fredag, oktober 28, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 43: Mangelgeografi del 1

 


Liksom biblioteken drivs även hårdrocken av ett folkbildningsideal, och vi är många som fått vår första inblick i allt från science fiction till utdöda religioner genom esoteriska referenser i texthäften och skivkonvolut. Att bläddra i en bok om fornnordisk mytologi eller judisk mysticism är ju bokstavligen ett metalbingo för den uppmärksamme skivspisaren. En annan sida av allmänbildningen som hårdrocken kan bidra med är geografiämnet, och där djupdyker vi idag. Bevisligen finns det material till både en och tre listor, så vi börjar här och ser vart vi hamnar nästa gång...

Bra mangel och wikipedia-citat, nu är det fredag!

 

1. BEHEMOTH: Sventevith (Storming near the Baltic) (1995)

"Östersjön, även kallad Baltiska havet eller Baltiska sjön, är ett cirka 413 000 kvadratkilometer stort och upp till 459 meter djupt innanhav med bräckt vatten, beläget i norra Europa. Östersjön gränsar politiskt i väster till Danmark och Sverige, i öster till Finland, Ryssland, Estland, Lettland och Litauen, i söder till Polen och Tyskland.

Utfartsleder är genom Öresund, Lilla Bält och Stora Bält. Vid Åland avgränsas ett särskilt bäcken som kallas Bottenhavet. Vid Umeå finns ännu ett smalt ställe, Norra kvarken, som skiljer Bottenhavet från Bottenviken. Från den egentliga Östersjöns norra del sträcker sig åt öster Finska viken (mellan Finland och Estland) och Rigabukten." 

 


2. DARKTHRONE: Iconoclasm sweeps Cappadocia ("Soulside Journey" 1989)

"Kappadokien (turkiska: Kapadokya, grekiska: Καππαδοκία, Kappadokia, latin: Cappadocia, fornpersiska: Katpatuka) är ett landskap som ligger i centrala Turkiet, cirka 350 km sydost om Ankara. Kappadokien var en forntida region i centrala Mindre Asien, mellan Svartahavskusten i norr och Taurusbergen i söder samt floderna Halys i väster och Eufrat i öster. Kappadokien är sedan 1985 med på Unescos världsarvslista.

fredag, oktober 21, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 42: Vacuous!

En liten men naggande god fredagslista kommer idag i form av samtliga låtar från albumet "Dreams Of Dysphoria" signerad bandet VACUOUS, släppt den 14/10 i år på Me Saco un Ojo Records. VACUOUS kommer från London och spelar dödsmetall med tematik död, skräck och tomhet och har en näst intill oläslig bandlogga. Detta borgar för kvalitet mina vänner! Bandet drog igång för ungefär två år sedan och medlemmarna har ett förflutet i konstellationer som HELLRIPPER och THUNDERING HOOVES. 

Redan i det inledande spåret Devotion förstår vi åt vilket håll den här skutan rör sig. Nedåt mot ett virvlande vortex! Vi bjuds på idel cymbalarbete, jobbig stämning och ett growl som verkligen inte går av för hackor. Lägg till detta en kakafoni av atmosfärer, fullt ställ och snygga riff så är vi i hamn. Med detta önskar jag en ytterst god helg.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 42: Vacuous!


fredag, oktober 14, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 41: Nytt och noterbart!

 Gott folk!

Det är hela 11 veckor sedan vi gjorde en lista på temat nytt och notervärt, och så kan vi ju inte ha det!

Vi kör!

Vi inleder med galopperande trioler på bastrummor och en tydlig vurm, ja nästan fanatisk kärlek till hur metal lät i slutet av 80- och början av 90-talet. Detta är så magiskt bra och underhållande att jag blir till mig, vill dricka öl och ha det bra. Sångaren James-Paul Luna har så mycket löd i pipan, och det märks att bandmedlemmarna har haft det fruktansvärt kul när de spelat in sin skiva. 

SUBLATION från Philadelphia. Ni kan redan nu gissa hur det låter med tanke på loggan, eller hur? Teknisk döds med fint sväng brukar få mig att nicka gillande, och det gör jag även här. Bandet består av två personer: Max Svalgard (jag går igång på efternamnet!) på bas, gitarr och sång och Danny Piselli på trummor och de har fullängdaren "The Path To Bedlam" bakom sig. Riktigt bra detta!


Det finns ju bra death metalband, och så finns det de band som utgör eliten. Jag räknar BLOODBATH dit. Senaste skivan "Survival of The Sickest" är så fruktansvärt bra. I Putrefying Corpse får vi förutom ett magiskt sväng finfin gästsång av Mark "Barney" Greenway från NAPALM DEATH. Har vi hört detta förr? Ja, men ni får svårt att övertyga mig om att det inte går ner lite till. Produktionen gör sitt till. Axenrots trummor låter ursinnigt bra, gitarrljudet vässat till max. Och så sjunger Nick Holmes bättre än någonsin. 



AN ABSTRACT ILLUSION spelar progressiv och atmosfärisk death metal. Satan så bra detta är!  Här finns riffen, drivet, ett satans hantverk i låtskriveriet, känslomässig närvaro to the gills, otroligt trumspel och magisk sång. Vi har haft med bandet på bloggen, 2017, men jag hade glömt bort bandet. Det känns fint att ha återupptäckt detta gäng. 



Om ni tyckte att en nästan 8 minuter lång låt var i längsta laget, då kommer ni baxna på riktigt nu. För nu avslutar jag med en låt från ORMs "Intet ・Altet" som är 25 minuter lång. Hela skivan är magiskt bra, lätt den bästa black metalskivan jag hört i år, och kanske en av de bästa plattorna totalt under 2022. Total hängivenhet, fantastisk stämning och inte en död stund på hela skivan gör att detta är sagolikt bra. Ni vill inte missa den här plattan, det lovar jag er. 

Vi tar helg på det!
/Martin


fredag, oktober 07, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 40: Skandinavisk höst


Alla årstider har sin egen musik som var och en associerar till. Ibland för att man hörde den en viss period och ibland för att något i musiken liksom andas en viss stämning, dofter och väder, eller direkt refererar till den. För mig är hösten nära nog uteslutande associerad till svartmetall, främst dess mer melodiska och melankoliska former. Från att de första löven gulnar i september (när själen gråter) till den sydsvenska djupvinterns gråa slaskdepression, är det svartmetall för hela slanten som gäller. 

Nu håller vi oss till rödbruna höstlöv, kyliga vindar och regnsmatter på fönstren. Somna på kall mossa och trampa snett i leran. Eller som Satyr uttryckte det: Autumn in the air - the smell of black metal 90-95... peta på löven där ovan och häng med på en skogspromenad med några skivor från just 1995 (om än inte bara black metal). 

ULVER: Capitel III: Graablick blev hun vaer. "Bergtatt", detta korta men för svartmetall med folkton epokgörande äventyr i fem kapitel, handlar om att gå vilse och förledas av skogens mörkermakter. I mitt sinne har flickan alltid försvunnit i början av september (första kapitlet), och sagan fått sitt dystra slut i december (femte och avslutande kapitlet). Detta tredje kapitlet landar alltså mitt i oktober. Typ nu. Tag det varligt på stigen hem i skogens mörker, du vet aldrig vem som spanar bakom en sten eller en gammal buske...

VED BUENS ENDE: Autumn leaves, från "Those who caress the pale". Det är inte bara titeln som alluderar till jazz, utan hela bandets kortfattade katalog bär ett nästan lika stort arv från jazzen som svartmetall. De var aldrig mer höstligt melankoliska eller suggestiva än i den här låten.

IN THE WOODS: Heart of the ages. Titelspåret från det här skogsmullekollektivets debutalbum. På den här tiden hade de fortfarande hade ena foten i hednisk svartmetall och andra i den progressiva approach som sedan skulle ta över helt.

ISENGARD: Over de syngende øde moer. Fenriz folk/black/doom metal-projekt, med enda riktiga albumet "Høstmørke". Behöver jag skriva något mer? Förutom en varning för ljud lika rått som vindarna i Oslofjorden eller novemberskurarna över Bergen.

OPETH: Forest of October, från debuten Orchid. Det står ju trots allt skandinavisk i rubriken, och inte norsk. Jag tröttnade snabbt på Opeths koncept, men de två första skivorna, innan Åkerfeldt på riktigt hittat formen, återvänder jag regelbundet till. I synnerhet den här låten, den här månaden.


På med lurarna och ut i skogen med er! Nu tar vi helg!

/Andreas