fredag, oktober 07, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 40: Skandinavisk höst


Alla årstider har sin egen musik som var och en associerar till. Ibland för att man hörde den en viss period och ibland för att något i musiken liksom andas en viss stämning, dofter och väder, eller direkt refererar till den. För mig är hösten nära nog uteslutande associerad till svartmetall, främst dess mer melodiska och melankoliska former. Från att de första löven gulnar i september (när själen gråter) till den sydsvenska djupvinterns gråa slaskdepression, är det svartmetall för hela slanten som gäller. 

Nu håller vi oss till rödbruna höstlöv, kyliga vindar och regnsmatter på fönstren. Somna på kall mossa och trampa snett i leran. Eller som Satyr uttryckte det: Autumn in the air - the smell of black metal 90-95... peta på löven där ovan och häng med på en skogspromenad med några skivor från just 1995 (om än inte bara black metal). 

ULVER: Capitel III: Graablick blev hun vaer. "Bergtatt", detta korta men för svartmetall med folkton epokgörande äventyr i fem kapitel, handlar om att gå vilse och förledas av skogens mörkermakter. I mitt sinne har flickan alltid försvunnit i början av september (första kapitlet), och sagan fått sitt dystra slut i december (femte och avslutande kapitlet). Detta tredje kapitlet landar alltså mitt i oktober. Typ nu. Tag det varligt på stigen hem i skogens mörker, du vet aldrig vem som spanar bakom en sten eller en gammal buske...

VED BUENS ENDE: Autumn leaves, från "Those who caress the pale". Det är inte bara titeln som alluderar till jazz, utan hela bandets kortfattade katalog bär ett nästan lika stort arv från jazzen som svartmetall. De var aldrig mer höstligt melankoliska eller suggestiva än i den här låten.

IN THE WOODS: Heart of the ages. Titelspåret från det här skogsmullekollektivets debutalbum. På den här tiden hade de fortfarande hade ena foten i hednisk svartmetall och andra i den progressiva approach som sedan skulle ta över helt.

ISENGARD: Over de syngende øde moer. Fenriz folk/black/doom metal-projekt, med enda riktiga albumet "Høstmørke". Behöver jag skriva något mer? Förutom en varning för ljud lika rått som vindarna i Oslofjorden eller novemberskurarna över Bergen.

OPETH: Forest of October, från debuten Orchid. Det står ju trots allt skandinavisk i rubriken, och inte norsk. Jag tröttnade snabbt på Opeths koncept, men de två första skivorna, innan Åkerfeldt på riktigt hittat formen, återvänder jag regelbundet till. I synnerhet den här låten, den här månaden.


På med lurarna och ut i skogen med er! Nu tar vi helg!

/Andreas

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar