Så här en bit in i november börjar årsbästalistorna knacka på dörren men innan de släpps över tröskeln tänker jag göra en utflykt till diverse nysläpp enligt devisen ett band per land. Jag bjuder också på bandfoton idag som en liten blinkning till en viss annan blogg men jag tänker inte närma mig den ädla konsten att tolka dem för det gör Hatpastorn och gänget bäst.

Hur som haver, vi drar igång med polska DEVILPRIEST som av bandfotot att döma är två glada gossar med en förkärlek för barbröstad överkroppsträning. Men Necro Docre och Tom Hermies tränar även dödsmetallmusklerna ska det visa sig. 

Efter ett långt och dramatiskt intro i låten Shem-ham-forash drar en malande riffsvärm igång som är rätt svår att värja sig från. Även sången tycker jag funkar bra så vi landar på fyra plommon av fem i betyg för albumet "In Repugnant Adoration". 

Doomigare tongångar härnäst då vi far till Finland och UNFYROS. Även detta är ett tvåmannaband bestående av Anti Ittna H. samt Nox Vector och dessa ger oss en betydligt mer påklädd bandbild än föregående grupp. Här hittar vi istället dammiga kåpor, dolkar och skägg och noll interaktion med kameran. Gott så.

"Alpha Hunt" från september i år är den första fullängdaren från det här bandet, tidigare har man släppt en EP. Ett stort intresse bredvid att spela black metal sägs vara meditation och nog hörs det i musiken, där man lätt får känslan av att stirra ned i en avgrund. Mycket trevlig atmosfär i låten The Dagger Within.

Vi drar söderut till Danmark och närmare bestämt Köpenhamn för en dos STRYCHNOS som bjussar på en skönt blodkladdig bandbild inklusive dödskalle i fast grepp. Pluspoäng för det!

Nysläppet från STRYCHNOS heter "A Mother’s Curse" och dök upp på marknaden 4:e november. Här har vi ett stycke dödsmetall som pekar med hela handen, flirtar en del med black metal-scenen och inte drar sig för att ha med häftiga samplingar. Jag valde låten med titeln som drämmer till med fyra fräna ord rakt av: Horror Sacred Torture Divine. Ja, varför inte gå all in på en gång? Det är sånt här som får mig att gilla Danmark - fläskig döds med stompigt komp och matiga riff. 

För fjärde akten beger vi oss till Portland, Oregon och enmannabandet OPPRESSIVE DESCENT. Grond Nefarious heter mannen bakom hela härligheten och på den bifogade bilden ser vi honom i färd med att spruta eld iklädd nitar. Det är ganska fränt.

Albumet som vi ska ta oss an har fått det poetiskt tjusiga namnet "Spite is My Scepter, Blood is My Crown" och håll i hatten för det här är precis lika bra som man kan tänka sig. Kompromisslös black med ett sällan skådat driv och en snarast besatt sånginsats i låten Gates of Bitterness. Fem av fem!

Vi knyter ihop säcken i Grekland där EMBRACE OF THORNS huserar. De har tröskat på med en blandning av ockult döds och black sedan herrens år 1995 men jag har aldrig hört dem tidigare. Enligt bandbilden äger de såväl hård attityd och patronbälten som hattar (eller om det är huvor, det är lite svårt att se). 

De släppte "Entropy Dynamics" den 10:e oktober på Nuclear Winter Records och den är inte alls pjåkig. I låten Entropy Dynamics/Nucleus Dissolve bjuds vi på ett parti pratsång och jag pendlar mellan att gilla det och att tycka att de borde skippat det, får återkomma i den frågan.

Med detta sagt är det hög tid att ta helg! Simma lugnt.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 45: Nya släpp - ett band per land!