onsdag, mars 26, 2008
In Flames
Tillbringade en god stund av gårdagens kväll till att lyssna igenom In Flames kommande platta A sense of purpose via bandets myspacesida, och det enda jag kunde komma fram till var - vad lätt de gjort det för sig. Visst det låter bra, patenterad In Flames melodisk dödsmetall, men inget sticker ut och dessvärre låter det som om bandet går lite på tomgång. Detta var de första omedelbara intrycken, och jag hoppas verkligen att jag inte kommer att tycka likadant om ett antal genomlyssningar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 43: Nytt och notervärt med twist
Gott folk! 2024 fortsätter att vara ett fantastiskt skivår, det tror jag fler än undertecknad kan skriva under på. Jag har ju gjort ett an...
Populära inlägg
-
Mikael Åkerfeldt är en mycket begåvad människa. Jag har sagt det förut, och kommer att säga det igen. Nedanstående video tar vi från BLOODB...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
10 kommentarer:
Efter några lyssningar är jag, tyvärr, benägen att i stort hålla med dig. Det är ett gäng bra låtar, men det är lite för jämntjockt - det finns dock ett och annat som bär lite längre också.
Ingen omedelbar höjdarkänsla, eller jämförbar med t ex Clayman och Come Clarity, mina favoritalbum.
Mmm, trist är det. Som det är nu är "Sober and irrelevant" den enda låten som jag verkligen gillar.
Nu har även jag hunnit med ett par genomlyssningar av A sense of purpose. Nu är inte In Flames ett av favoritbanden men främst deras tidiga alster snurrade för ett par år sedan ganska friskt i skivspelaren. Håller med er om att nya skivan är, som du skrev Kim, "jämntjock". Det är ett stabilt hantverk och fansen lär inte bli alltför besvikna men inga av låtarna sticker direkt ut. En låt som the Chosen Pessimist är ju nästan tråkig. Disconnected däremot med sitt driv är en preliminär favorit. Tycker dock att låtarna överlag kunde haft mer tyngd och mer av drivet som finns under de första 35-40 s av Disconnected.
Shadows: Håller med dig att det finns vissa låtar (de med två-takt) som när bandet drar igång ger en skön känsla, men nog fan ska det långsammas ner efter ett tag.
Jo självklart skall tempot varieras men i mina öron blir det tyvärr för mycket av det långsammare tempot.
*skratt*, det var det jag menade Shadows :)
ok, förstod det när jag läste om ditt inlägg nu...
Jag gillade skivan - som kim sa , det finns inga " hit singlar "
direkt , men dom kanske kommer efter ett par genom lyssningar `?
Den enda låtarna jag riktigt fastnat för är Alias och The Chosen Pessimist (förutom singeln oxå). Den förstnämnda är In Flames in p bara skalet men de andra...? Vet inte ens om det låter IF, är det bra eller dåligt? Har nog lyssnat på skivan totalt sex gånger och jag verkar inte ha fastnat för nåt annat.
Samtidigt tog det mig bra lång tid att komma in i The Dead Eye och jag var besviken till en början. Men det visade sig att det fanns något långvarigt på den plattan. Hoppas det är likadant här.
Är fortfarande väldigt tveksam till om skivan är bra - om det förhåller sig som med Haunteds "The dead eye" är det ju bra, eftersom den skivan tog sig markant. Ändock kvarstår faktumet att om jag vill lyssna på Haunted tar jag hellre fram "Made me do it" och "rEVOLVEr". Befarar att jag nog inte kommer att välja "A sense of purpose" när jag vill digga IF - snarare "Clayman" eller "Soundtrack..."
Skicka en kommentar