Rötåret 2023 rullar mot sitt slut, och som de janushuven vi är blickar vi ju framåt med ena ögat, och bakåt med andra. För en gångs skull har jag stött på förhållandevis många bra nya skivor som väntar här under - mitt engagemang att hålla mig a jour med ny hård rock har varit fantastiskt lågt de senaste åren, så den här listan är ett smärre mirakel.
Har jag hunnit lyssna in mig på djupet på de här plattorna? Såklart inte. Vem har tid med sånt? Se det här hellre som en lista med skivtips som både ni och jag själv borde lyssna mer på. Skivtitlarna leder er till lyssning. Varsågod!
DÖDHEIMSGARD - Black Medium CurrentVarje gång Yusaf "Vicotnik" Parvez utsöndrar en ny DHG-skiva vet man att en hejdundrande åktur väntar. Vart åttonde år släpps en ny inkarnation av Vicotniks hejdlösa kreativitet ut i kosmos, och man vet aldrig riktigt vad som väntar. DHG för 2020-talet: de elektroniska elementen är kvar, med en filmisk, synthwaveig atmosfär - mer rensång än någonsin - ylande gitarrsolon. Känslorna är mer direkta än tidigare: det är stora gester. Jag har knappt hunnit bli vän med föregångaren A Umbra Omega från 2015 än, men Black Medium Current kommer nog sätta sig bättre, när dammet väl lagt sig. En åktur, som sagt.
Hexvessels huvudman Mat "Kvohst" McNerney frontade DHG under sena 00-talet, men hans huvudsakliga projekt sedan dess är Hexvessel. De har i sådär 13 år utforskat de mer ockulta utmarkerna kring gammal psykedelisk folkrock, och ärligt talat tröttnade jag ganska snabbt på den retrogrejen. Döm om min förvåning när en god vän beskriver deras nya album som "en mix av Burzum och Suede". Det är en liknelse som inte är helt off faktiskt: istället för akustiska gitarrer är det karga kalla svartmetallgitarrer, med lika delar ömsint psykedelia och dyster doomig folkrock. En oväntad, och väldigt välkommen, vändning!
Vad betyder begrepp som "avantgarde" och "post black metal" för dig? För mig tappade såna termer sin lyster i mitten av 10-talet, men jag är glad att ett band som VOID - på pappret britter, men utspridda över hela nordvästra Europa - håller på och gör precis vad fan de vill. Jadjow skulle kunna ses som en lillasyster till Black Medium Current: albumet blev till efter fransosen Camille Giraudeau och Voids grundare Matt Jarman båda spelade live med DHG strax innan pandemin. (Hexvessel-Mat frontade Void innan han drog till Norge och gick med i DHG, och det är DHGs nuvarande basist som spelar här, med den äran.) Detta är inget för den konservativa lyssnaren: albumet kränger och kärvar, musikerna nästan brottas med varandra, sinnerna är fria och vildsinta. En helt orimlig åktur.
UNBINARIZE - Nameless I Stand
Jaha, mer band-incest! Camille och trummisen Tariq från Void släppte även en EP med det här projektet i våras. Abstrakt, kaotisk dödsmetall: lika mycket grottmonster som tentakel-astrolog. Med texter inspirerade av rollspelet Planescape: Torment. Tunga grejer, som jag hoppas kommer släppas fysiskt någon gång.
CENTURY - The Conquest Of Time
Efter en massa avantgarde och flum behöver även jag lite klassisk, episk heavy metal. Den här duon från Stockholm har lyckats fånga DET som gjorde vissa band så magiska där för 40 år sen. Exakt vad vet jag inte - the riddle of steel, typ - men det här låter precis som man önskar, om namn som Satan, Heavy Load, Cirith Ungol och dylikt får det att rycka i svärdsvingarmusklerna. True Heavy Metal, varken mer eller mindre.
MALOKARPATAN - Vertumnus Caesar
Där ett band som Century tydligt plockar en specifik era och genre, och imiterar den till perfektion, blandar de slovakiska (och delvis svenska) kufarna i Malokarpatan sina influenser mer huller om buller. Konceptalbumet svänger fram och tillbaks hejvilt: ena stunden Goblin med varma mellotronmattor, andra stunden hurtig Iron Maiden-dyrkan, och däremellan väldigt mycket tidig öststats-black metal (och visst dyker åtminstone från medlemmar från Master's Hammer upp på albumet). Jag förstår inte hälften, men jag gillar det! (Jag kan även rekommendera huvudmannen Adams sidoprojekt STANGARIGEL, vars EP Metafyzika Barbarstva inte är alls dum atmosfärisk black metal, typ)
INFERNAL BLOODSHED - Demo
Man vill ju vara lokalpatriotisk, och som hårdrocksentusiast har Skåne de senaste åren visat att vi nog ändå kan littagrann ändå. Infernal Bloodshed är det senaste tillskottet, och jag har haft förmånen att se dem åtminstone tre gånger i år - från debutgig i Köpenhamn i februari, till Malmö Massacre i augusti - och höra dem bli tightare och bättre för varje gång. Det är black/speed metal, det är snabbt som satan, det är väldigt många toner, det är väldigt bra. Med medlemmar från Nigrum, Maligner, och ett par punkband i byn. Kassetten är toppen, men se ännu hellre till att se dem live!
Total jäv på grund av gammal kamrat som ligger bakom bandet men skit samma. En till ny dödsmetall-EP värd att spana in. God mix av primitivism och progressivitet!
GAM - Alt hans væsen
I alla årsbästalistor finns det plats för helt vanlig, högkvalitativ, rå svartmetall. Och den här gången besynnerligt nog från Danmark! Aggressivt och kargt, väldigt anonymt band, det finns hopp även för våra syskon i sydväst.
LEDA - Neuter
Ännu mer total jävma på grund av god vän OCH bandkamrat, men skit samma. Det här är inte ens rock-adjacent, men alla som uppskattar stram, sträv, svårtillgänglig musik bör lyssna. Gitarrbaserade loopar och röster, det behövs inget mer.
Sådär, nu får musikåret 2023 vara slut. Lyssna hårt, lyssna djupt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar