Fredagslistan 2015, vecka 49: Ta i trä!

Så här i adventstider börjar det kanske klia i fingrarna efter att skaffa julgran? Träd och skog är ju som vi vet ett tacksamt tema om man sysslar med exempelvis black metal och eftersom detta är min kopp med kaffe får ni er idag en koncis limpa barkbröd till livs. Fram med rubanken så åker vi!

CARPATHIAN FOREST kändes givna i sammanhanget, ooouaaaeroooough-häxlätet är extra legendariskt i Skjend Hans Lik så den fick det bli. Håll i ett väggfast bord av furu under dessa krampartade fem minuter av norsk argledsenhet.

På tal om träd och Norge kommer här nästa legendariska band - KVIST. De släppte exakt en fullängdare år 1996 och den håller än idag. Har ni inte hört den om och om igen så gör det ögonaböj. Ockultism och mörker für alle i träslöjdslokalen!

Tempoväxling nedåt i skalan nu, FOREST OF SHADOWS gör en långsam och doomig powerballad. Gothdoftande sång, melankoliskt plinkplonk och ta mig tusan om det inte är en flöjt där i början också. Upp med ciggtändaren och vaja i takt till Eternal Autumn.

Vi fortsätter på den långsamma banan med FORGOTTEN WOODS. Den gullpluttiga melodislingan som går som en röd tråd genom hela låten sätter sig fast i huvudet något djävulskt. Det är både bra och dåligt för i längden blir låten The Principle And The Whip något monoton, likväl svår att sluta lyssna på.

CLINGING TO THE TREES OF A FOREST FIRE (pust och stånk för detta bandnamn!) beskriver sig som "total fucking dissonant anti life funeral grind". Jag håller med men det är en viss ojämnhet som erbjuds. Typexempel på ett band som vill för mycket och till sist går vilse i trollskogen pga ängslighet. Men här finnes viss potential så CTTTOAFF får avrunda listan med I Walked Away from the Human Race. Ja, det är helt rätt - ibland får man bara gå ifrån.

Peppar peppar, ta i trä - nu är det fredag! Med förhoppningar om en trivsam helg,

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 49: Ta i trä!

Fredagslistan 2015, vecka 48: Ta i på sång!

Gott folk!

Vi tar ett litet break i syndandet och sysselsätter oss med låtar där sångaren/sångerskan tar i lite extra.

Vi kör!

BATTLE BEAST från Finland rekryterade 2012 sångerskan Noora Louhimo och med det tog karriären något mer fart, haha! BATTLE BEAST gillar att ta i. Mycket. Senaste skivan "Unholy Savior" satte jag igång mest för att se hur usel den var. Det slutade med att jag lyssnade en hel dag på den, haha! Kommer bandets musik att bestå tidens tand? Troligtvis inte, men jag är inte sämre än att erkänna att det är skitkul att lyssna på låtar som Speed And Danger, Lionheart, Unholy Savior och låten som jag valt till listan I Want The World...And Everything In It. Bandet i sig är kompetent nog, men det är Noora som får bandet att lyfta lite extra. Det är ett satans löd i hennes röst som jag köper rakt av.

Painkiller. Nog sagt.

Tysk stabilitet. Det är kanske så att ACCEPT får stå för detta själva nu när Volkswagen har fuskat sig bortom sans och vett. Bandet är inne på en fantastisk återstart av sin karriär. Mark Tornillo har pipan för att kunna ta i så att läderbyxor spricker. Det är helt otroligt kul att lyssna på hur bra ACCEPT låter nuförtiden. Låten Teutonic Terror från "Blind Rage" borde övertyga er om bandets förträfflighet.

Jag såg bandet i somras på Copenhell. Fantastiskt kul. Ni som känner till bandet vet att detta handlar om prick en sak - Justin Hawkins och hans otroliga falsettsång som han släpper loss i ohemula mängder. Plus ett fint hantverk (ibland) att snickra ihop låtar av digniteten I Believe In A Thing Called Love. 

DEATH ANGEL är ju ett band som också har haft en framgångsrik återstart av sin karriär. Jag tänker dock inte ta en nyare låt utan vi ska kolla in Kill As One som dels var titeln på bandets andra demo som kom 1985 och som producerades av Kirk Hammett i METALLICA men som också slank med på debuten från 1987 "The Ultra-Violence". Mark Osegueda tar i från basketkängorna och släpper loss wailande skrin som får armhåren att resa sig. Underbart!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 48: Ta i på sång!

Black Sabbath i HD

I helgen var jag i den kungliga Hufvudstaden där jag bl.a. träffade en god vän. Sagda vän gjorde mig uppmärksammad på att samtliga studioskivor med BLACK SABBATH från 70talet numera finns att få tag i som HD-filer. Med tanke på hur lyrisk jag blev över när KISS skivor kom i samma format torde detta inte göra mig besviken, trodde han.


Så sant.


Jag har hittills avnjutit "Sabbath bloody sabbath" och "Master of reality" i mina hörlurar, och båda upplevelserna har varit som att höra skivorna för första gången. Precis ALLTING låter fenomenalt. Ljudet är större, djupare, fylligare. Klarare. Detaljer jag aldrig hört framträder som vore de självklarheter, ljud jag aldrig hört förut dyker upp både här och där.


Som i fallet med Kiss "Hotter than hell"-skiva så anser jag att Sabbaths "Master of reality" lider av en väldigt dålig produktion. Och där jag tyckte att Kisskivan lyftes till oanade höjder i denna höga upplösning så händer exakt samma grej med Sabbathskivan. Produktionen blir såklart inte bättre, men den får en helt annan lyster och alla andra utgåvor blir i samma sekund meningslösa.


Nu ryker de sista cd-skivorna med 70talsSabbath. Jag kommer aldrig att behöva lyssna på dem igen. Vinylskivorna har jag såklart kvar, för sådana spelar jag fortfarande.


Vilken blir nästa skiva månne? Jag tror bestämt att det får bli "Sabotage".


/Alex

Fredagslistan 2015, vecka 47: Bra där!

Ave novembermörker!

Idag tänker jag bjuda på en helt otematisk lista, den enda gemensamma nämnaren är att det här är musik jag lägger i bra-facket. Låtom oss begynna.

STILLA är ett band jag först gillade, sedan tyckte var lite väl överhypade för att slutligen komma tillbaka till briljansfaktorn. "Till Stilla Falla" kom för två år sedan och faller (höhö) in i facket naturromantisk knarrklagande svartmetall framförd av medlemmar från band så som ARMAGEDDA, DERANGED och BERGRAVEN för att nämna några. De vet med andra ord vad de pysslar med.

Hinsides dagen är som en vacker men läskig mardröm som kryper in under skinnet och stannar kvar när man vaknar. Kargt mässande, drabbande melodislingor och episk kyla. Hurra och burr!

Umevännerna i MOLOKEN härnäst med nya skivsläppet "All Is Left To See" (första albumet i en kommande trilogi om mänskligt mörker) och låten Seventh Circle.

Skivan bjuder på en mer svängig och melodiös svärta än vi är vana vid men atmosfären och den råa desperationen finns fortfarande kvar, inte minst i sånginsatserna! Är jag partisk? Ja, det stämmer. Spelar det någon roll? Svar nej. MOLOKEN är ena kungar! Lyssna och njut.

DEAFHEAVEN fortsätter med Luna, vars intro-riff gör saker med mig på en metafysisk nivå. Jag kan inte få det där ljudet ur mitt huvud och det vill jag inte heller. Åsikterna om bandet går vitt isär i metalkretsar såvitt jag förstår.

Vissa dyrkar dem, vissa avfärdar dem som en hipster-dagslända. Själv tycker jag de är riktigt bra på det de gör och jag blir glad av att se ett mörkare skivomslag här än det pluttgull-rosa ditot på "Sunbather".

Martin upplyste mig idag om bandet FIRESPAWNs existens och det gjorde han helt rätt i! Det mycket lökiga namnet till trots består denna konstellation av gamla hjältar som Matte Modin, L-G Petrov, Victor Brandt och så vidare. Kvalitetsstämplad gammelskolsdöds med andra ord.

Snygga hookar, skönt mangel. Ovanpå detta en eldsdemon med svärd som visuellt godis. Ja, vad mer behöver man? Hemtrevlighetsfaktorn är enorm, på med tofflorna!

HOPE DRONE tycker jag är ett namn ni kan lägga på minnet. Black metal/drone i fantastiskt utförande. Vilken stämning! Vilken storslagenhet! "Cloak of Ash" klockar in på nästan 80 minuter, varav låten jag tog med i listan är på dryga 20.

Unending Grey heter härligheten och den är så fasligt nihilistbräcklig och vacker att jag ryser men framför allt baxnar. Nu har jag baxnat, på återhörande och god helg!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 47: Bra där!

Veckans Youtubeklipp: Megadeth på Hammersmith 1992

Gott folk!

I veckans Youtubeklipp ska vi kolla in MEGADETH, bandet som Dave Mustaine bildade efter det att han fått sparken från METALLICA på ett högst otrevligt sätt. MEGADETH led som så många andra band av ständiga medlemsbyten - ofta för att Mustaine inte var speciellt lätt att jobba med, men också för att musikerna inte var tillräckligt bra för att spela den tekniskt avancerade musik som Mustaine karvade fram i raseri- och drogrus. 1990 hände dock något. Bandet spelade in "Rust In Peace" under något mer nyktra former och levererade en satans geniskiva. I stort sett varenda låt frustar av energi och klass. Bandet hade också turen att ha rekryterat Nick Menza på trummor och Marty Friedman, två musiker som verkligen visste vad hantverket gick ut på. 1992 släppte bandet "Countdown To Exctinction" som även om den inte på långa vägar var lika bra som sin föregångare hade ett knippe verkligt starka låtar.

Konserten nedan är tagen från den turnén, och jag blev väldigt glad när jag hittade den för den visar MEGADETH på den tiden då de verkligen var en urkraft. Vrid upp volymen - detta är högklassig thrash som förtjänar att spelas riktigt högt.



/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 46: De sju dödssynderna - Frosseri

Gott folk!

Jag fortsätter mitt grottande i de sju dödssynderna denna vecka också. Denna vecka ska vi titta närmare på en synd som jag tror att rätt många av oss har ägnat sig åt vid tillfälle, nämligen frosseri!

På Wikipedia kan vi lära oss följande om frosseri

Gluttony (Latin, gula) is the overindulgence and overconsumption of anything to the point of waste. The word derives from the Latin gluttire, meaning to gulp down or swallow.

In Christianity, it is considered a sin if the excessive desire for food causes it to be withheld from the needy.^[19]

Because of these scripts, gluttony can be interpreted as selfishness; essentially placing concern with one's own interests above the well-being or interests of others.

Medieval church leaders (e.g., Thomas Aquinas) took a more expansive view of gluttony,^[19] arguing that it could also include an obsessive anticipation of meals, and the constant eating of delicacies and excessively costly foods.^[20] Aquinas went so far as to prepare a list of six ways to commit gluttony, comprising:

• Praepropere – eating too soon
• Laute – eating too expensively
• Nimis – eating too much
• Ardenter – eating too eagerly
• Studiose – eating too daintily
• Forente – eating wildly

För ovanlighetens skull bjuder veckans fredagslista på band som inte har förekommit i tidigare listor. Det ni!

Vi kör!

LORD OF MUSHROOMS är - rätt gissat - ett progressivt band som kommer från Frankrike och är aktiva sedan 1999. En väldigt trallvänlig dänga som det här bandet har satt ihop på temat frosseri. Och ja - låten heter Gluttony. Det finns en hel del nickningar åt DREAM THEATER utan att dessa tar över fullständigt och en hel del popkänsla över detta gängs musik. Jag blev faktiskt förvånad att bandet slank igenom den annars ganska kärva granskningen på Metal Archives. 

MY SWEET TORMENT är ett spanskt band från Baskien . Skulle jag kategorisera bandet så skulle jag säga att bandet lirar pretentiös gotisk metal med vissa dödsinslag. Och barnsång vilket jag tycker är ett genidrag då det är först då som låten verkligen blir läskig. Detta är oerhört teatralisk musik, och jag kan mycket väl tänka mig att det är påfrestande att vara med i bandet, med tanke på den långa rad av medlemmar som avverkats sedan starten 2004. Men som en stunds frossande funkar bandets musik alldeles finfint. 

UNDERGÅNG från Uppsala bjuder på listans i särklass kortaste låt. Under minuten faktiskt. Jag faller pladask för bandets fina crossoverkross som gör jobbet på ett finfint sätt. Det är en konst att skriva musik som är lika kärnfull som banden inom denna subgenre gör år ut och år in. 

 STABWOUND från Göteborg valde sannerligen inte den lättaste subgenren att bedriva sin 5-åriga existens i: den brutala dödsmetallen. Hade det funnits statistik över hur många band som lägger ner inom genren så tror jag att den hade varit överväldigande. Ytterst få band "slår igenom" här, och musiken kräver stor hängivenhet. Ulf Nylin, som egentligen är trummis, svarar för en synnerligen guttural uppvisning på bandets enda fullängdare "Human Boundaries" som kom 2004. Jag älskar kompromisslösheten i denna typ av musik. Antingen gillar du det - eller inte. 

TORTURE KILLER från Finland startade som ett SIX FEET UNDER-coverband  och faktum är att Chris Barnes (sångare i SIX FEET UNDER, ex-CANNIBAL CORPSE) under ett kort tag var med i bandet och lade sång på skivan "Swarm!" som vi tar fina köttdängan Cannibal Gluttony ifrån. 

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 46: De sju dödssynderna - Frosseri

Veckans Youtubeklipp

Gott folk!

Vi (eller, för att vara helt ärlig - jag) slarvar ju en hel del när det kommer med att lägga upp noterbara klipp från Youtube. Men så fick vi ett mejl från Seance-bloggen som undrade om följande kunde vara av intresse.

LUGNET är ett band som jag har läst om på Jarnos blogg A Fair Judgement (eller om det var på Facebook, minnet sviker mig), men jag hade ingen aning om vad jag skulle få vräkt in i öronen. För dra åt helvete vad det svänger om detta band!



/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 45: Kroppsvätskor del 4 - Urin

Ohoy seglarvänner! Idag färdas vi vidare genom kroppsslasket och knyter ihop påsen med en fjärde avslutande del. Turen har kommit till kroppsvätskornas guldkrona - urinen! 95% vatten samt små mängder urea, klorid, natrium, kalium och kreatin med andra ord. Ni minns principen - låttitlarna ska innehålla kiss i någon form. Låtom oss börja.


Vad spelar egentligen CROWBAR? Ja, säg det - det spretar åt lite alla möjliga håll men samtliga dessa är hyfsat bra så genrebenämningar känns väl egentligen ointressant. Malmögruppen sparkar igång med In Pitch Black Piss. Musiken är mörk, manglig och egensinnig men hade vunnit på att dra lite mer åt en och samma riktning. En och en halv gula snöbollar av tre.  

Resterande del av listan består av gamla kärlekar för undertecknad. Det är alltid fint att upptäcka nya band men ibland får man drämma till med det som redan är kvalitetsmärkt, inkört och väl genomlyssnat. Helt enkelt för att det är så förbövlat bra. MARDUK traskar därför in på listan som god tvåa med Hail Mary (Piss-soaked Genuflexion). Håll hårt i gubbkepsen för nu kommer fartvinden! MARDUK är lika självklara för den svenska black metal-scenen ungefär som sylt är för pannkakor. En nödvändighet med andra ord.

MARDUK - din hallonsylt i etern.

Kissnödiga.

PIG DESTROYER är en garant för ultravåldsam, kvalitativ grindcore och leder oss vidare med utmärkta Piss Angel från albumet "Prowler in the Yard". Jag upptäckte bandet rätt sent, när "Phantom Limb" kom ut, men håller som bäst på att ta mig igenom diskografin och hittar hela tiden nya pärlor. Hurra för grindcore, det går fort och man blir gladarg!


NECROS CHRISTOS härnäst, ritualkåpa på! Baptized by the Black Urine of the Deceased. Jo, jag tackar jag. Mörkare kiss än så har vi knappast skådat. Låttiteln får mig att tänka på en tröja jag en gång köpte med trycket "I wear black until I find something darker". Fortfarande världens bästa tröjtryck alla kategorier, på delad första plats med Cobra Kai-jackan jag la ögonen på en gång i ett festivalvimmel. Nej, nu är vi ute och cyklar, dags för låt fem!

NECROS CHRISTOS - också kissnödiga.

ANAAL NATHRAKH! Äntligen - som ni har väntat på dessa uppretade britter! Between Shit And Piss We Are Born skanderas det och visst stämmer det till punkt och pricka in på de flesta av oss. Med dessa två kroppsuttryck i en och samma låt (eller vänta, tre förresten, födslar är ju också en hyfsat geggig historia) sätter jag härmed punkt för serien kroppsvätskor.

Med önskan om en god helg med lyckad urinproduktion!



/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 45: Kroppsvätskor del 4 - Urin

Fredagslistan 2015, vecka 44: De sju dödssynderna - Lust

Gott folk!

Jag fick lite feeling av Susannes grottande i kroppsvätskor och gick och funderade länge och väl på ett tema som gärna fick sträcka sig över flera listor. Som ni förstår av rubriken ovan så kom jag på det, haha!

De sju dödssynderna är något som förekommer inom katolicismen, och som varande ateist och ej medlem av någon kyrka har jag ju inte någon direkt koppling till dessa, annat än att jag - såklart - såg filmen "Seven"när den kom.

I vilket fall kändes dock ämnet tillräckligt kittlande för att jag i alla fall skulle undersöka om det gick att göra sju listor. Det gjorde det.

På Wikipedia kan vi läsa följande om lust:

Lust, or lechery (carnal "luxuria"), is an intense and uncontrolled desire. It is usually thought of as uncontrolled sexual wants. However, the word was originally a general term for desire. Therefore, lust could include the uncontrolled desire for money, food, fame, or power.

In Dante's Purgatorio, the penitent walks within flames to purge himself of lustful thoughts and feelings. In Dante's Inferno, unforgiven souls of the sin of lust are blown about in restless hurricane-like winds symbolic of their own lack of self-control to their lustful passions in earthly life.

Vill man grotta ner sig ytterligare (och det ville jag, haha!) så får vi också reda på att Asmodeus - en demonkung - anses vara ansvarig för just denna dödssynd. 

Asmodeus. Ja, ni ser ju hur jävla lustfylld den gynnaren är. 

Vi kör.

Tjolahopp! Det är ju lätt att tycka om GRAVE som, även om bandets musik har stagnerat något på senare år, har bjudit på en hel räcka finfina låtar. Till veckans lista har jag valt en låt från skivan som kom 2008 "Dominion VII". Det fina med GRAVE är att de vet vad de sysslar med. Även om bandet väljer att köra vidare på en formel som spikades för bra många år sedan har de en så pass hög lägstanivå att det finns minst en handfull riktigt bra låtar på varje skiva. Det glasklara valet till veckans lista: Sinners Lust. Lägg gärna märke till det synnerligen SLAYER-lika superwailandet på gitarren i introt!

Jag tänkte att jag måste ju ha med i alla fall en långsam låt i listan, och valet föll på ANATHEMAs ...And I Lust från "Pentecost III & The Crestfallen EP". Liverpoolbandet har varit igång ett försvarligt antal år - 26 för att vara exakt - men har inte seglat in på radarn för min del förrän nu. För att de i alla fall i början av sin karriär lirade doom, en genre jag bara har börjat sniffa på egentligen. Det är mycket sorg och pretentiösa anslag i denna låt. Att recitera hör ju definitivt till pretentionsarsenalen om ni frågar mig. Jag uppskattar verkligen den organiska produktionen som verkligen har sin charm.

Organisk ljudbild är inget som franska AGRESSOR sysslar med, även om fransmännens death metal inte hör till den fullständigt söndertriggade sorten, utom såklart trummisen Romain Goulons bastrummor. Detta är typ A death metal av europeiskt snitt efter den första vågen. Men helt utan förtjänster är det inte. Lust Of The Flesh har ett gött driv och fint gitarrarbete från Andramelech (jag tror inte det är hans dopnamn)  och Alex Colin-Tocquaine.

Jomenvisst - jag drämmer till med lite ASPHYX, ett band som jag uppskattar men inte har fallit helt och hållet för. Bandets fina blandning mellan death och doom har dock renderat i att bandet har byggt upp en solid fanbas om jag säger som så. Bandets medlemmar har CV:n som talar för sig själva, och också säger en hel del om genrens problem i att behålla fasta sättningar under längre tid, haha! The Incarnation Of Lust är tagen från bandets 90-tal och "The Last One On Earth" som kom 1992. Lägg gärna märke till Bob Bagchus trumspel som lämnar en del att önska men som ändå har sin charm.


Jag avslutar listan med verkligt klassiska SODOM som tillhör åldermännens skara. Bandet drog igång redan 1981. 1987 släppte bandet "Persecution Mania" med sättningen Tom Angelripper på bas/sång, Frank Blackfire på gitarr och Chris Witchhunter på trummor. På skivan finns det en finfin låt betitlad Sodomy And Lust som minst sagt är en trallvänlig dänga. Jag blir glad varenda gång jag lyssnar på låten och den har fått ett försvarligt antal lyssningar den senaste tiden. Jag älskar bandets goda anslag att breaka vid refrängen för att riktigt hamra in att låten verkligen heter Sodomy And Lust. Sticket är helt fantastiskt och bara lyssna på hur Witchhunters pukor låter!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 44: De sju dödssynderna - Lust