Hårdrock är tveklöst den genre som bootleggats hårdast genom tiderna, ingen annan genre har sett så många inspelningar av så många olika sorters band, stora som små. Jag bodre veta då jag ägnat de senaste 21 åren att fördjupa mig i ämnet, inte bara på ett hobby-plan (samlade som fan i 16 år) utan även på ett mer teoretiskt plan (det tar vi en annan gång...). En sak är dock säker - det var mycket roligare förr, kanske eftersom det fanns så lite att få tag i. Idag går det för den intresserade att få tag i torsdagkvällens konsert redan på fredagmorgonen i många fall vilket till viss del tar död på känslan av det där "speciella" med bootleginspelningar. Ett skojigt typexempel på detta kommer från 2006 - jag såg Paul Stanley i New York på lördagen och när jag kom hem på tisdagsmorgonen så låg det ett kuvert med konserten på cd i brevlådan.
Förr var det lite knepigare. Dels så var det främst kassetter man bytte med varandra, där kvalitén blev mer och mer degenererad (läs: speciell...) per kopia, eller så var det de förnäma vinylbootlegsen man lyssnade på. Ah....dessa vinylbootlegs...på 70-talet var det ofta helt vita kartongfodral med en enkel lapp instucken, inte sällan i någon fräsig kulör. På 80-talet började så omslagen se mer och mer fabrikstillverkade ut. Ljudet varierade såklart kraftigt, men många höll förvånansvärt god kvalitet, speciellt spelningar som härstammade från skandinavien. Idag har de flesta av dessa spelningar kommit ut på cd direkt från originalband i oredigerat tillstånd, och det är ju förvisso trevligt, men inget ger mig samma känsla som att slänga på Black Sabbath´s BITCH från Stockholm 1983 på vinylspelaren.
Jag ber nu att få bjuda på ett litet axplock ur den svenska vinylbootlegfloran, lyssna och njut!
KISS: Detroit rock city (They Only Come Out At Night, Stockholm 1984)
Black Sabbath: Electric funeral (Killing Yourself To Die, Lund 1977)
Black Sabbath: Born again (Bitch, Stockholm 1983)
Iron Maiden: To tame a land (Heavy Birthday, Stockholm 1983)
Dio: Stargazer / Heaven & hell (Roughly, Stockholm 1983)
Motley Crue: Live wire (Live Wire, Stockholm 1984)
/Alex
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 47: 3 skivor med olika progband jag inte har någon koll på
Med ett helt nytt hål i underkäken och helt driven av flytande bränsle blir det något relativt lätt och sansat för Patient B denna vecka. ...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
1 kommentar:
oooh Bootlegs. Jag har förvisso bara Helloween bootlegs, men det är kul! Jag har, någonstans, deras spelning med Iron Maiden från 88- den är jag rädd om.
Men, jag har nog tappat intresset, på grund av de anledningar du nämner. 8)
Nostalgi dock! :D
Skicka en kommentar