Gott folk!
2015 gjorde jag en fredagslista på temat piano, detta fantastiska instrument som jag har ett livslångt förhållande till. I mitt föräldrahem fanns det ett piano, jag klinkade lite, men trummorna slukade all tid utanför skolan under stora delar av min uppväxt. I gymnasiet försökte jag, helt ärligt, lära mig piano för jag ville söka in till musikhögskolan och då måste man kunna hantera två instrument. Det gick...sådär. Min lärare, det måste jag ge honom, hade ett i det närmaste totalt tålamod med tanke på hur jag misshandlade detta fina instrument. Men lyssnarmässigt har jag alltid älskat pianot, så därför blir det en lista till på detta tema.
Vi kör!
Underbart eklektiska THE DILLINGER ESCAPE PLAN får öppna listan med sin låt
Parasitic Twins från "Option Paralysis", en otroligt fin och intressant skiva. Jag gillar det här bandet av flera anledningar. Dels för deras sinnessjuka röj - få band kunde tävla med det här gänget när det gällde intensitet på konserter - men också för att de gav ganska mycket fan i vad folk förväntade sig av dem. De gjorde vad som föll dem in.
Jag gillade bandets "Quiet World" ganska mycket. NATIVE CONSTRUCT är bandet som får genrepurister att självantända. Det är skavande många influenser i bostonbandets musik. Såklart retar sig en del på att de lirar så sjukt bra - det blir lätt så när man lirar metal under sina musikhögskolestudier.
Mute är en fin liten historia. Äh, men fan försöker jag lura? Den är överlastad utav helvete! Gillar man den här typen av DREAM THEATER/BETWEEN THE BURIED AND ME musik (som undertecknad) ja, då är det bara att spänna på sig haklappen och lapa i sig.
Vi växlar spår till SAVATAGE, ett band som jag återkommer till ibland, och då framför allt till skivan "Edge Of Thorns" som jag tycker är otroligt bra. Jag hittade en fantastisk liveversion av titellåten som är, precis som flera av kommentatorerna påpekar, otroligt nära hur skivan låter. Om ni tycker att detta är en bra grej eller inte lämnar jag till er att avgöra. Maken till bombast och melankoli i den här låten! Om ni tycker att gitarrspelet låter lite extra bra så beror det högst sannolikt på att det är Alex Skolnick på gitarr.
Franska ADAGIO lirar progressiv symfonisk metal. Tänk en sammanblandning mellan SYMPHONY X och DREAM THEATER. Lägg till en keyboardist som har överdoserat på klassiskt piano, och som tillåts ta stor plats så kommer ni bra nära hur det här låter. Jag hade inte hört en låt av bandet innan listans görande, men det är såklart så att jag har fallit för detta.
Trodde ni jag var färdig med progressivt musikaliskt masturberande? Fel, fel, fel, fel, fel! LIQUID TENSION EXPERIMENT, ni känner till detta gäng sedan tidigare tror jag. Det är Portnoy, Petrucci, Rudess och Levin som tar i så in i jävelen. Rudess spel har jag svårt att få nog av, och min kärlek till Portnoys lir är sedan länge stadfäst med järnspik. Antingen så gillar man det här, eller så gör man det inte.
Vi tar helg på det - ta det piano om ni känner för det!
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar