Gott folk!
Jag är född 1976 och den som är rask i huvudräkning får då klart för sig att jag var 15 år (jag är född sent på året) då MEGADETH släppte "Rust In Peace", skivan som vid sidan av METALLICAs "Master Of Puppets" och SLAYERs "Reign In Blood" cementerade min kärlek till thrashen. Som med de flesta genrer så återupptäcks standardverken och inspirerar nya band som ser till att skriva ny, blodig och återrevitaliserad thrash. Det är om dessa band som veckans lista handlar om - band som trots att de gav ut skivorna under 2000-talet lika gärna kunde ha gett ut dem under 1990-talet.
Vi kör!
HYPNOSIA från Växjö var aktiva mellan 1995 och 2002. De gav ut en enda fullängdare 2000 - "Extreme Hatred". Jag kan helt ärligt säga att hela den skivan fullständigt dräper med sin frenesi, sin besatthet vid att lira fort och sin totala hängivenhet. Jag har valt titellåten från skivan då den på ett ypperligt sätt uppar anten. Mikael Castervalls ylande sång bara tokälskar jag och det frenetiska och högeligen effektiva riffandet smäcker väldigt många band på fingrarna.
EVILE från Huddersfield i England är kanske känt för väldigt många för att deras basist Mike Alexander dog i Luleå under pågående turné 2009, och det är ju alltid tragiskt när medlemmar dör. Bandet har trots detta fortsatt spela in musik och är på gång med nytt 2021. Men det är såklart inte den jag ska tipsa om, utan bandets debut från 2007 - "Into The Grave" och låten tillika programförklaringen
Thrasher. Bara lyssna på när Matt Drake börjar sjunga och försök att inte tänka på Tom Araya. Nu kanske ni tycker att det är en dålig sak? Jag håller inte med, för det förstärker bara mitt gillande av låten. Bandets besatthet av tvåtakt gör ju inte saken sämre.
WARBRINGER från Ventura, Kalifornien. Det här gänget har ju hängt med ett tag och gav så sent som förra året ut förträffliga "Weapons Of Tomorrow". Men det är ju inte den som jag väljer ifrån utan debuten "War Without End" från 2007. Det är väl inte alltför modigt att gissa att den titeln hämtade de från METALLICAs
Disposable Heroes eller vad tror ni?
Fantastiska Dread Command har inte bara en mustig produktion, den har också magiska trioler på bastrummorna från Ryan Bates. Den här låten är med råge den mysigaste i veckans lista för den är så totalt charmig och entusiastisk.
Bandet, vars skiva "Empyrean" satte igång mina funderingar på veckans lista. PARANORM från Uppsala visar på en glödande kärlek till gitarren som instrument och de gör detta så bra att jag har lyssnat om och om igen på den här skivan under veckan. Och veckan dessförinnan också. Den lyckas kombinera den gamla thrashens frenesi med en känsla av fräschör som är helt fantastisk. Att bandet också väljer att göra en skiva med låtantalet 8 tycker jag bara förstärker mitt gillande av bandets musik.
Jag avslutar veckans lista med POWER TRIP, ett band det är svårt att komma runt även ifall man vill. 2017 gav bandet ut "Nightmare Logic" som jag hämtar
Soul Sacrifice ifrån. Ni som känner till bandet sedan innan vet ju att bandets sångare Riley Gale dog förra året. Gales status som en frontman av episka proportioner bottnade i hans mästerliga vokala förmågor, men här rör det sig sannerligen om en person som var mer än bara en sångare av rang. När man lyssnar på POWER TRIP är det svårt att inte beröras av hans stämma som verkligen lyfte det här bandet till fantastiska höjder.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar