Fredagslistan 2019, vecka 36: Gott och blandat

Aloha!

Idag ska vi sätta tänderna i ett stycke rejält bra och hyfsat varierad fredagslista.

Först ut är EZKATON från Kharkiv, Ukraina. Lika delar trollbindande och atmosfärisk som totalt svindeppig skulle jag vilja kalla deras högst habila black metal. Perfekt som smäktande höstmusik med andra ord.

Den vokala insatsen för dessutom tankarna till de gnyliga bräk som herr Nattramn (SILENCER) brukar utstöta och det är ju aldrig ett felaktigt stilgrepp. "Sheen And Misery" heter fullängdaren.

WARCRAB härnäst. Bandet med det smått löjeväckande namnet spelar en matig hybrid av sludge, döds och allmänt tunggung som funkar aldeles ypperligt till fredagsölen. "Damned In Endless Night" är en monotont malande mastodont-historia men med melodiösa partier som ger en viss känsla av sväng. Den växer också i takt med genomlyssningarna på ett sätt som gör att jag är beredd att förlåta att de har petat in två krabbklor i loggan. Fem av fem solstolar!

Så far vi vidare mot Australien och atmosfäriska post-black metalgänget HOPE DRONE. Inledningen till "Void Lustre" är så finstämd och plinkande att man inte riktigt vet vad man ska vänta sig men se runt 4:50-strecket in i första låten härjar det loss med lite eländessång av hardcore-natur.

Det här är vemodig musik som jag tycker hamnar i toppen av mellanskiktet av alla de genres som heter något med post-. Framför allt är det musik som jag känner att jag gärna skulle åka bil till. Eller vila. Eller kanske ännu hellre vila i en bil. Ja, ni fattar grejen.

Priset för snajdigaste skivomslag går denna vecka till VOID WRAITH för den fenomenalt esoteriska bild som pryder ep'n "I" som släpptes i 200 handnumrerade kassett-exemplar den första september detta år. VOID WRAITH kommer från Kurt Cobains hemstad Seattle och är  än så länge osignade. De är dessutom väldigt bra och drar med sitt bidrag upp ration för både råhet och kakburksljud i dagens lista. Det här är så bra att man trillar baklänges faktiskt.

Slutligen ska vi spreta iväg en smula med METZ, en för mig helt ny bekantskap som bildades för ungefär tio år sedan i Ottawa av tre glada gossar. METZ spelar vad som på interwebz brukar beskrivas som alternativ noise rock/hardcore punk och det tycker jag förklarar rätt bra vad vi har att vänta oss.

"Automat" är en samlingsplatta som släpptes i juli 2019 av skivbolaget Sub Pop och från den kommer låten Soft Whiteout som är en lika delar brötig som knasig kopp te. Typexempel på musik som liksom bråkar och stryker en mothårs tills man inte vet vilket ben man ska stå på. Gött mos.

Med detta tillönskar jag en förnöjsam helg.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 36: Gott och blandat