KISS stora hämnd

Efter att Eric Carr lämnat jordelivet i november 1991 var det inte självklart exakt hur det skulle gå för KISS, som fan gick man och hoppades på en fortsättning eftersom God Gave Rock And Roll To You lovat oerhört mycket. Redan tidigt 1992 stod det klart att jodå - det kommer att hända grejer.

Den 27:e april 1992 var det dags. Premiär på Headbangers Ball för den nya videon. Förväntansfull som en get på tvären satt jag med videobandspelaren redo, och till slut kom den (visst var den väl sist i programmet?): UN-FUCKING-HOLY! Bäst betyg fick den av morsan, som ändå gillat KISS länge och tog med mig och såg dem 1988 i Köpenhamn: "Vad FAN var det där?". KISS var tillbaka. Inte för att jag på något sätt tycker illa om deras senare 80-talare, men jag hade saknat det råa KISS ett tag. Äntligen var Gene Simmons - DEMONEN - tillbaka, och Genes lilla popdräpa skulle bli soundtracket till mitt tidiga 90-tal.

Idag är Revenge en skiva jag spelar mera sällan, tiden har för min del inte varit jättesnäll mot skivan och flera av låtarna tycker jag är lite väl ointressanta i jämförelse med annat i katalogen. De bra låtarna är dock fortfarande fantastiska; Unholy, Take it off, Everytime I look at you - alla speglar de KISS när de är som bäst. Och i sann vår-anda låter jag skivan denna vecka vara mitt soundtrack. Igen :)





/Alex