Fredagslistan 2021, vecka 43: Death metal to the gills!

 Gott folk!

Veckans fredagslista tar sitt avstamp i en bok som jag läste klart tidigare i veckan, "Grim" av Sara Bergmark Elfgren. För er som inte känner till Saras bedrifter, så är det ett faktum att hon är en av de allra bästa författarna som finns som skriver för unga vuxna. Hennes författarskap dräper, och av själ som jag strax ska förklara, så tycker jag att "Grim" är hennes hittills bästa bok. Så här skrev jag i min recension av boken på Goodreads: 

Berättelsen drivs på två tidsplan. Dels är det de absoluta sista åren på 1980-talet. De första åren av vad som skulle bli en av Sveriges största musikaliska bedrifters legendariska år - dödsmetallens födelse, dels nutid. Som metalhead är jag magiskt imponerad av hur väl Sara tecknar den tidiga dödsmetallscenen. Det är kamratskapet inom den väldigt lilla scenen det rör sig om, det är tapetrading och fanzines. Det är alla känslor, frustrationer och kalla kårar hos de mycket unga människorna som utgjorde scenen. Det känns som om jag är där, mitt bland Grim, Håkan, Tony, Ernesto och Malte och deras kompisar. Jag delar deras upplevelser och deras musik. Fruktansvärt bra skrivet. Den nutida handlingen vävs väldigt skickligt samman med den historiska. Mörka hemligheter, som legat begravda länge, kommer upp till ytan. "Grim" är skriven med så mycket känsla och kärlek att den känns som en present till alla som gillar death metal, i berättad form, och ungdomsböcker. Den känns personlig, och fascinerar från första till sista sidan. Läs den.

Ja, ni fattar eller hur? Det här är boken som ni måste läsa. Och om ni inte låter er övertygas så kolla vad Tompa Lindberg säger om boken: 

”Grim is an astonishing work! For me, being part of the early Swedish death metal scene in the late eighties, it was almost a bit eerie how the text transported me back to that time. The story is spellbinding, and works on several levels. It draws you straight in, and you have no choice but to devour the book. It paints a very true picture of how the scene worked back in the day, with tape trading, fanzines etc, and I really like how Sara managed to build UPON that world and create a work that, for me, sometimes comes close to Magic realism. I truly recommend this book! Captivating and chilling!”

Därför blir hela veckans lista fylld med death metal - vi kör!

Lämpligt nog öppnar jag med just Tompa på sång i THE LURKING FEAR som vi äntligen får nytt material ifrån. Jag älskade debuten "Out Of The Voiceless Grave", och det ser ut att bli fullt mangel även på uppföljaren. Här får vi en kort, snärtig tvåtaktare på strax över minuten. Tråkigt och fantasilöst? Inte en chans. Det här är elitdöds som vet vad som funkar. Death Reborn - magiskt mangel i vanlig ordning. 

Göteborgsbröt med Stanne på sång. Annars andas detta stockholmssoundet så fruktansvärt mycket, och inte vet jag, men kanske Stanne tycker att det kan bli väl polerat i DARK TRANQUILLITY ibland. Här slevas betydligt mer slafsig dödsmetall upp. Jag blir sjukt nellad på att kolla in debuten som - likt "Grim" officiellt släpps idag faktiskt. 

Liveversionen av Into The Maw Of Death är underbart brötig. 

Finska, av tvillingbröderna Ritual Butcherer och Lord Angelslayer, svärtade dödskombon ARCHGOAT snubblade jag över då jag gick igenom vilka band som snart släpper nytt på Metal Archives. Med det namnet så tänkte jag att här blir det rens. Det är det. Brötigt och nästan helt utan finess tycker jag ändå att detta är trevligt att stampa takten till. Framförallt är det tunga mellanpartiet sjukt snyggt med ylande gitarrer. 

Ur de stinkande träsken i Florida kommer WORM krälande med sin långsamma och ödesmättade döds. Fruktansvärt stämningsfylld metal det här. Jag har svårt att bli mätt på den. Sången pendlar mellan källardov till panikskrik, vilket jag gillar. Den stundtals blasfemiskt sakrala stämningen är helt magiskt i detta musikaliska katedralbygge. Det låter stort om musiken på ett sätt som den amerikanska dödsmetallen är så bra på. 

Vi avslutar med MASSACRE som golvade många med sin "From Beyond" från 1991. Bandet har sannerligen pendlat mellan att vara aktivt till att inte vara det. Jösses så många årtal det är att hålla reda på. Inte undra på att det bara har blivit 3 fullängdare under åren. Nu verkar det vara ordning på skutan igen, för satan så bra det låter om The Innsmouth Strain. Gitarrerna är så vassa att vi kan skära stål med dem, trumspelet inspirerat och produktionen mästerlig. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 43: Death metal to the gills!

Som en uppstart inför annalkande halloween och alla helgons dag ska vi idag fördjupa oss i en av skräcklitteraturens absoluta poster boys, nämligen Howard Philips Lovecraft. Mången metalmusiker har genom åren tagit denne räddhågsne amerikanske herre till sitt hjärta och satt samman musik inspirerad av hans verk. Faktum är att en snabb sökning på Encyclopedia Metallum visar hela 525 träffar när det kommer till band som listat termer som har med Lovecraft att göra vad gäller texttematik. 525 stycken, det är min själ en hel del. Jag har lyssnat igenom en liten bråkdel av alla dessa inför listan och sedan valt ut 20 låtar som jag tycker platsar. 

Men okej, vi tar det från början. I herrens år 1890 skulle ett gossebarn se dagens ljus i Providence, Rhode Island. Han var son och tillika ensambarn till en handelsresande man och en puritansk kvinna och familjen flyttade runt en hel del på grund av faderns yrke. När lille Howard var tre år fick hans far en akut psykos (utlöst av symtomatisk neurosyfilis) och tillbringade sedan resten av sitt liv på vårdinrättning. Min gissning är att detta påverkade sonen ganska mycket. Och gossen själv var inte heller helt kurant utan blev ständigt sjuk och påstås ha lidit av poikilotermi (det vill säga att han var växelvarm och ändrade kroppstemperaturen utifrån yttertemperaturen) och kändes därför ständigt kall att ta på. Detta är dock lite omtvistat så jag skulle säga att det inte är fakta vi ska ta gift på men intressant ändå som kuriosa. 

Även om han var sjuklig och klen så fick han en hel del gjort och vid endast sju års ålder hade HP läst de flesta klassikerna på grekiska och latin samt skrivit en tolkning av Odysséen på vers. Galet! Som liten fick han upp ögonen även för den gotiska skräcken, det övernaturliga, kemi, astronomi och mytologi, vilket skulle bli en bra grogrund för det begynnande författarskapet. Livet gick sin gilla gång, nervösa sammanbrott kom och gick, skolan gick sådär, mamman fick ett nervöst sammanbrott och dog sedermera (men inte av brytet utan av slarv vid en operation). Det som däremot flöt på var skrivandet och tids nog så träffade han sin blivande maka som han dock skiljde sig från efter fem år eftersom han inte stod ut med skammen av att hon försörjde honom. Ack ja, jag tänker att skam var en stor drivkraft för Lovecraft men förstås också rädsla. 

Lovecraft verkar ha varit rädd för det mesta men framför allt främlingar, andra kulturer och överlag människor som inte såg ut som eller fungerade som han själv och det är ju ett beklagligt faktum. Var karln rent av rasist? Ja, det vill jag påstå. Finns det författare som skrivit tyngre och bättre skräck än vad han gjort? Ja, det vill jag också framhålla. Dock har Lovecraft satt spår i skräckgenren som få andra och en av anledningarna till det tror jag ligger i att han inte var rädd för att ta ut svängarna. Det är ett digert och kreativt landskap av ohyggligheter och kosmisk fasa han målar upp; assymetriska styggelser med tentakler, vingar och lysande ögon, protoplasma så långt ögat når. En tacksam mylla att spåna vidare i och konstruera rollspel, musik och målningar utifrån.

Låtarna i fredagslistan är som sagt 20 till antalet och ligger placerade utan inbördes rangordning. Huvudsakliga genres är black, döds, doom och thrash och banden representerade är följande:

THERION, CULTES DES GHOULES, MASSACRE, ORANGE GOBLIN, SAMAEL, CONCRETE, NAZGUL RISING, BIZARRE, MOUNTAIN WITCH, NECRODEATH, PUTERAEON, CATACOMBS, DEATH BREATH, HORRENDUM VERMIS, NAIL GRINDER, ULTAR, THE GREAT OLD ONES, HEMOTOXIN, SULPHUR AEON, SEPTICFLESH.

Med detta är historielektionen slut för idag och vi tar en välförtjänt helg.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 42: Lovecraftian horror!

Fredagslistan 2021, vecka 41: Black Sabbath post Ozzy & Dio

Idag ett band som inte kräver någon presentation: BLACK SABBATH. Världens tyngsta band. Men inte det gamla vanliga tugget från sjuttiotalet eller återuppvaknandet med Dio, utan de lite bortglömda och underskattade skivorna de gjorde mellan 1983-1995. 

Förvisso lämnar de bitvis en del att önska, men för den som gillar HÅRD ROCK och DOOM METAL finns här mängder av guldklimpar att hitta. Här är sex riktigt bra låtar som jag plockat ut från åren med Tony Martin på sång (och den med DEEP PURPLEs Ian Gillan). Klicka på Tony så får ni höra.

1. Disturbing the Priest, från "Born Again" 1983. Ian Gillan på sång.

2. Eternal Idol, från skivan med samma namn, 1987. Tony Martins debut i bandet. 

3. When Death Calls, från "Headless Cross" 1989.

4. The Sabbath Stones, från "TYR" 1990. 

5. Evil Eye, från "Cross Purposes" 1994. Eddie van Halen på gästgitarr.

6. The Illusion of Power, från "Forbidden" 1995. Ice-T gästar (!). 

(Den påläste lyssnaren noterar att jag hoppat över "Seventh Star" 1986, och det är medvetet eftersom det egentligen är ett soloalbum. Och på "Dehumanizer" 1992 sjunger ju Dio, så den går också bort.)

 

 

 I evig tjänst hos det Tunga Riffet

Fredagslistan 2021, vecka 40: Symfonisk metal

 Gott folk!

Den här veckan så tänkte jag att jag skulle ägna mig åt svulstig musik - symfonisk metal kvalar ju med lätthet in som kanske den mest storvulna genren inom metal, och förmågan att beröra på djupet med denna musik tror jag kommer bli uppenbar i veckans lista. 

Vi kör!

Öppnar lite lätt med KAMELOT som ser till att addera rikligt med power metal i sin musik. Inget fel alls i det om ni frågar mig. Jag har börjat lyssna allt mer på det här bandet som jag tycker har en hel räcka med bra inslag. Framför allt då sången av Tommy Karevik som sannerligen inte går av för hackor. Jag har tagit en liveversion av Phantom Divine då detta är en låt som imponerar. 

Kopplingarna mellan EPICA och KAMELOT är många. EPICA har tagit sitt namn efter ett album som KAMELOT gav ut 2003, och banden gillar att gästa varandras album. Här är en fläskig version av Consign To Oblivion från Paris 2017. Alltså antalet tittningar den videon har är rätt skrämmande högt. En massa olika sångstilar samsas alldeles utmärkt här. 

Jag hade ju med SEVEN SPIRES för 3 veckor sedan. Att bandet förtjänade epitetet noterbart blev än mer uppenbart när skivan "Gods Of Debauchery" släpptes den 10/9. Detta är så jävla bra att skivan helt klart är med i racet om en listplats på min årsbästalista. Ren rent episka mäktigheten i bandets musik är så påtaglig att jag baxnar. Plus sången. Herrejävlar vilken pipa hon har Adrienne Cowan. 

Roland Navratil har, utan tävlan, den mest orimligt högt ställda hi-haten i veckans lista. Lägg till detta sidenskjortor, blusar av krossad sammet och våfflat hår och ni kanske tycker att EDENBRIDGE är något jag gör mig lustig över? Det hade jag kunnat göra, men det här bandet har en förmåga att skriva riktigt bra musik. Jag lyssnade ohemult mycket på bandets skiva "My Earthdream" som kom 2008, det var en av de första skivorna jag recenserade på WeRock för övrigt. 

Avslutar listan med 13 minuter DIMMU BORGIR. Black metal light? Kanske det, men här med en okester som jobbar för lönen och en kör blir detta så fruktansvärt mäktigt. Lite skillnad från när jag såg bandet på Mejeriet för många år sedan. Här är det ett fullsatt Spektrum, hemmaplan, och ett band som det ångar självförtroende om. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 40: Symfonisk metal

I dagens lista tar jag mig an metalscenen i ett av Europas allra minsta länder, nämligen Malta. Öriket och tillika republiken Malta ligger beläget mellan Libyen och Italien, har en yta som är snäppet mindre än en fjärdedels Öland och en befolkning på runt 500.000 personer. Vad pysslar man med om man är metalmusiker där då, kan man fråga sig? Jo, en hel del visar det sig.

Första bandet ut lirar brutaldöds. Det är inte en genre jag lyssnar på dagligdags ska erkännas men då och då händer det att det slinker ned och med namnkunniga ABYSMAL TORMENT från Birkirkara (som räknas till de centrala delarna av Malta) får vi en mycket hög lägstanivå. Faktum är att det här är något jag hade kunnat gilla riktigt ordentligt om det inte vore för sången som jag tycker är okej men inte superb. ABYSMAL TORMENT stannar därför på fyra av fem solstolar i betyg och vi lyssnar till låten The Misanthrope från fullängdaren med samma namn.

Vi stannar kvar i samma genre och tar en titt på ytterligare ett av Maltas större band, BEHEADED. En snabb slagning på Encyclopaedia Metallum ger vid handen att här har vi med Internal suffering, Supernatural abominations, Chaos samt Obscure visions att göra när det kommer till lyriktematiken. Inte illa! Jag har valt låten The Charlatan's Enunciation som kommer från senaste albumet "Only Death Can Save You" som är en hyfsat rivig historia med en stabil underliggande matta av mangel. Gott så. 

Tredje bandet ut är BOUND TO PREVAIL som ljudmässigt blandar brutaldöds med core-element och lite melodiskt.  Vi serveras en hel del pig-squeels, några gitarrsolon och lite breaks. Inte helt och hållet min kopp med te fullt ut men nog finns det energi och dedikation i det här ännu osignade gänget. EPn "Omen of Iniquity" kom 2019 och från den hör vi Irreverent Progeny.

ANGELCRYPT kommer från Maltas norra delar, närmare bestämt St. Paul's Bay och spelar en thrashig döds med textmaterial insiprerat av första världskriget. De sparkade igång redan 1997 (men då under namnet RATTLESNAKE) och har under årens lopp släppt idel singlar och EPs samt två fullängdare. "Dawn Of The Emperor" såg dagens ljus 2020 och på den återfinns Martyred Soul som spår sju. Är det bra eller är det bara lökigt? Jag vet ärligt talat inte. Men en sak vet jag och det är att ANGELCRYPT har hittat en bra hook som man kan dricka öl till samtidigt som man känner en svag förnimmelse av guilty pleasure. Det är ju ändå...något!

Slutligen en brusande och svärmande ljudbild inom dödsregistret med bandet THY LEGION. Här känns det som att man vill väldigt mycket på samma gång och inte helt förmår styra upp det utan det spretar och bråkar men viljan är det inget direkt fel på. Jag tror att THY LEGION hade mått bra av att bestämma sig vilket ben man vill stå på dock, antingen dra mer åt den tekniska dödsen eller gå all in för goregrind. Vi lyssnar till One Eyed Pyramid från fullängdaren "World Stigmata" från 2017.

Och med detta är listan slut och vi tar en välförtjänt helg! Allmänna lyckönskningar och tillrop,

/Susanne

 Fredagslistan 2021, vecka 39: Malta represent!

Fredagslistan 2021, vecka 38: Latinamerikanskt oväsen

Latinamerika, från områdena USA annekterade från Mexico ner till Patagonien, har ju som bekant ungefär en miljard metalband. Här följer sålunda några av mina favoriter, som kanske har fått stå vid sidan om de mer klassiska kultbanden. Det vill säga, inga band från Cogumelo-bolaget, inget SEPULTURA, coh dessvärre inga band från Chile eller Peru. Men blir det rått, skavande och elakt mangel? Självklart!

Lyssna HÄR!

Vi börjar i Mexico, med XIBALBA ITZAES. Denna trio drog igång på tidigt nittiotal, gjorde guldskivan "Ah Dzam Poop Ek" 1994 och försvann i ett årtionden innan de återuppstod med tilläggsnamnet ITZAES för att skilja dem från andra numer större band som också döpt sig efter det mayanska dödsriket. Här en rökare från debuten, med ett klassiskt andravågs-svartmetalliskt sound (och video!).

 Vidare till Colombia, där Medellín hade en stark scen på åttiotalet. PARABELLUM startade redan 1983, och sägs vara ett av de första Sydamerikanska extremmetallbanden. Och extremt är det, minst sagt! Två singlar och en demo lyckades de släppa, och här kommer den skallkrossande råa Bruja Maldita, från 1986 års EP "Mutación por Radiación".

Vi stannar i Medellín-scenen, och vänder oss till BLASFEMIA som levde en kort stund direkt efter PARABELLUM, med visst överlapp av bandmedlemmar. BLASFEMIA släppte bara en EP 1988, innan sångaren Ramón återuppväckte bandet 2013. Stilen är snarlik det föregående bandets: otyglat och slarvigt oväsen, med stark punkvibb och rent ut sagt bisarra riff spelade av Jhon Jairo Martínez (även han i PARABELLUM). Tyvärr mördades Martínez 1998, så PARABELLUMs och BLASFEMIAs enstaka släpp blev hela hans diskografi. Vet ni vad? Vi tar hela "Guerra Total"-EPn. RIP!

Brasilien har många klassiska band, och ett av de mest kultiga är MYSTIFIER. De är mer besläktade med sydeuropeiska ockultister som SAMAEL och MORTUARY DRAPE än mer närbelägna thrashbarbarer som SARCOFAGO, och har till följd alltid haft en lite besynnerlig aura kring sig. Mest besynnerligt är tredje albumet "The world is so good who made it doesn't live here" (sic!) från 1996, där både piano och nån slags operasång gör sitt intåg. En hisnande resa ner i de svartmagiska konsterna.

Eftersom det finns hur många band som helst att nämna i ett sånt här inlägg slutar jag med något av en halvmesyr, eller snarare ett halvbrasilianskt band, nämligen BLASPHAMAGOATACHRIST. Ett dyk ner i det totala barbariet, ett samarbete mellan medlemmar från kanadensarna i BLASPHEMY och ANTICHRIST, och brasilianska GOATPENIS. Apokalyptiskt tyngdlyftarmangel, det låter precis som man väntar sig. Återigen ett band som drabbats av dödsfall: Sabbaoth, basist i BLASPHAMAGOATACHRIST och gitarrist i GOATPENIS, dog tidigare i år i en hjärtattack. Rest in war. Lyssna på Fire Demons of Blokula från deras demo Black Metal Warfare från 2018.

Den som törs förgylla sin fredag med det här stöket trycker HÄR!

Fredagslistan 2021, vecka 37: Nytt och notervärt omgång, det vete fan!

 Gott folk!

Nu har det gått en månad utan att jag gjort en fredagslista med nyare musik, så då kanske det kan vara okej? Gött!

Vi kör!

Äntligen nytt material från MASTODON, Atlantabandet framför alla andra. Pushing The Tides är ju inte det mest komplicerade de gjort, men refrängen är ju så magiskt bra att jag ler bara jag tänker på den. Att trummisen Brann Dailor har vuxit ut till en riktigt bra sångare är ju en bidragande orsak till låtens förträfflighet. Jag längtar än mer till kommande plattan, haha!

Ju mer jag lyssnar på INSOMNIUM desto svårare blir det att slita sig från det här bandets bedövande vackra melodiska döds. Den nya EP:n "Argent Moon" som släpps idag är så helvetiskt bra att jag baxnar. Majestätiskt, melankoliskt - INSOMNIUM!

Symfonisk metal med kvinnlig sång finns det en del av, men SEVEN SPIRES från Boston gör det bättre än de flesta. Bra låtar med skickliga musiker som verkligen tror på vad de gör brukar ofta vinna över mig, så även här. 

Blev det för mesigt? Lugn, BLACK MASS styr upp skutan med sin thrash som får mig att tänka på hur METALLICA lät på "Kill 'em All". Släng in en slev MOTÖRHEAD, och en trummis som matar 16-delar på bastrummorna like a possessed och ni borde gå igång på detta om ni gillar thrash sedan innan. Och vem gör inte det liksom! Videon är lika charmigt lågbudget som en kokt med bröd, men slinker ner gött ändå. 

"Sweden has so much good music it's almost unfair to the other countries" Pokemon man dude. Om man ska lita på en kille som har detta internetnamn får ni avgöra själva, men det är ett talande exempel på hur satans till sig folk är över att det kommer ny musik från detta band. 2012 kom senaste skivan "Aeons Black", och det jag hör på God Ends Here gör att jag ser fram emot nya skivan. Detta är death metal som det ska låta, i alla fall om ni frågar Paul, trummisen i CANNIBAL CORPSE som har varit ett fan av AEON sedan bandets debut.

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 37: Nytt och notervärt omgång, det vete fan!

Idag tänkte jag vara lite extra bjussig och ge er en lista med band vars namn eller album jag garanterat stavat fel till både en och två gånger. Till vardags är jag något av en språkpolis och håller fanan för grammatiska regler högt men ibland händer det att även jag slinter på tangenterna och gör fel och därav denna fredagslista. 

Vi smyger igång lite mjukt och lätt med Portlandbandet ÆNIGMATUM. Detta ser ju inte ut som raketforskning vid blotta anblicken men det är dubbeltecknet i början som krånglat till det för mig och jag har lyckats ersätta det med såväl ett enkel-E som ett enkel-A vid tillfälle. 

Låten Forged From Bedlam bjuder på en grabbnäve sås och potatis-döds med lite melodisk utsmyckning från albumet "Deconsecrate" som släpptes på 20 Buck Spin i augusti.

Så till nummer två. Bandet ANTEDILUVIANs stavning har jag nu till sist börjat nöta in i mitt huvud efter att vid flertalet tillfällen velat skriva ANTEDULIVIAN. Här får man helt sonika tänka luva istället för liva men det händer fortfarande att jag slinter och skriver fel, det ska gudarna veta. ANTEDILUVIAN huserar inom genren black/döds med kaosockultism-tema och är ganska hypade men jag vill nog påstå att de oftast lever upp till det epitetet. Albumet  "The Divine Punishment" släpptes i augusti på Nuclear War Now! Productions och från det lyssnar vi till panglåten All Along The Sigils Deep. 

ROTHADÁS är nummer tre i listan, kommer från Ungern och spelar en förbannat trevlig doom. Själva bandnamnet är hyfsat enkelt att bokstavera men varsågoda och sätt tänderna i kommande albumets titel så har vi något mer av en utmaning: "Kopár hant​.​.​. az alvilág felé". Eftersom den tyvärr inte finns på youtube än så får ni istället lyssna till en låt från den självbetitlade demon. Hur låten stavas? Hömpölygő kór, lätt som en plätt! Ehehe.

Nästa akt heter FLUISTERAARS och kommer trots allt från Nederländerna så den här bokstavsentropin var ju relativt väntad ändå. Här bjuds vi på högklassig atmosfärisk black metal om naturen och - gissar jag - elände. Redan i början av låten Brand woedt in mijn graf från nya albumet "Gegrepen door de geest der zielsontluiking" så känner man att detta är alldeles särskilt bra. Och eländigt och fantastiskt och, ja svårstavat som bara satan. Och sången sen! Mitt eget musicerande är ju inte inom black metal utan power electronics men hade jag någon gång testat att köra black metal vokalt hade jag velat låta prick så här.

Sista bandet ut är BAXAXAXA. Ja, tack och godnatt! Här får man helt enkelt tänka Baxa-xaxa om man ska ha ens en liten sportslig pluttchans att få rätt på xa:na. Catacomb Cult är titelspåret på fullängdaren som nyss släpptes på The Sinister Flame och jag tycker det är en trevlig historia. Det finns black metal som har mer nerv och precision och för att tala klarspråk; driv än detta men ibland vill man ha det lite lagom. Lagom mycket satansdyrkan, lagom slängighet, lagom råhet i produktionen. Varken mer eller mindre.

Och med detta önskar jag er en fenomenal helg.

/Susanne 

Fredagslistan 2021, vecka 36: Damn you autocorrect! 

Fredagslistan 2021, vecka 35: Killtown Death Metal

Nu på lördag ska undertecknad besöka Köpenhamnsfestivalen Killtown Deathfest för fjärde gången. Ingen med minsta intresse för dödsmetall lär väl ha missat denna orgie i obskyrt underjordiskt muller som startade 2010. Fjolårets festival ställdes in, och årets variant är i mindre skala, men vad gör väl det?

KTDF till ära tänkte jag bjuda på fem höjdpunkter från de åren jag besökt festivalen! Lyssna här!

Vi börjar med skånepågarna i VERMINOUS, som återuppstod en kort sväng 2012, och det året drog av något av det tightaste jag sett och hört på scen. Ingen pardon från början till slut!

 Ett lite förbisett norskt band från sin generation är EXECRATION, som hamnat orättvist i skymundan bakom landsmän som OBLITERATION och NEKROMANTHEON. Jag föredrar EXECRATIONs lite kusliga skevhet, som kom till sin rätta i skenet från ett antal stearinljusstakar på scenen 2012.

År 2014 var jag bara på KTDF på lördagen, men vilken line-up: BÖLZER, IRKALLIAN ORACLE, OBLITERATION och... MITOCHONDRION! Kanske inte ett namn på allas läppar, vare sig då eller nu, men detta kanadensiska gäng blåste helt skallen av mig. Vill jag minnas. Det är ändå sju år sen nu. Döm själva.

Killtown har alltid haft ett starkt inslag av doom i sina bokningar, och inte sällan är dessa band bland de bästa. 2018 års höjdpunkt för mig var amerikanska MORTIFERUM, ett riktigt slött gäng som förstärkte sitt sound med en dov synth som gjorde avgrundsresan ännu mer omtumlande.

Vi avslutar med en ordentlig knytnäve rätt i nyllet, med kaosvirveln som kallar sig TRIUMVIR FOUL. Så mycket råare än så här blir det inte. Håll i hatten och dyrka döden!

Hela listan hittar ni här!

Fredagslistan 2021, vecka 34: Hård musik på svenska

 Gott folk!

Vårt land är bortskämt med band som har lyckats nå ryktbarhet utanför våra gränser, oftast för att man sjunger/skriker/growlar på engelska, detta lingua franca inom den hårdare musiken. Men så finns de band som gör en grej av att faktiskt sjunga/skrika/growla på svenska, och dessa band tycker jag förtjänar att lyftas fram. 

Vi kör!

Punken har en lång historia av att skalda på svenska och det finns gott om exempel på svinbra band som är väl värda att kolla in. Jag väljer 9 gånger av 10 att när jag lyssnar på punk DIA PSALMA. Jag har en lång historia med detta band sedan jag i påverkbar ålder introducerades till plattan "Gryningstid", denna klassiker, när jag gick på gymnasiet. Satan så bra den är! Hela skivan är fylld med drabbande och välspelad punk. Trummisen Stipen hade ett förflutet inom dödsmetallen, och det vete fan om inte det märks i det ihärdiga tvåtaktandet i den magiska låten Kalla Sinnen. Det är så mycket jag älskar med den här låten. De underbara harmonierna och stämsången, budskapet och såklart den hjärtskärande texten. 

Underbara ZOMBIEKRIG. Satan vilket undervärderat band. När vi fortfarande lånade ut fysiska skivor på bibblan i Helsingborg då såg jag till att bandets debut "Undantagstillstånd" lånades ut så ofta som möjligt. Bandets retrothrash går ju rakt in i hjärtat. De underbara rullande r-ljuden från sångaren Axel Widén gick jag igång på omedelbart vid första genomlyssningen. 

Min kärlek till PYRAMIDO är ju sedan länge befäst och bekräftad. Jag älskade bandet när Ronnie sjöng på engelska också, men någonting hände när han började gasta på svenska istället. Lika rå sång som vanligt, svårt att höra exakt vad han skriker om man inte har texten framför sig, men känslan är starkare. Bandet senaste skiva, "Fem", kom 2019 och är svinbra. Utvägen är en bra låt, men frågan är om inte videon tar priset. Den är så typisk bandet att man blir rörd. Det är Malmö, det är roadtrip, det är så low key och DIY att man baxnar och blir rörd. 

Några av er kanske såg detta komma? LOK, ett band som slirade omkring från mitten av 1990-talet till 2002, för att sedan återuppstå 2019. Att sångaren Martin var en dryg jävel hjälpte förmodligen inte bandet, men musiken på framför allt "Naken, blästrad och skitsur" och "Sunk 500" gick jag igång på rejält. Videon till bandets programförklaringslåt Lok står när de andra faller på bandets sista (?) spelning i Götet 2002 är helt fantastisk. 

Ny bekantskap för mig, RIKET. Befolkas av en hel massa människor från NETHERBIRD och några till. Detta är death metal utan krusiduller. Mycket tvåtakt, vilket jag ju alltid går igång på, haha! Intressant med ämnesvalet för den här låten - den berömda konserten av Kristina Nilsson - där 10.000 människor dök upp och där runt 19 personer omkom i en tragedi som gett, uppenbarligen, återklang än i våra dagar. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 34: Hård musik på svenska

 Kaos är granne med Gud är namnet på en teaterpjäs signerad Lars Norén och tillika en strof i en dikt av Stagnelius men det vi ska fokusera på i dagens lista är gamla trevliga låtar från förr med tema kaos. Det kommer att bli idel material ni hört förr och sådant jag själv är väl invand med, det ska ärligen sägas. Ibland behöver man helt enkelt ta ett steg tillbaka från allt som är nytt och intressant och krypa in i den vrå som stavas hemtrevlig gammal skåpmat. Vi kör igång direkt!

ENTOMBEDs Chaos Breed från albumet "Clandestine" har förstås en given första plats i ledet som stavas oordning. Jag har hört både en och två entusiaster säga att det finns en handfull låtar på skivan som är bättre än den här, att den har en rörig struktur och en lite halvtrött refräng. Jag håller inte med ett dugg, det här är en storslagen dödsmetallsmocka för min del och en viktig kugge i maskineriet som formade mina tonår. Introt, baskaggarna, galopptakten - total magi!

Låt nummer två är en annan regelrätt klassiker från första delen av 90-talet, nämligen Refuse/Resist av SEPULTURA. Jag vill minnas att jag hörde låten första gången på Headbangers Ball på MTV och sedan klev med raska steg till skivaffären Najz Prajz som vid den tiden låg vid Järntorget i Örebro och köpte cdn ifråga. Jag tycker att deras "Chaos A.D." är en klockren skiva rakt igenom så här var låtvalet faktiskt inte helt lätt. 

DISSECTION härnäst, ytterligare ett band som följt mig genom åren och som kommit att betyda mycket. "Reinkaos" blev som album betraktat både älskat och hatat när det kom, dels på grund av den förändrade ljudbilden (som i mitt tycke är en högst logisk utveckling) men förstås också kritiserat på grund av Jons brottsliga bana och de rättsliga följderna av den. Jag har valt en av de lugnare låtarna från albumet, Maha Kali. 

Som fotnot till intresseklubbens anteckningsblock kan nämnas att jag håller "Storm Of The Light's Bane" högre än "The Somberlain" vad gäller bandets tidigare diskografi.

Vi måste också ha oss lite BOLT THROWER till livs! BOLT THROWER är ett band jag lyssnat på i vågor ska erkännas, först ihärdigt för att tappa tråden under ett par år och sedan återfinna dem igen. Här har vi i mångt och mycket krigsdödsmetallens sås och potatis, själva stommen till det som byggt likväl vapenvurm som känslan av krigets totala meningslöshet hos mången likasinnad musiknörd. Vi lyssnar till favoriten World Eater från albumet "Realm Of Chaos : Slaves To Darkness".

Sist ut blir finska grindcorebandet ROTTEN SOUND som avslutar med en tempohöjande rundspark i form av låten Havoc från albumet "Exit". Jag tycker att en lista som behandlar kaos bör rundas av i traditionen som stavas NASUM, PIG DESTROYER, TOTALT JÄVLA MÖRKER, LOCK UP och just ROTTEN SOUND och att Örebrosonen Mieszko Talarczyk producerat "Exit" blir grädden på moset som får knyta ihop kaossäcken för den här veckan. Frid över hans minne.

Med det säger jag tack och hej för idag och önskar en fin helg.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 33: Kaos är granne med Gud