Fredagslistan 2019, vecka 23: Nya landvinningar

Howdy!

Idag tänker jag sätta tänderna i diverse nya landvinningar som jag gjort den senaste tiden. Utan further ado så kör vi!

Låt nummer ett i ordningen är Cold Hope från nysläppta albumet "Nighttime Stories" av PELICAN. PELICAN är ett band från staterna som är hyfsat gamla i gemet när det kommer till så kallad post-metal, ety de bildades 2001 som ett sidoprojekt till TUSK.

För min del ska det rätt mycket till för att instrumentala band ska göra något djupare intryck i medvetandet men här får jag säga att man lyckas. Musiken kan väl närmst beskrivas som tunggung, tänk luftig sludge med sväng och melodislingor. Fem av fem plommon från mig.

Nästa bandkonstellation har det småtramsiga namnet BELZEBUBS och härstammar från en webserie med samma namn, skapad av illustratören Jussi-Pekka Ahonen. Och nu blir det lättsmält gimmick-metal för fulla muggar. Det här är musik som är mer rolig än bra men som ändå håller en relativt hög standard. Storvulna pianoplinksdängan Cathedrals Of Mourning kunde ha varit bra mycket sämre än den är i all sin dramatiska skrud - istället rycker det lite smått i galopptaktsfoten vid genomlyssning.

Mot det mer karga och seriösa sedan med egyptisk-franska GRAVEFIELDS och deras Psychoactive Rites från "Embrace The Void". Bra uppbyggnad i början av låten i sann gammal svenskdöds-anda som avlöses av en riffparad utan dess like, kombinerad med rivig distanserad sång, kan det vara något? Jajjemen, det sitter som en smäck!

Tänk NILE fast med ett ljudlandskap som är ett par snäpp kyligare. Awesome sauce.

Bidrag fyra i listan är signerat VENOM PRISON, ett band med såväl dödsmetall- som hardcoreinfluenser hemmahörande i södra Wales. Jag får tillstå att jag oftast tar på mig den smått skeptiska uppsynen när det talas om att blanda just hardcore med döds eftersom jag upplever att få akter gör det med den äran men det här är sannerligen ett undantag. Matriphagy från fullängdaren "Samsara" är en välriktad smocka som växer vid upprepade genomlyssningar.

Så avslutningsvis en ny favorit! VANUM seglar upp med en själfull och atmosfärisk black metal som sopar banan med det mesta i samma liga. Jag är så barnsligt förtjust att jag har svårt att riktigt sätta fingret på vad det är exakt som gör "Ageless Fire" till en så otroligt bra skiva men jag tror att det är helheten som sådan och (om ni tillåter ordvitsen) - känslan av tidlöshet.

Jaws Of Rapture andas av DISSECTIONS gamla goda "Storm Of The Lights Bane" men har en miltals mer eländig sång, vilket piggar upp. Det här är ungefär så bra det blir när det kommer till sorgsen black metal, mina vänner. Top notch och hatten av.

Och med detta, tillönskningar om en strålande helg!

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 23: Nya landvinningar