Neal Morse - London

I torsdags var det så dags för NEAL MORSE i London. Konserten flyttades i sista stund från anrika Koko (gamla Music Machine/Camden Palace) till en yttepytteliten lokal i Kings College. Tyvärr berodde detta på dålig biljettförsäljning, men av detta märktes nicht und nada från bandets sida som körde sitt nästan 3 timmar långa set med de största leendena och den mest ärliga inlevelsen jag sett på år och dar.

Första set bestod av några äldre grejer, ett litet medley på Testimony 1 samt kvällens bästa överraskning - Seeds of gold från bonusskivan på nya Testimony 2. Klockandes in på sina 26 minuter satte den en standard för hur bra en låt kan bli utan att hjärtat lägger av under tiden. Att de 26 minuterna kändes som, typ, 3 behöver jag kanske knappast nämna.

Andra set bestod av Testimony 2 i sin helhet. Jag har medvetet underlåtit att lyssna på skivan eftersom jag ville uppleva den live innan jag hör studioversionen. Och vilken upplevelse sen! Den som lyssnar på Neal vet att hans Testimonyskivor rent textmässigt behandlar hans liv, och något han underlät att berätta om på skiva 1 var när hans dotter föddes med ett allvarligt hjärtfel. När han nu efter några år då dottern lever och är frisk tar itu med detta så blir det så innerligt, så hjärtligt att jag lovar att inte ett öga var torrt i lokalen. Jag njöt, jag led och gladdes med honom, och i den närmast förlösande It´s for you mot slutet var euforin nästan påtaglig.

Jag har inte följt Neal sedan starten, jag lämnade honom när han lämnade SPOCK´S BEARD, men åren har hunnit ikapp verkligheten och när jag för ett par år sedan fick se honom på Sweden Rock väcktes alla känslorna till liv. Jag följer honom idag, vart han än går, varthän det än må leda. Detta musikaliska geni som omger sig av virtuoser. Denna människa. Denna Morse.



(inte min film men ack så bra)

/Alex