Fredagslistan 2020, vecka 13: Jag minns min pandemi

God afton.

Så här i farsotens tid tänker jag fortsätta på det inslagna virusspår som Martin så förtjänstfullt slussat in oss på. Således heter dagens (youtube-länkade) fredagslista kort och gott "Jag minns min pandemi" och vi ska beta av gamla godingar så som ebola, tyfus, kolera och lepra. Med andra ord fullt ställ!

"Terra Necrosis" signerad bandet NOMINON släpptes 2007 men låter som en hårdare variant av 90-talsdödsen när den var som bäst. Och med den beskrivningen kan ni ju själva dra slutsatsen att det här är en sinnessjukt bra platta.

Ebola är en alltigenom snabb och skoningslös låt som bara blåser bort en. Precis så tänker mig att sjukdomen också funkar. Plattan i mattan och fem av fem blödande kroppsöppningar till NOMINON.

Långsammare tongångar härnäst med BRUTAL ASSAULT. BRUTAL ASSAULT är nämligen inte bara en tjeckisk grindcorefestival utan även ett band. Kolera är nog ingen direkt picknick men King Cholera från demon anno 2008 är en hyfsat angenäm bit som rör sig i de mer släpiga jaktmarkerna.

Produktionen är rätt sparsmakad, uppsåtet känns genuint och fraseringen i refrängen är det alls inget fel på. Fyra influensavirus av fem.

Som låt nummer tre har jag valt en för sammanhanget total självklarhet, nämligen DEATHs gamla dänga Leprosy från skivan med samma namn. Eftersom den inte lär behöva någon vidare introduktion låter jag den stå okommenterad. Och hörni, fy satan vad bra DEATH är. Varje gång jag lyssnar så slår det mig att man egentligen borde avsätta någon månad per år enkom för dessas diskografi.

Tyfus är ett samlingsbegrepp för ett flertal olika sjukdomar orsakade av rickettsiabakterier, varav fläcktyfus är den vanligaste. En snabb slagning i metal archives ger vid handen tre band med namnet TYPHUS, varav jag valde ett glatt gäng från Fort Wayne, Indiana. De lirar black metal med tematiken hat i största allmänhet och Jesus i synnerhet. På deras första fullängdare "Profound Blasphemous Proclamation" återfinner vi spåret Typhus Shits In The Mouth Of Christ som är en mycket trivsam historia.

Och med en sådan låttitel hade de kunnat komma undan med en långt sämre insats och ändå ligga på plus i min bok, det ska erkännas.

Sist ut är mina gamla favoriter ANAAL NATHRAKH med Virus Bomb från "Hell Is Empty And All The Devils Are Here". Luta er tillbaka, spetsa öronen och låt er svepas med i den nedåtgående malström som dessa brittiska genier målar upp.

En sak är säker oavsett hur det blir med coronautbrottet - när världen går under är ANAAL NATHRAKH mitt självklara val som soundtrack.

Med detta önskar jag en god och rättvis helg.

/Susanne

 

Fredagslistan 2020, vecka 13: Jag minns min pandemi