När Alice Cooper erbjöd mig ett jobb

På våren 1994 släpptes ALICE COOPERs nya skiva "The Last Temptation" och jag älskade den direkt. Jag håller den fortfarande som en av de bästa skivorna han gjort, mycket för att konceptet med en underbar serieblaska och återgången till att göra en temaskiva var så välkommet. Jag och Ernie hade stora förväntningar på den stora turnén som skulle genomföras som skulle bli en ny Nightmareshow typ, och såg med tillförsikt fram emot vilka låtar han kunde tänkas köra, hur showen skulle se ut och så vidare. En skiva vi spelade sönder och samman under denna tid var den semi-officiella "Live at the Whiskey" inspelad 1969, den där första skivan-perioden är också en av mina favoriter, och det var den redan då. Låtar som Today Mueller, No Longer Umpire och 10 Minutes Before The Worm hade jag betalt hur mycket som helst för att få höra live.

Denna vår, i maj tror jag bestämt det var, dök Alice upp lite här och var i Europa för att göra press inför skivan och vi fick nys om att han skulle ha skivsignering inne på danska HMV i den danske kongelige hovedstad. Väl på plats var det inte massor av folk där, längs väggen gick en högst resonabel liten kö som vi dessutom ställde oss i gång på gång efter att vi kommit fram. En fin dag som resulterade i några signerade skivor (Ernie blev till slut den sista i kön så han fick hela samlingen signad!) och ett väldigt fint foto på oss tre ihop. En bra dag.

Någon dag senare, eller flera - jag minns inte numera, var Alice i Stockholm. Han gjorde lite tv-grejer och annat där och hamnade bl.a. i Anders Tengners soffa i programmet Metalljournalen som gick på Z-TV. Detta var ett direktsänt program som man dessutom kunde ringa in till. Sagt och gjort, jag ringde och kom fram nästan direkt. Efter lite platityder om att Alice är gud och spörsmål om den nya scenshowen så fick jag en sista fråga, och det var huruvida han tänkte spela låtar från just den första skivan live denna gång. Han svarade med att erbjuda mig en plats i bandet. Hade jag varit jag idag hade jag bara tackat ja, men jag var 17, nervös och skitnödig så fan med. Det blev inget.

Men jag åtminstone erbjudandet på film.

/Alex