fredag, december 07, 2012

Fredagslistan vecka 49: The 90s to the future

Tjena!

Vi tänkte att eftersom 1990 som vi ju hade som tema förra veckan var ett så fantastiskt år så skulle vi kolla hur banden i fråga har skött sig den senaste tiden. I den mån det varit möjligt tar vi därför upp samma band som på förra listan - men nu gäller det de senaste skivorna i bandens diskografi.

Susanne inleder med ENTOMBEDs When In Sodom. Det är en fin låt även om jag tycker att det finns bättre låtar på skivan "Serpent Saints". Det är dock svårt att hävda att ENTOMBED som har en helt ok lägstanivå så att säga någonsin har släppt något genomuselt, haha!

Sen var vi tvugna att bryta mallen då CARNAGE endast gav ut en enda skiva. Dock gick tre av medlemmarna direkt in i DISMEMBER efter det att CARNAGE ceased to be. Jag vet att DISMEMBER är ett av Susannes absoluta favoritband genom tiderna och har inte alls svårt att föreställa mig lite lufttrummande till Under A Bloodred Sky från bandets svanesång "Dismember".

DEICIDE. Här har vi faktiskt en förbättring i mina öron. Fin, krispig produktion möter öronen när Conviction från "To Hell With God" drar igång. Jag är oerhört svag för Ralph Santollas gitarrarbete som jag tycker är synnerligen välexekverat.

"Utilitarian" heter NAPALM DEATHs senaste giv. Skivan glimrar till stundtals även om den har svårt att mäta sig mot exempelvis "Time Waits For No Slave". Protection Racket är Susannes val - och varför inte då Barney låter riktigt vred och uppretad på ett sätt som övertygar i alla fall mig.

Sen ska vi banne mig jazza till det med lite DEATH och "The Sound Of Perserverace". Detta blev DEATHs sista skiva då primus motor Chuck Schuldiner insjuknade i cancer ganska snart efter det att skivan spelades in. Produktionen kommer ni att känna igen då skivan likt många andra av bandets skivor spelades in i Morrisound Studios i Tampa. Meckighet är ju inget som bandet var rädd för - och man tar ut svängarna ordentligt. Trumspelet är bitvis skönt fladdrigt och jazzigt från Richard Christys sida.

"Tragic Idol" visar ett PARADISE LOST som på alla möjliga vis ligger långt ifrån det band som vi kan höra på "Lost Paradise". En väl avrundad produktion är det första som i alla fall jag noterar. Mycket tydligare doom och goth-inslag. Detta är faktiskt en skiva som har vuxit på mig under året - att dessutom ha den goda smaken att döpa en låt till To The Darkness lyfter bara plattan ett snäpp till.

"Reinventing The Steel" - PANTERAS svanesångsskiva. Står den sig bra mot exempelvis "Far Beyond Driven" eller "Vulgar Display Of Power"? Såklart inte - men det innebär inte att skivan är dålig. Death Rattle är en härligt ilsken dänga.

ANACRUSIS. Samma platta som förra veckan. Jag ordar inte mer om det.

ALICE IN CHAINS. Jag tror nog att ni har noterat hur väldigt lik William DuValls röst är Layne Stayles, inte sant? When The Sun Rose Again är en riktigt fin och vemodigt vacker låt som bjuder på fin stämsång. Jag gillar det.

Det gör jag däremot inte med Hammer Of The Gods av, rätt gissat, DANZIG. Det är inte bara titeln som är så sugigt ooriginell att klockorna stannar - låten i sig är ett träckberg i mina öron. Misstänker att i alla fall någon kommer att tycka tvärtom, haha!

-Paus- 

Så, välkomna tillbaka efter den miniskula pausen. 

KREATOR - tysk pålitlighet säger jag bara. Det är lika argt, drivet och tvåtaktsmatande som vanligt. Petrozza låter om möjligt ännu argare. Klart han är det - det är ju inte mycket som har ändrats till det bättre i världen egentligen. 

Nu ska vi prata känsliga punkter. Hur många kan ärligt säga att ni den senaste tiden gått på en SLAYER-konsert för att höra de så kallade nya låtarna? Jag kan det inte i alla fall. "God Hates Us All" som vi kör på i veckans lista (både "Christ Illusion" och "World Painted Blood" saknas på Spotify) har i jämförelse med de senaste nämnda skivorna en helt ok produktion. Jag kan inte nog uttrycka mitt missgillande mot den av Greg Fidelman uppstyrda proddningen på "WPB" nog. Det låter totalt illa och oorganiskt.

IRON MAIDEN - ni vet ju att detta band har en speciell plats hos mig. "The Final Frontier" är ju inte en av bandets starkaste punkter om jag säger så. Här finns dock en del verkligt fina låtar. Inte El Dorado och inte det rent för jävliga "introt" Satellite 15...The Final Frontier, utan jag pratar om exempelvis låtvalet Isle Of Avalon. Lång och fin, med ett bitvis fint driv.

Magplask blir det sen. Det kan inte bli nåt annat när man ställer MEGADETHs senaste skiva mot föregående veckas platta ("Rust In Peace") då inget går upp mot just den skivan i bandets diskografi. Punkt.

Ytterligare en besvikelse. Jag vet att det är många som tycker att "Dark Roots Of The Earth" av TESTAMENT är en bra skiva. Jag, och det gör faktiskt ont att säga det, tycker inte det. Skivan kvalar faktiskt inte ens in på top 20 bland årets skivor för min del.

Redneck Stomp är en låt från "Frozen In Time" av OBITUARY. En tung och fin låt. Och det förhåller sig likadant där - senaste skivan "Darkest Day" finns inte på Spotify. Bandet har inlett med just denna låt på rätt många konserter. Lite lagom lufsande, haha!

Ah - vi kör väl lite PANTERA igen? Klart vi gör! Revolution Is My Name från "Reinventing The Steel" har så många goda sidor. Svänget såklart, riffandet som ju alltid höll högsta klass, och så tycker jag att produktionen har sina förtjänster.

Upplopp: SACRED REICH har ju inte släppt en skiva sedan 1996, "Heal", och den finns inte på Spotify. Det gör däremot 1993 års "Independent". Det är inte den starkaste skivan i bandets diskografi. Högst medelmåttig egentligen, haha! Ja, så kan det ju också gå. Faktiskt.

Kommer ni ihåg vilken artist som låg näst sist förra veckan? Jag ska bespara er mödan att gå tillbaka till inlägget och berätta att det var Yngwie Malmsteen. Senaste skivan "Spellbound" ligger inte på Spotify, men däremot "Relentless". Och det låter exakt som på förra veckans skiva "Eclipse". Det är fascinerande. Tiden verkar ha stått still. 

Förra veckans lista avslutade vi ju med MERCILESS. Och här kan man verkligen höra utveckling. Bandet spelar fortfarande skitig death metal - men med betydligt högre kompetens om jag får säga det själv. Och det får jag ju. Med Human Waste från 2003 års självbetitlade album önskar vi er en trevlig helg.

/Martin





2 kommentarer:

Matrulda sa...

Trevligt koncept! :)

Metallbibliotekarien sa...

Tack för det Matrulda :) Nästa vecka blir det dock något helt annorlunda. Det kommer bli episkt, jag lovar :)

Featured Post

Fredagslistan 2024, vecka 43: Nytt och notervärt med twist

 Gott folk!  2024 fortsätter att vara ett fantastiskt skivår, det tror jag fler än undertecknad kan skriva under på. Jag har ju gjort ett an...

Populära inlägg