 |
Francisco de Goyas Häxsabbat
|
Vissa hävdar att valborgsmässoafton är ett borgerligt påfund för att
hålla arbetarna bakfulla i första maj-tågen. Detta är såklart nys: alla hårdrockare vet att Walpurgisnacht är den tyska häxnatten, en av
det gamla bondesamhällets högtider. Imorgon börjar sommaren, och i gränslandet mellan årstiderna är barriärerna mellan vår värld och den under- och/eller överjordiska extra tunn, och allsköns demoniskt oknytt står på farstun.
 |
Death SS
|
Vi
börjar med de italienska skräckmästarna i DEATH SS, introt
Walpurgisnacht från deras sista bra album "Heavy Demons" (1991), tätt
följd av "The Night of the Witch", där originalgitarristen och
riffhäxmästaren Paul Chain visar vart skåpet ska stå.
 |
| Kingen! |
Härnäst en avstickare till 1970, det brittiska progbandet VAN DER GRAAF
GENERATOR som i
White Hammer redogör inte bara för Malleus Maleficarum,
den fruktansvärda häxhammaren, utan även dess ljusa motpol. Detta på albumet med den fantastiska titeln "The least we can do is wave to each other". "Prog? På en
hårdrocksblogg?" kanske någon opponerar sig. Då föreslår jag att lyssna
på hela låten - doomstycket i slutet, är inte det något av det tyngsta
ni hört? Och det helt utan gitarrer!
Att välja ut 10-11 låtar om häxor är
svårt, och i fallet MERCYFUL FATE hade den danska skräckkungen kunnat
utgöra hela listan - hårdrockshäxor börjar och slutar med Melissa, det vet vi ju alla. Men det får räcka med en, så det blev The Bell
Witch. Melissa vore kanske det givna valet, men just därför slänger jag
in en representant för King Diamonds nittiotal, som jag själv är rätt dåligt
bevandrad i.
Sedan far vi tillbaka till
Italien på kvasten, och väcker de döda till liv till tonerna av MORTUARY
DRAPEs mäktiga debut "All the Witches Dance" (1994):
Tregenda (Dance in Shroud). Solve
et Coagula... Enligt uppgift är liket på omslaget en i bandets
anmoder, som de grävde upp för att genomföra en nekromantisk ritual.
SODOM
- Witching Metal, från "In the Sign of Evil". Behöver jag säga mer? NEJ!
Jag blev så glad i den gamla djävulsthrashen att jag slänger in VENOM -
Witching Hour av bara farten.
Det finns mycket
man kan säga om THERION, men jag håller mig till att deras album från
1992-2001 är svepta i ett nostalgiskt skimmer för mig. "Deggial" (2000) är inte
deras bästa, men avslutande niominutaren Via Nocturna är bokstavligen en
berättelse om att festa med Lilith och Pan på Brocken, det tyska berget dit häxorna
flyger ikväll. Dvs obligatorisk lyssning.
Om
ni undrar hur häxdansen faktiskt kan låta och kännas är tyska KATHARSIS
närmast på det.
Vvytchdance från 2006 års mästerverk "Vvorldvvithoutend" är den getkyssande,
helighetsbespottande extasens sannaste uttryck. Svartmetall, den sanna
häxrocken, blir inte mer BESATT än såhär!
Jag
kan bara be om ursäkt för den totala manliga dominansen här ovan, och
avslutar med några äkta häxor. Först de tre sataniska feministerna i
VÖLVA, Malmö stads råaste band någonsin. Här en live-upptagning av
The
Devil She Knows You från deras pinfärska "Promises unfold as lies", renodlad black metal crust från staden i söder där hatet glöder!
 |
| Aghast |
Från en Malmö-trio till en
Oslo-duo. Till sist. Om ni trodde att den mest ondskefulla och mörka musiken från
Norge gjordes av snubbar med gitarrer tog ni fel. Tania "Nacht" Stene och
Andrea "Nebelhexe" Haugen, kända tillsammans som AGHAST, kanaliserade på sitt enda album "Hexerei in Zwielicht Der Finsternis" (1995) med några
synthar och mikrofoner ett spöklikt bråddjup som ingen någonsin kommit i
närheten av, oavsett genre. Här är häxdansen över, och kvar finns bara
skuggor och dimslöjor i skymningens dunkel. Ni får hela albumet, det är en resa värd sina 35 minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar