Gott folk!
Veckans fredagslista består av ett enda album, och innan ni nu börjar med att kasta diverse möblemang på mig i någon sorts spirituell mening så vill jag säga detta.
1. Det var ett tag sedan vi hade en lista som enbart bestod av en skiva.
2. "Veil Of Imagination" av WILDERUN förtjänar detta.
WILDERUN, tänkte jag när jag läste namnet, vad är det för lökigt namn, och varför gushar Angry Metal Guy över deras nya album? Jag har stor respekt för just Angry Metal Guy, inte minst för deras helt ärliga försök att recensera så många album som möjligt per år, och recensera dem väl, så därför tänkte jag att jag ska väl ge WILDERUN en chans i alla fall? Så det gjorde jag. Och jag kan inte säga att jag köpte "Veil Of Imagination" rakt av vid första lyssningen. Men sedan, herrejävlar, om jag inte gick runt och nynnande på Far From Where Dreams Unfurl, som är den "hittigaste" låten på skivan.
Skivan kan bäst bäst beskrivas som monumental. Den är totalt pretentiös i ordets bästa bemärkelse, för WILDERUN reder ut de minst sagt episka kompositionerna som glöder så in i helvete. Bandet kategoriseras som Symphonic progressive/folk metal på Metal Archives, men fokus skulle jag säga ligger på det symfoniska. Vilket är bra - folkmusikinslag i metal är jag i det närmaste allergisk emot.
Ni får slå upp en kopp kaffe när ni lyssnar på den här plattan - den är över 1 timme lång och den inleds med en 14 minuter lång drapa till låt. Det fina med "Veil Of Imagination" är att inte en enda minut känns överflödig. Varje uttryck kalkylerat på ett känslomässigt plan. Jag brukar alltid förvänta mig att någon skiva kommer in sent i matchen och ställer till min årsbästalista. Det kan mycket väl bli så med "Veil Of Imagination".
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar