Gott folk!
Vi har gått in i augusti, och det bara fortsätter att komma musik som skickar upp i alla fall mig i stratosfären. Jag vet redan nu att med tanke på vad som redan släppts så kommer årsbästalistan bli ohemult svår/nöjsam att sätta ihop. För att fortsätta i detta tema kommer här ett gäng låtar som jag tycker är värda både er tid och er uppmärksamhet.
Kamrater, vi kör!
IN APHELION kommer med nytt, och de två låtar de redan har låtit oss smaka på från kommande "Reaperdawn" har sannerligen inte fått förväntan att sänkas på något märkbart sätt om jag uttrycker mig sardoniskt. Här får ni titellåten, med tonkonst där riffen sitter som en malande bandsåg, trumspelet som en stånghammare och sången som en ljuv fabriksvissla.
Ny bekantskap för mig är MESARTHIM, ett enmansband från Australien. Atmosfärisk black metal/trance kan ju vara rätt mycket, och det kan vara mycket hit and miss. Men det är det inte här. Senaste singeln,
Departure, är en episkt lång och episkt bra låt som i alla hänseenden får tankarna att sväva iväg mot de högre sfärerna. Det är en låt att sjunka ner i och den blir aldrig någonsin tråkig.
Ner till myllan och Texas igen. VOID WITCH - ytterligare ett av dessa häxrelaterade bandnamn som väcker intresse. På Bandcamp beskriver sig bandet som ett gäng medelålders pappor som kämpat med att få tid att skriva musik och spela in denna. Jag kan säga att det var värt mödan, för debutskivan "Horripilating Presence" är en finfin uppvisning i dödsig doom med ett gitarrspel som både har otroligt massiva riff, men också magiska melodier. Jag har valt
Malevolent Demiurge men hade kunnat välja vilken låt som helst, detta är helt enkelt knäckande bra.
Vi fortsätter på samma häxtema med WORMWITCH. Den uppmärksamme läsaren kanske minns att jag har haft bandet med tidigare, men då med förra fullängdaren från 2019 "Heaven That Dwells Within" som jag tyckte var så bra att den var med i racet om platser på årsbästalistan? Nya skivan, kaxigt självbetitlad, är en smältdegel av kaos och melodier. I stort sett oemotståndligt! Ni får
Wormsblood Necromancy.
Portugiserna är på gång med nytt material, "Coma" kommer i oktober. Här får ni
Hope Shatters. Det här är en typ av låt som får mig att knyta nävarna i extas och minnas varför musik kan vara den mest drabbande konstformen. Satan så bra detta är. Melodierna svävar, desperation har kanske aldrig låtit så vacker och varenda ton känns livsnödvändig.
Vi tar helg på det!
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar