Fredagslistan 2022, vecka 21: Tvåmannaband!

 Gott folk!

Enmansband har ju sin givna plats här i fredagslisteland, men jag tycker att det är minst lika intressant med band som består av två personer. Det finns gott om dessa, och ofta otroligt bra dessutom så jag tyckte att det kunde vara dags att göra en lista på detta tema. 

Vi kör!

Denna finska duos återuppståndelse tror jag det är fler än jag som gläds åt. Jösses vilka smäktande melodiska dängor detta band är kapabla till, och det vill inte säga lite då det ju är Finland som är mästarland på detta flera gånger om. Event Horizon gör i alla fall inte mig besviken!

HOTH - nu tänker ni säkert Star Wars och "The Empire Strikes Back", eller hur? Jag gjorde det i alla fall, och helt fel ute är vi inte. Detta band från Seattle hade en tematik som handlade om Star Wars, men växlade snart över till tragiska hjältar och svart magi. Jag hoppas ni gillar långa intron, för A Blighted Hope har ett sådant, för att sedan braka loss i en inte helt föraktfull blandning av melodisk döds och black metal. Nydanande? Nä, men klart njutbart!

Ni såg det komma eller hur? Klart att jag inte kan undanhålla mig från en slev av ANAAL NATHRAKH, men det blir inte en låt från senaste given, med tanke på att jag har tagit alla chanser att lovprisa den, haha! Nä, det blir Hold Your Children Close And Hope For Oblivion från "The Whole Of The Law". Dave Hunt på sång - helvete vilken insats han gör inte bara på skivan i stort, men framför allt i den här låten. 

Från oroväckande sång, till ingen sång alls. FERMENTOR består av en trummis, Dylan Marks, och på gitarr Adam Wollach. Jag stötte på bandet vid tiden för "Continuance" som kom 2020 och föll stenhårt. Man kan tycka att det skulle bli alldeles fruktansvärt långtråkigt att lyssna på endast trummor och gitarr. Gosse vad jag fick äta upp den tanken! Variationen är helt fantastisk! Thunderboss har ös, tvåktakt, ett satans sväng och detta görs med glimten i ögat vilket jag alltid uppskattar. 

MANTAR! Denna tyska duo som jag stiftade bekantskap med via Robert på WeRock. Jag delar inte hans totaldyrkan, men jävligt bra är det oftast. Cross The Cross är en härligt pulserande låt som gör jobbet alldeles utmärkt. Det är tungt, skitigt och effektfullt. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 21: Tvåmannaband!

Här i södra delen av landet har syrenen slagit ut, shortsfrekvensen på stan har ökat avsevärt och min lägenhet snittar en dygnstemperatur på 25+. Det betyder bara en sak, det är hög tid för en fredagslista på temat nytt och svängigt. Vi kör igång direkt!

Vänner av DISSECTION kan spetsa öronen och fröjdas på en gång för ypperliga PREDATORY LIGHT från staterna bjuder upp till melodisk dödsdans med låten To Plead Like Angels från skivan "Death And The Twilight Hours" som släpps idag. Slingor som biter sig fast, trallvänligt komp, medlemmar som endast lystrar till initialer - ja ni förstår ju själva varför detta går hem i stugorna. Pluspoäng för fryntligt skelett i folkloristisk stil som vinkar glatt från sin bleka häst på skivomslaget. 

Från en förtjusning till en annan; JUNGLE ROT är ett stabilt band som levererat bra dödsmetall sedan 90-talet och som fortsätter att göra så även på nya skivan "A Call To Arms" som såg dagens ljus härom veckan på Unique Leader Records. Jag har valt titelspåret och maken till hockeyrefräng får man leta efter när Dave Matrise i vanlig ordning klämmer i för kung och fosterland. Fem av fem patronbälten.

Tredje bidraget i listan kommer från OBSCENE och deras andra fullängdare "...From Dead Horizon To Dead Horizon" som har en murkig och skön känsla. Låten Deathless Demigod är en svängig men seriös historia med en smått bekant sampling i början som jag inte för mitt liv kan komma ihåg varifrån den kommer. Kanske är det värmen, kanske är det en begynnande demens, det ska jag låta vara osagt. Något jag däremot vet med säkerhet är att jag ska lyssna mer på OBSCENE.

COSMIC PUTREFACTION är faktiskt det enda bandet i dagens lista som inte kommer från USA utan istället har rötterna i Italien. Goa, brötiga dödsmetall-Italien känner man direkt när Amniotic Bewilderment sparkar igång. G.G. heter mannen bakom det här projektet och albumet "Crepuscular Dirge for the Blessed Ones" är den tredje fullängdaren sedan 2018 vilket ju är ganska raskt marcherat. Hur låter det då? Jo, slingrigt, slamrigt, lite knepigt och väldigt bra. 

Avslutningsvis NECHOCHWEN. Sju långa år har gått sedan den här duon släppte en fullängdare senast. Då var det "Heart Of Akamon" som var på tapeten och den kan väl närmast beskrivas som en uppvisning i folkmetall med rötterna i svartmetall. Nya albumet heter "Kanawha Black" men känns namnet till trots mindre black metal, mer folkig än tidigare och med en betydande portion 70-talsprogg inblandad. Precis som man kan föreställa sig av den beskrivningen så är det svängigt, puttrigt och trivsamt. 

Med detta sagt är det hög tid att ta helg! På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 20: Nytt och svängigt

Fredagslistan 2022, vecka 19: Negative Plane med familj

Vi avbryter tågluffen runt Europa för en avstickare till New York. På valborgsmässoafton, efter elva års väntan, släppte till slut de amerikanska djävulsentusiasterna i NEGATIVE PLANE sitt tredje album, "The Pact...". I väntan på att albumets fysiska manifestation ska uppenbara sig utanför tryckerierna och undertecknads brevlåda tänkte jag lyfta några höjdpunkter från bandets kärnduos, Nameless Void (gitarr, orgel) och Bestial Devotion (trummor), kompakta men djuplodade diskografi har att erbjuda.

LYSSNA HÄR

Vad som väntar är evighetsreverb och begravningsorglar, domedagsvisioner och esoteriska symboler i skuggorna, och riff som slingrar som ormar bland kyrkbänkarna och stegrar sig som apokalypsens märrar när kriget mot himmelriket är igång. Låtlistan är som följer, utan vidare presentation:

NEGATIVE PLANE - Unhallowed Mass ("Et In Saecula Saeculorum", 2006) 

NEGATIVE PLANE - The One and the Many ("Stained Glass Revelations", 2011)

FUNEREAL PRESENCE - The Sepulchral Cold ("Funereal Presence", 2011)

OCCULTATION - Dreamland in Flames ("Three & Seven", 2012)

OCCULTATION - Laughter in the Hall of Madness ("Silence in the Ancestral House", 2014)

FUNEREAL PRESENCE - Wherein Seven Celestial Beasts Are Revealed to Him ("Achatius", 2019)

FUNEREAL PRESENCE (med Bestial Devotion) /// OCCULTATION (v-h: Annu Lilja, Viveca Butler, och Nameless Void) 

 

Ond helg! /Andreas

Fredagslistan 2022, vecka 18: Nytt och notervärt!

 Gott folk!

Dags för en ny omgång av ny musik som jag tycker är värda er tid, uppmärksamhet och i vissa fall pengar till och med! 

Vi kör!

När DARKANE släpper nytt, då gör man klokt i att lyssna. Och det säger jag inte bara av lokalpatriotiska skäl - när bandet släppte första låten från kommande "Inhuman Spirits", bandets första skiva på hela 9 år, ja, då gick en hel massa band och enskilda bandmedlemmar fullständigt bananer i kommentarsfält av pur glädje. Och vi har goda anledningar till att se fram emot skivan. Titellåten är en ren så kallad scorcher. Videon är ju modell 1 A, men låten - herrejävlar! DARKANE skämmer bort oss med en ljuvlig tvåtaktare där jag inte bara gillar det rent tekniska liret, utan också hur fantastiskt det låter om bandet. Att få tillbaka Lawrence Mackrory har gett inte bara en grym sångare åt bandet, uppenbarligen. 

WATAIN - ett band som jag har hissat, aldrig dissat, men ibland tappat sugen på. Jag gissar att det är fler än jag som dyrkar "Sworn To The Dark" och "Lawless Darkness", men inte känner lika starkt kring "The Wild Hunt" och "Trident Wolf Eclipse"? Det var med den känslan jag gick in i storvulet betitlade "The Agony & Ecstasy of Watain". Som ni förstår så går jag igång på skivan. Rejält till och med. Här finns en angelägenhet som känns i det närmaste brinnande. 

Jag hade ju med WHITE WARD i "Ukraina Represent!"-listan, då med skivan "Love Exchange Failure", en skiva som är svinbra. Med tanke på den rådande situationen i Ukraina så trodde jag verkligen inte att bandet skulle släppa nytt inom en snar framtid. Jag är extremt glad att detta devianta black metal-band rättade mig med kraft i detta mitt tänkande. Leviathan är från kommande plattan "False Light" som släpps den 17 juni, är av kalibern att jag börjar salivera med tanke på att om hela plattan ligger på denna nivå, ja, då kan det bli fråga om årsbästalisteplacering. Desperation, skönhet, pisk och sväng - WHITE WARD går loss med hela verktygslådan. 

Progressiv death metal. Ni vet att jag är svag för det, och när jag noterade att Linus Klausenitzer och Sebastian Lanser lirar bas respektive trummor i OBSIDIOUS, ja, då blir ju resultatet därefter. Jag flyter fram med den här låten i lurarna, så bra är den. 

MISERY INDEX släpper nytt. Min reaktion: ta mina pengar! Det här bandet som tycks ha kapaciteten att bara göra bra skivor har förgyllt örongångarna i så riklig mängd att man baxnar. För mig med lite insyn så kan jag bara säga att om man gillar det här bandet sedan innan, så är det bara att bereda sig på ytterligare en rensfest av stora mått när skivan "Complete Control" släpps nästa fredag. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 18: Nytt och notervärt!