Vår Europaturné fortsätter, och nu har vi hamnat i nordvästra landsänden, och Benelux! Men handen på hjärtat - vet ni några band från Luxemburg? Ett getögekast i Arkivet gav en lista på 94 band, samtliga för mig helt okända. Så idag håller vi oss till Nederländerna och Belgien.
Vi börjar lite mjukt uppe i Holland med THE GATHERING. Leaves från genombrottsskivan "Mandylion" (1995) är nog deras mest kända låt, åtminstone för egen del, och det är inte så märkligt. Mixen av pampig doom metal och känslosam alternativrock med den superkarismatiska Anneke van Giersbergen som frontkvinna är svår att värja sig emot.
Mer klassiskt holländskt nittiotal med PESTILENCE. De hade trots allt en livskraftig dödsmetallscen och vid sidan om ASPHYX var Pestilence både störst och först - båda banden drog igång 1986-87. Patrick Mameli och de andra pestgrabbarna gjorde en ordentlig resa under sina första åtta år, från brutal dödsthrash på debuten 1988 till "Spheres" från 1994, som var en utflippad rymdjazzhistoria med gitarrsyntar och sexsträngad bas. En vattendelare bland långhåren är den diplomatiska beskrivningen. Själv föredrar jag 1991 års "Testimony of the Ancients" (gjordes det någon dålig death metal-skiva det året?). Här har ni videon till Land of Tears.
Vid sidan om dödsmetall och "female fronted metal" är Nederländerna inte direkt kända för sin black metal. Men visst har de haft ett gäng genom åren! Och först tycks BESTIAL SUMMONING ha varit. Deras enda fullängdare, släppt på svenska No Fashion 1992, är en rak och ogästvänlig historia: hör själva i titelspåret The Dark War Has Begun.
Så fort vi når söder om gränsen in i Flandern blir det märkligt. Det är möjligt att jag redan haft med LUGUBRUM i en av mina listor, men i så fall får vi lov att återvända till åkrarna i Ghent och denna besynnerliga trio. Bondsk blek metl som har en morot i sin logotyp, med textteman som "Food, Alcohol, Peasantry, Totems, Decay, History, Midgets, Scatology, Humour" - och de har släppt skivor i snart trettio år. De kräver sitt tålamod och är verkligen inte något för alla, men sen när handlade black metal om att göra sig populär och lättsmält...? Låten är Tussen Honden från "Wakar Cartel" (2018), släppt under "nya namnet" LUGUBRUM TRIO.
På tal om att kötta på i årtionden - vi kan inte prata om hård musik i Benelux utan att nämna AGATHOCLES. Djurrättsaktivisterna, ledda av Jan Frederickx sedan 1985, som skapade sin egen genre mincecore ("the same as old school grindcore, the way it was in the 80's: raw, minimalistic and socially and politically involved"), och har släppt fler splitskivor än någon orkar räkna. Jag skojar inte: bara ifjol släppte de minst 26 splittar, och en näve samlingsskivor. 1998 släppte de 15 splittar. Och så vidare. Eftersom deras diskografi är helt oöverskådlig gör vi det enkelt: titelspåret från debutalbumet "Theatrical Symbolisation of Life", 1992. Bra och enkelt rens.
Vi började med kvinnlig sångerska, och avslutar på samma sätt, fast ett årtionde innan med belgiska ACID! Låten Black Car från andra albumet "Maniac", 1983. Den som har minsta intresse för klassisk heavy och speed metal måste lyssna och dyrka, annars får ni skämmas. Passande nog är just ACID Sverigeaktuella, då en variant av bandet - lång historia - spelar på Muskelrock nu i helgen, under namnet KATE'S ACID, ledda av originalvokalisten Kate de Lombaert. Grattis till er som får bevittna detta!
Nog nu, in och lyssna så tar vi helg!
/Andreas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar