna be somebody
The raging storm
Blind in Texas
/Alex
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 47: 3 skivor med olika progband jag inte har någon koll på
Med ett helt nytt hål i underkäken och helt driven av flytande bränsle blir det något relativt lätt och sansat för Patient B denna vecka. ...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar