Fredagslistan 2024, vecka 48: I vilken Oskar S testar ny musik och blir överraskad

 Det är helgen vecka 48. Man går runt och nynnar på Bob Hundlåten, rensar sin inkorg från all reklam från diverse internetbutiker som vill kränga skit man varken behöver eller vill ha och drömmer om ljusare tider. Det faller löv från träden som landar på tågspåren och skapar kaos med inställda avgångar. Det luktar kiss inne på domus. Elpriserna går upp i takt med att vädret stabiliseras (+6 och regn). Snart är det jul. Allt är skit..

Men istället för att klaga tänkte jag att vi ska sammanfatta året. Kom det några bra skivor? Jodå. Hur kommer de stå sig över tid? Bra fråga, jag gav samtliga ett kontrollvarv i veckan och visst, någon föll bort men de flesta förtjänar ändå en plats här. 

Så ta en djup suck, knyt handen i fickan och njut av musiken på perrongen genom telefonens högtalare medan du tränger bort tankarna över hur mycket av ditt liv du går miste om medan du väntar på tåget. Listan hittar du HÄR. Mitt nyårslöfte är att säga upp Spotify och börja använda något annat istället. Ingen inbördes ordning. Nu kör vi!

 

HAUNTED PLASMA – I. Svart Records

Först ut kommer mitt senaste fynd. De är våra polare i öst (läs Finland) och plattan är deras debut. Om jag skulle beskriva skivan med ett ord skulle jag välja spretig. Här ryms allt från The Damned/Joy Division-osande post-punk med chorusklingande gitarrer och synthar till riktigt habil kraut. Det är stämningsfullt och snyggt. Som bäst blir det när sången går genom vocoder och musiken pumpar på. När jag gav plattan ett kontrollvarv igår blev jag pepp på att plocka upp gitarren och spela, vilket är ett bra betyg. Ett band jag kommer följa och försöka se live när tillfälle ges.

 

Replicant – Infinite Mortality. Trancending Obscurity Records.

Ibland får/läser man tips på nya band och tänker något i stil med ”jaja whatever, det är säkert kasst”. Ofta stämmer det. Inte här. Replicant är ett band som spelar grind från New Jersey som jag aldrig hört talas om. Hur låter det då? Lite som att köra ner huvudet i en kaffekvarn och trycka på full patte. Fina ord från en man med sofistikerad smak.

 

In loving memory / Time will heal. Suicide Records

Vi fortsätter med en samlingsskiva från Suicide Records där intäkterna går till organisationen Suicide Zero. Skulle ni vilja ha ett fysiskt ex eller läsa mer tänker jag inte stoppa er. Mer info finns HÄR. Jag fick först nys om skivan i någon artikel någonstans där det stod att SKITSYSTEM skulle spela in nytt. Mästermanglarna bidrar med en låt på skivan och där är jag nöjd. Att plattan dessutom innehåller toppskramel från bland annat [] är en välkommen bonus.

 

TRENCH ROT – Self-Entitled EP.

Punkdräggen från Göteborg håller fanan högt och gör en stark debut EP. Det är drivigt, riffigt och ösigt. Det luktar spilld öl och känns som ett hårt bakhuvud rätt över näsan. För transparensens skull är sångaren Rickard (Spögelse, ex-Harassed, ex-Bastard Grave) en god vän, men vad gör det när man skränar som en ängel. Plus att vänskapskorruption är väl lite inne, eller? Som ni alla vet är sån här musik bäst live så boka dem till kusinens konfirmation.

 

LEECHES – 2020-2024.

Nu blir det wierd. Vi håller oss kvar i Göteborg och säger hej till Henke Berg, den fruktansvärt trevliga och talangfulla multiinstrumentalisten som gillar THE SPITS minst lika mycket som jag. Han gör experimentell musik under namnet LEECHES som alltid är en fröjd att dyka ner i. Gillar du b-skräckisar, trummaskiner och synthar, sång med koola effekter och ljudeffekter som tar dig långt ut i kosmos? Då är detta något för dig. Musik för mästare helt enkelt.

 

Night Fever – Dead End. Svart Records

Jag älskar NIGHT FEVER och det borde du också göra.

 

UFOMAMMUT - Hidden. Neurot Records

Första gången jag hörde namnet UFOMAMMUT var när min polare Axel som jag bodde ihop med under Osloåren kom hem en eftermiddag och frågade om jag ville hänga med och kolla på ett italienskt doomband som heter UFOMAMMUT senare samma kväll. Känner jag mig själv rätt tyckte jag att det var ett fett namn på ett doomband och sedan jag såg dem live lite senare på kvällen (vilket jag verkligen kan rekommendera + de turnerar typ hela tiden) har jag varit ett fan. Årets skiva, nummer 10 i ordningen, är en stabil experimentell blandning av ljudlandskap med synthdrones och snygga riff. En bra skiva att börja med

 

CHILD – Shitegeist. Suicide Records

Herrejävlar vilken skiva.

 

Blood Incantation – Absolute Elsewhere. Stargate Research Society

Jag såg omslagen. Jag läse att Tangerine Dream var inblandade på ett hörn. Jag har lyssnat på A-sidan om och om igen. Löjligt bra.

 

Bacon Wagon – A Variety Of Meltdowns EP.

Noiserockarna från Helsingborg har återuppstått och det låter ljuvligt. D.I.Y som sig bör.

 

Vi avslutar med att hylla en av mina favoritkompositörer Ryuichi Sakamoto som gick bort tidigare i år. Han sista släpp Opus som kom ut postumt i somras är lika vacker som allt annat han gjort.

 

/Oskar S