Fredagslistan 2019, vecka 51: Det är jul, för satan!

Gott folk!

Julen nalkas, och det tänkte jag ta fasta på i veckans fredagslista som blir den sista för året faktiskt. Bloggen tar lite ledigt under jul och nyår och kommer tillbaka med kraft måndagen den 6/1 2020 med ett säkert hårresande bra meckighetstips från mig.

Julen alltså. För egen del har jag alltid gillat julen. Familjen, hygge, god mat och såklart oerhörda mängder smaklös julmusik. Om ni trodde att veckans lista  skulle ändra på detta, ja då tar ni fel något så in i risgrynsgröten. Klart givet är att musikerna i min fredagslista kan traktera sina instrument bättre än genomsnittet, men utgångspunkten är ju ändå julmusik - då är det ju uppförsbacke redan från början, haha!

Det blir tvåtakt (såklart blir det det!), bjällerklang, sånger som handlar om renar och tomtar, och heliga nätter om en nu tror på sånt. Och om veckans lista inte uppfyller ert behov av jul, ja då kanske den rent underbara mashupen mellan WHAM!s Last Christmas och SLAYERs Angel Of Death gör det!

Gott folk, tack för att ni har följt oss även under 2019. God jul, och gott nytt år - vi ses, om ni vill, 2020!

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 51: Det är jul, för satan!

Martins måndagsmeck, vecka 51: Rings Of Saturn

Gott folk!

Veckans tips i meckets tecken är RINGS OF SATURN som jag hade med i en fredagslista för 2 år sedan, på temat rymden. Nu har det här sjukligt kompetenta bandet kommit med ny musik som spräcker genrekonventioner utan att för den sakens skull totalt alienera de som gillar bandets tekniska deathcore sedan innan. RINGS OF SATURN är ett band som har en 10-årig historia, och bandet grundades redan när medlemmarna gick i high school tillsammans. På nya skivan "Gidim" som jag inte tror ska tolkas som talspråk för get them tar bandet i. Rejält. Det är sinnessjuka löpningar på gitarrerna, kulsprutesmattrigt på bastrummorna och spejsat något så in i helvete. Detta är inte en skiva du tar fram om du vill koppla av, haha!

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 50: In på upploppet

Goddagens!

Idag är det inte bara fredagen den 13:e utan även lucia och då kan vi ju passa på att tänka både på blandade skräckfilmer och på legenden om helgonet på Syrakusa som stack ut sina egna ögon och sände dem till sin trolovade. Det torde ju ändå vara höjden av romantik. Själv håller jag ögonklösarfingrarna i styr och tar istället tag i den sista slutklämmen vad gäller årsbästan. Eftersom jag dels inte vet hur man gör när man sätter stopp och dels för att jag vill era öron allt gott kommer här hela fjorton album (eller 8 timmar och 32 minuter om man så vill) att frottera sig med. Gott folk, nu tar vi i för kung och fosterland och bara kör.

TEITANBLOOD - "The Baneful Choir". Spanjorerna håller stilen och tröskar på med sin infernaliska black metal för allt vad tygen håller. Fem getter av fem för detta släpp.

TOMB MOLD - "Planetary Clairvoyance". Det här är en platta som både jag och Martin hållit högt sedan den kom. En rakt igenom klockren dödsplatta som hade fått själve Chuck Schuldiner att jubla.

TEETH - "The Curse Of Entropy". Ska man beskriva den här skivan med ett epitet är det Fullt Ställ som passar bäst. Det blir åka av redan från första sekunden genom det vackra ljudlandskap som stavas dödsmetall möter grindcore.

MORTAL WOUND - "Forms Of Unreasoning Fear". Första demon från det här dödsbandet från Kalifornien som sannerligen varken spar på krutet eller galopptakten. Löjligt bra.

MALIGNANT ALTAR - "Retribution Of Jealous Gods". Vad gör INSECT WARFARE nu för tiden egentligen? Jo, detta. Långsamt krossande finfin döds som låter som nedsänkt i ett träsk.

ALTARAGE - "The Approaching Roar". Dödsmetall med känsla av black i den lika delar meckiga som röjiga skolan. Omslag med tjusigt drunkningstema till det. Jotack, så här ska en slipsten dras.
 

ROTHADÁS - "Rothadás". Doomiga tongångar med mangel härnäst på första demon från detta ungerska band. Lovande musik, angenäma growl och tjusig logga.

NIGHTFELL - "A Sanity Deranged". Olycksbådande doomigt, melodiskt och BOLT THROWER-tungt. På det stora hela en total geniplatta som är svår att sluta lyssna på.

VITRIOL - "To Bathe From The Throat Of Cowardice". Det här är inte allas kopp med gin men för oss som gillar plusmeny extra allt och metal som så att säga kaosar på utan stopp är det mumma.

PISSGRAVE - "Posthumous Humiliation". En guttural gore-smocka rakt i solar plexus kommer lastad från PISSGRAVE. Här ges vi en brutalitet och dedikation som inte skojas bort i första taget.

GRAVEFIELDS - "Embrace The Void". Inga direkta överraskningar här men bra melodislingor, gedigen sånginsats och ett riffarbete som påminner om NILES glansdagar gör att den här skivan gått varm hos mig under året.

VANUM - "Ageless Fire". Vad har varit bäst i genren amerikansk atmosfärisk black metal under året egentligen? Jo, det här. Maken till episk storslagenhet får man leta länge efter.

AORATOS - "Gods Without Name". Här har vi ett stycke black metal som liksom gräver sig rakt ned i underjorden av ren vilja och frenesi. Lika seriöst som svinbra från musikgeniet Kyle Earl Spanswick.

Värd att notera är också slutligen GNAW THEIR TONGUES trivsamma släpp "An Eternity Of Suffering, An Eternity Of Pain" som helt enkelt består av de låtar som av olika anledningar inte platsade på den kommande fullängdaren som väntas se dagens ljus under 2020. Det här är en skön palate cleanser att tvätta öronen med mellan varven.

Med detta önskar jag er en högst rimlig helg.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 50: In på upploppet

Martins måndagsmeck, vecka 50: Cerebral Bore

Jag såg CEREBRAL BORE öppna för DYING FETUS och JOB FOR A COWBOY på KB 2012 och blev så golvad att jag köpte både tröja och tygmärke. Detta band, till största delen hemmahörande i Skottland lirade en mycket tilltalande form av brutal death metal. Bandet gav ut en enda skiva - "Maniacal Miscreation" som kom ut 2011. Mest imponerande är sångerskan Simone Pluijmers fullständig dräpande insats. Jag brukar återkomma med oregelbundna intervall till den här skivan, som trots att det inte är det mest originella jag hört, är en djupt sympatisk skiva.

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 49: Maidens 90-tal!

Gott folk!

Efter all tung fokus på musik från i år kände jag för att göra en fredagslista med gammal musik. Inte urgammal, men gammal på ett sätt som gör att jag känner att jag själv var ung när den kom. Sent igår kväll kom jag på att "fan, det var ett bra tag sedan jag lyssnade på 'No Prayer For The Dying'" så det åtgärdade jag ju. Och sedan kollade jag in vilka andra skivor IRON MAIDEN hade släppt under sitt ganska bespottade 90-tal.

Vi kör!

1990 släpper MAIDEN "No Prayer For The Dying" efter ett 80-tal som minst sagt är episkt i kvalitet. De gör en skiva som i jämförelse med föregångaren "Seventh Son Of A Seventh Son" låter nästan lågbudgetartad och i fråga om låtar är i det närmaste flamsig. Jag säger inte att det är dåligt, då jag märker att jag gillar flera låtar på denna platta. Egentligen är den fullständigt logisk med tanke på vad bandet gjort tidigare. Jag minns att jag såg videon till Holy Smoke och tyckte att den var ungefär lika lökig som bandets andra videor, men jag gillade låten som fan, och jag blir fortfarande glad av att höra den. Minst lika glad blir jag av Hooks In You och Nickos bruk av ko-klocka i introt.

1992 och "Fear Of The Dark". Tre saker som utmärker denna skivan för mig: jag gillade första låten Be Quick Or Be Dead från första lyssningen, jag fattar fortfarande inte att bandet valde att spela Afraid To Shoot Strangers på återupplivandet av Maiden -88 turnén, och såklart allsångsfavoriten som titellåten har utvecklats till. I övrigt tyckte jag att skivan var lite av en besvikelse och det märktes att bandet inte hade lika kul längre. Det tyckte även Bruce Dickinson som lämnade IRON MAIDEN efter den här skivan.

Detta kan vara det fulaste omslag som någonsin prytt ett MAIDEN-album. Det är även här på "The X Factor" som Blaze Bayley gör sitt inträde som ersättare till Bruce Dickinson. Att Bayley inte riktigt mäktade med att sjunga de ikoniska dängor som Dickinson hade satt sitt märke på det är ju ett faktum. Men det finns många bra låtar även på de skivor som Bayley var med på. Öppnaren Sign Of The Cross är ett oerhört mäktigt epos på över 11 minuter som verkligen inte går av för hackor! Att sedan publiken börjar överge bandet som hade dominerat arenor under stora delar av karriären talar dock sitt tydliga språk är en helt annan sak. Gigen i Sverige på den här turnén hålls på Kåren i Göteborg och Cirkus i Stockholm.

"Virtual X" kom 1998 och blir den andra och sista plattan som Blayze Bayley medverkar på. Likadant här - det finns flera bra låtar på den här skivan - The Clansman sticker såklart ut och tilltalar inte bara publiken som ser bandet på denna turné, utan håller fortet bra även i MAIDENs senare setlistor. Redan året efter det att "Virtual X" kommer ut så är inte bara Dickinson tillbaka i bandet, utan även Adrian Smith och IRON MAIDEN påbörjar den rent magiska upphämtningen som fortfarande pågår. Det var på turnén till samlingsskivan "Ed Hunter" som jag såg bandet första gången. I ett sprängfyllt Scandinavium brände MAIDEN av en hitkavalkad som trots att det gått 20 år sedan fortfarande ger mig tårar i ögonen.

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 49: Maidens 90-tal!

Martins måndagsmeck, vecka 49: Cattle Decapitation

Gott folk!

Idag tipsar jag om en skiva från ett band som jag tror att flera av er redan har koll på - legendariska CATTLE DECAPITATION. Jag har lyssnat på bandet sedan 10 år tillbaka. Med "The Harvest Floor" skakade bandet om mig rätt så rejält, och jag har alltid sett fram emot mer musik av bandet som, förutom att ställa till med ett helvetiskt rens, alltid har gjort det med ett budskap som lite mer handlar om miljömedvetande än om att det minsann ska drypa av blodiga våldsskildringar, även om detta ämnesval dyker upp hos CATTLE DECAPITATION emellanåt.

Med senaste skivan "Death Atlas" har bandet, återigen, lyckats leverera en helvetiskt bra, tempofylld och märgfylld platta som, även om den kommer in sent i spelet, kommer finnas med på många årsbästalistor.

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 48: Tänka på refrängen

Gomorrn.

Som vi har konstaterat börjar det bli hög tid för år 2019 att tänka på refrängen. Utan vidare fördröjning kastar vi oss därför raskt över dagens lista där jag fortsätter balansräkningen. Med exakt ingen inbördes rangordning ger jag eder:

ELLENDE - "Lebensnehmer". Österrike levererar här ett stycke melodisk black metal utan dess like med texter på tyska om krig och ledsamheter. Bitvis rått och kargt, bitvis puttrigt och mysigt. Fem av fem solstolar från mig.

FÖRGJORD - "Ilmestykset". Från Finland, närmare bestämt Pieksämäki kommer denna trivsamma black metal-akt som har en faibless för att besjunga Satan. Det här är musik som värks fram, som låter som att den formligen pressas ur en översnöad finsk bergvägg. Briljant med andra ord.

VASTUM - "Orifical Purge". Den här skivan är så bra att man inte vet var man ska sätta tänderna. Obligatorisk lyssning för alla som har en dragning mot gammal hederlig dödsmetall som drar mot BOLT THROWER-hållet.

NERVOSA - "Downfall Of Mankind". Brasiliansk thrash av högsta klass med en furiös sånginsats av sällan skådat slag signerad Fernanda Lira. Håll i hatten mina vänner för här går det ta mig fan undan.

BLOOD INCANTATION - "Hidden History Of The Human Race". Detta måste vara ett av de mest hypade skivsläppen under hela 2019 men som lyckligtvis lever upp till alla förväntningar. Proffsigt utförd döds som sig bör när det gäller det här gänget med guldstjärna i kanten för alien-konceptet.

NEKRASOV - "Lust Of Consciousness". Bob Nekrasov fortsätter på sin inslagna bana och blandar black metal med noise, dark ambient och industri. Ibland är det kaosartat, ibland drömskt och filmiskt. Ofta bökigt och krävande att lyssna på men hela tiden intressant. Fem av fem päronsplitt.

XOTH - "Interdimensional Invocations". Det här är musik som jag skulle lägga i facket märkt tekniskt begåvad och svärtad döds/thrash. Tematiskt har vi att göra med en hybrid av sci-fi, Lovecraft, ockultism och konspirationer vilket ju är trevligt överlag. Till en början var jag inte helt övertygad om den här skivans storhet men med några genomlyssningar sitter den numera som en mycket välformad smäck.

Med detta säger jag tack och bock för idag och ber en stilla bön för att helgen ska vara oss nådig.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 48: Tänka på refrängen

Årsbästalistan 2019 - de nominerade, omgång 4

"Eternal Forward Motion" av EMPLOYED TO SERVE

Ytterligare ett band som jag fångade upp via Close-Up Magazine. Med musik som påminner om THE DILLINGER ESCAPE PLAN så var det ju ett måste att kolla in. Och ni fattar ju att den här skivan är satans bra - desperat så! Inte bara känns musiken så desperat angelägen, ja i vissa aspekter rent livsnödvändig, det är en skiva som växer för varje gång jag lyssnar på den. Såklart dräper Justine Jones sång, och det är ofta den som gör att låtarna växlar upp till nästa nivå, men det är helheten som sannerligen imponerar här.

"Diorama Of Human Suffering" av BASTARD GRAVE

Dags att gräva ner sig i gravmyllan, och då finns det rikligt med skäl för varför jag tagit med denna uppvisning i d-taktsdöds som ett av Helsingborgs bästa band står för. BASTARD GRAVE är så oerhört respektingivande här, och det är underbart hur de har tagit en vänstersväng och gått åt en råare och skitigare produktion än på debuten.

"Divided By Darkness" av SPIRIT ADRIFT

Kanske lite av en no-brainer att den här skivan dyker upp här. Min kärlek till SPIRIT ADRIFT är tydligt manifesterad både här på bloggen, och på WeRock. "Divided By Darkness" är precis lika späckad med rifftung känslomumma till musik som bandets andra plattor. Jag hade strax innan skivan släpptes i stort sett enbart lyssnat på den, och inga andra skivor och hade stora svårigheter att släppa fram någon annan på ett bra tag även efter det att plattan kommit ut. Gott betyg? You bet.

"Samsara" av VENOM PRISON

En underbart arg, ja till brädden fylld med vrede faktiskt skiva! Jag älskade "Samsara" från första lyssningen just för dess kompromisslöshet och dess tyngd och ilska som jag tycker träffar mitt i prick. Det är grovt mangel hela vägen - no letup! - och Larissa Stupar svarar för en sådan helvetiskt bra sånginsats som perfekt matchar vreden i musiken.

"Fem" av PYRAMIDO

Naturlag: PYRAMIDO släpper nytt och blir nominerad till årsbästalistan. Ja, om det fanns något givet så är det detta. Desperat kärlek och skönhet i lika stor dos får vi på "Fem", inte bara bandets bästa skiva hittills, men också den vackraste som PYRAMIDO har snickrat ihop. "Fem" är en skiva att sjunka ner i och vistas i, och även om tonerna går i moll, så upplever jag skivan som oerhört trösterik och innerlig.



Detta var det sista inlägget av nomineringar - håll koll på WeRock strax efter nyår för att se vilka 10 plattor som mäktade med att ta sig in på min årsbästalista!

/Martin

Martins måndagsmeck, vecka 48: Alterbeast!

Gott folk!

Från det soldränkta Kalifornien kommer ett högst nöjsamt gäng - ALTERBEAST! Du glade vad det hörs hur kul det här gänget hade det, i alla fall när ni drar igång debutskivan "Immortal" som kom 2014.

Det är såklart klart fokus på rens, men här finns så mycket härlig känsla för melodier att det aldrig blir tråkigt att lyssna. Jag imponeras klart av dåvarande sångaren Cam Rogers som har en sån sinnessjuk bredd i sitt vokala uttryck. Jag kommer att tänka på Trevor Strnad i THE BLACK DAHLIA MURDER rent spontant.

Det är bara att vrida upp volymen och tokdigga å det grövsta.

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 47: Rejoice!

Gott folk!

Jag tänkte att jag ville göra en fredagslista med låtar som är glada, alternativt uppiggande, så idag blir det mycket musik i dur och jag kan lova att jag mest suttit med ett leende på läpparna när jag lyssnat på veckans lista.

Vi kör!

Öppnar med brasilianska SHAMAN som jag tycker har ett underbart driv i sin musik! Månne om inte sångaren Alirío Netto påminner lite om Geoff Tate stundtals? Jag gillar SHAMANs grej - de kan sina melodier och Blind Spell har ett härligt galopperande sväng som jag verkligen uppskattar.

Ytterligare ett band från Brasilien, och om ni - likt jag - har gjort lite efterforskningar så kommer ni får reda på att ANGRA var bandet som halva SHAMAN var med i innan SHAMAN bildades. ANGRA har ett större inslag av folkmusik, men inte så att det stör. Det finns en så skön mäktighet i Wishing Well att jag blir lite lätt till mig varje gång jag lyssnar på den. Definitivt inte det hårdaste ni kommer höra, men det här är förbannat trevlig musik.

Nu blir det EUROPE! Nädå, men jag tror att många av er kommer tycka att SUPREME MAJESTYs musik påminner om det tidiga EUROPE. Trots att låten Danger från skivan med samma namn släpptes 2003 så finns här ett ack så underbart anslag av 1980-talet med fina moderna inslag. Jag har en viss koppling till SUPREME MAJESTY i det att Daniel Andersson som lirade bas i SUPREME MAJESTY senare skötte sången i BLACKSHIFT som jag var med i. Observera den helt fantastiska tonartshöjningen i slutet av låten!

Through The Fire And Flames har jag ju haft med i tidigare listor. När fan blir gammal blir han religiös, eller hur? Jag föraktade DRAGONFORCE för inte alltför länge sen, men den här låten gillar jag av bandet i alla fall. Det är shred, det är party, det är en helvetisk spelglädje och assnygga harmonier. Ostoppbar, helt enkelt, haha!

Jag skickade GATHERING OF KINGS "First Mission" som tips till  författaren till Korpringarna-serien, Siri Pettersen, i helgen. Och hon var tvungen att dubbelkolla att skivan verkligen var släppt i år, och inte på 1980-talet, haha! Inte så konstigt egentligen, då den här skivan är tydligt influerad och inspirerad av de tre första PHENOMENA-plattorna. Och med tanke på hur mycket jag gillar Forever And A Day så blir jag nog tvungen att kolla in de plattorna. Här har ni dessutom Björn Strid på sång, och det borgar ju alltid för kvalitet!

Jag avslutar med power metal och BEAST IN BLACK som den observante noterar påminner om tidiga BATTLE BEAST. Och det är inte så konstigt då Anton Kabanen tidigare var med i BATTLE BEAST. Detta är sjukligt medryckande power metal som gjort för att dricka öl till och sjunga med i!

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 47: Rejoice!

Årsbästalistan 2019 - de nominerade, omgång 3

"Garden Of Storms" av IN MOURNING

Satan så bra! Det var min första tanke när jag hörde första låten från IN MOURNING på bra länge. Låten var Black Storm och jag lade raskt till den i redaktionens spellista för Hot or Not? på WeRock. Jag hoppades innerligt att den låten skulle vara inledningen till en mäktig återkomst till storformen för bandet. Och det var den. Jag har lyssnat löjligt många gånger på den här plattan, och jag märker att jag gillar den mer för varje lyssning. Späckad med känsla och knallbra låtar så är "Garden Of Storms" en skiva att sjunka ner i och absorberas av.

"Heart Like A Grave" av INSOMNIUM

Ytterligare en ren triumf till skiva från INSOMNIUM vars primära låtskrivare Markus Vanhala visar på sin rent gudabenådade begåvning. Allt låter så självklart på den här plattan, och det känns inte alls stagnerat eller repetitivt - trots att det handlar om melodisk dödsmetall, en minst sagt genomtröskad fora.

"In Cauda Venenum" av OPETH

OPETH är ju OPETH, och det mesta bandet gör är ändå bättre än rätt mycket annat som kommer ut. "In Cauda Venenum" är en minst sagt matig dubbelskiva, och det verkligt coola med den är hur sagolikt stor skillnad det faktiskt är när man lyssnar på samma låtar men på olika språk. Det händer faktiskt något med låtarna när Mikael Åkerfeldt sjunger på svenska. Personligen föredrar jag den engelska versionen, då OPETH för mig alltid kommer att vara ett band som är gigantiskt i alla aspekter, och då tycker jag att engelskan är det enda rimliga språket.

"Veil Of Imagination" av WILDERUN

Om OPETH är för oproggiga även för de mest kräsna av er, ja då tycker jag ni ska kolla in WILDERUN, ett band som får recensenter att nervositetssvettas av lycka. Hur det här bandet kan vara osignat är obegripligt, om det inte är så att det är självvalt. Detta är till stora delar helt episkt, ja nästan katedralartad musik i sina pretentioner. Och banne mig om inte WILDERUN lyckas att få även en hatare av folkmusikinslag i metal att tänka att det inte är så tokigt ändå!

"Sociopathic Constructs" av ABNORMALITY

En av de mest efterlängtade plattorna på hela året för min del. Och gosse som den levde upp till mina extremt (pun indended!) höga förväntningar. "Sociopathic Constructs" är en skiva som dräper i alla aspekter. Låtar som får låtskrivare oavsett genre att dregla av avundsjuka, en tydlig röd tråd genom hela plattan, musiker som blästrar och en sångerska som står för en rent oroväckande stringent insats. Ja, ni fattar.

Fredagslistan 2019, vecka 46: Notan, tack!

God afton!

Idag är dagen då även jag börjar ta tag i detta med att göra ett årsbokslut av 2019. Herrejemine vad med bra skivor det har släppts. Jag vill å det grövsta uppmärksamma er på många av dem, här är en första handfull utan inbördes rangordning.

KRATER - "Venenare". Svinbra tysk black metal av det sorgsnare slaget. Tremolo och DISSECTION-känsla hela vägen fram. Shut up and take my money.

MGŁA  - "Age Of Excuse". Det här är eventuellt MGŁAs bästa platta. Den här eller "With Hearts Towards None", hyfsat jämnt skägg där alltså. 5 av 5 solstolar.

SIGILS - "You Built The Altar, You Lit The Leaves". Självsläppt fullängdare som osar ockult stoner och briljans. Malande men samtidigt luftigt.

SCHAMMASCH - "Hearts Of No Light". Återigen visar detta schweiziska gäng var skåpet ska stå men tar musikmässigt en annan väg än episka "Triangle" från 2016. Min gissning är att detta blir en vattendelare hos de mest inbitna fansen.

MISÞYRMING - "Algleymi". Islands stoltheter klipper härmed till med sitt bästa alster! Hatten av för den här sinnessjukt täta och engagerade svartmetallen. Detta vill jag ha intravenöst.

MIZMOR - "Cairn". Totalt knäckande uppvisning i nihilism deluxe extra allt av detta enmansband. Blir man inte ledsen av det här har man inget hjärta. 10 av 10 krossade hjärtan.

SINMARA - "Hvísl stjarnanna". Återigen styr vi blicken mot Island och SINMARA som gör en helt bländande insats på denna sin andra fullängdare. Black metal med ett energiskt driv rakt ned i mörkret. Hurra!

Med detta sagt vill jag understryka att det finns bra mycket mer att ta av från 2019 som är värt era öron. Fortsättning följer således. Men här och nu tager vi helg.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 46: Notan, tack!