En oerhört finsk skiva som jag var mycket imponerad av när jag recenserade den i början av 2020. Då utnämnde jag "Waves" till årets hittills bästa skiva, och den har hållit fint under den formliga kanonad av ypperlig musik som kommit under året märkte jag när jag åter lyssnade på skivan i mitten av oktober. Den påtagliga melankolin och det där speciella finska tonala anslaget sitter fortfarande som en keps. Framför allt känns "Waves" så fint trösterik, en känsla som jag tror att vi, alla, varit i starkt behov av under detta 2020.
En av årets mest påfrestande och belönande plattor. MOLOKEN har en förmåga att skriva verkligt hudlös musik som trots att det kostar på att lyssna på den alltid känns så totalt livsnödvändig. Så är det också på "Unveilance..." som är en skiva som ser bandet göra en skiva som uppar anten ytterligare från redan sinnessjuka nivåer. Detta var en skiva som dröjde sig kvar i skallen långt efter det att jag skrivit recensionen av den på WeRock. Den är, utan tvekan, en av de bästa plattorna bandet gjort.
HEAVEN SHALL BURN satsade högt med att göra ett dubbelalbum, och med "Of Truth And Sacrifice" lyckades de inte bara göra karriärens starkaste platta, utan även läxa upp mig som var djupt skeptisk till att de skulle vara mäktiga uppgiften. Den här skivan visar på ett band som både lyckas andas liv i vad de gjort tidigare, men också ta ut svängarna på ett modigt och bejakande sätt. "Of Truth And Sacrifice" är en mäktig uppvisning i hur ett band kan uträtta stordåd när alla i bandet drar åt samma håll.
En av de mest terapeutiska plattorna från i år. Den här skivan dök upp när jag själv satt i karantän, och den var en ledsagare under ungefär en vecka. "Metaphora" gjorde att jag kände mig extremt väl omhändertagen och det är fortfarande en skiva som jag känner att jag kan vila i. Med väldigt genomarbetade låtar, en helt underbar produktion och en av de fetaste gitarrtonerna så håller "Metaphora" helt klart sin plats i racet om platser på årsbästalistan.
Den kanske starkaste debutplattan från 2020. Atmosfärisk black metal med progressiva inslag som tickar i precis varenda ruta när det gäller musik av den här typen. Med rätt avvägning mellan de olika elementen och med en fruktansvärt väl utvecklad känsla för låtskriveri siade jag att den här skivan kommer att finnas med på en hel massa årsbästalistor.
När bandet röjer loss i exempelvis Spiral Of Hypnotism skickas rysningar nedför ryggraden varenda gång jag lyssnar på låten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar