Gott folk!
Jag hoppas att ni har hämtat er någorlunda efter Andreas rent episka lista från förra veckan. Jag kan säga att jag inte har det, haha! Alltid när Andreas gör listorna så förväntar jag mig att bli duktigt skolad på en massa obskyrt, så att jag kände igen ett band var jag nöjd över. Sen spårade det ju, haha!
I vilket fall, jag har saknat mina tekniska tisdagstips som jag körde under en period och tänkte att nu var det banne mig dags att klämma in en lista på temat innan hela nomineringsracet inför årsbästalistan drar igång på allvar.
Vi kör!
Jag tänkte att vi ska öppna med något hemtamt, både för att SOREPTION kommer från Sverige, och för att jag tror att en del av oss har koll på bandet sedan tidigare. Sundsvallsbandet har varit
oerhört stabila i sin utgivning, och det gäller även "Jord" som kom tidigare i år. Det är fortfarande svinigt svängigt och fläskigt tungt riffbråte som bjuds. Varenda en av bandmedlemmarna excellerar på sina instrument utan att tumma en millimeter på låtskrivarhantverket.
MARTYRED från Austin i Texas, denna hårt prövade delstat, bjuder upp till yster ringdans med ett satans sväng. Det jag framför allt gång igång på är den oheligt förträffliga kombon mellan Rene Martinez trumspel och det glödande gitarrspelet från Jason Frankhouser och Frank DeBord.
Från Istanbul kommer INHUMAN DEPRAVITY. De måste reta gallfeber på Erdogan med sin blasfemiska och brutala death metal. Inte mig emot. Lucy Ferra på sång dräper rakt av. Plus att det är omöjligt att inte gilla hur bandet har proddat Eren Gürsoys trummor. Helt underbart organiska.
Kanada har en helt fantastisk musikscen. Ni kan kanske efter veckans lista lägga till DERELICT som med sin
Clear Cut dessutom tar politisk ställning på ett fint sätt genom att protestera mot nedhuggning och skövling av mark som tillhör ursprungsbefolkningen. Alla intäkter från låten går till kampen som Wet'Suwet'En-folket bedriver mot mäktiga fossila intressen.
Vi rundar av med THE LAST OF LUCY från Huntington Beach som med en kort, koncis men ändå oerhört talande dänga i
Moksha nog kommer fresta en hel del av er att vilja lyssna mer på det här bandet. Det ville jag i alla fall, haha!
Vi tar helg på det!
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar