Den gångna veckan har jag umgåtts, nästan enbart, med Devin Townsends nya platta "Empath". Det har faktiskt känts helt meningslöst att lyssna på någon annan skiva, så då kanske ni förstår att jag har förälskat mig upp till fontanellen i detta helt magiska album.
Det är inte bara det att i stort sett samtliga olika inriktningar som Townsend har följt under sin karriär på ett helt lysande sätt finns representerade på "Empath" - de knyts samman på ett sätt som jag inte har upplevt någonsin på en platta som Townsend har varit med på att skapa. Jag tror ni vet sedan innan att de flesta metalheads, och jag är själv inget undantag, mest har gillat STRAPPING YOUNG LAD för att där trampades det minsann på gaspedalen allt som oftast och gallskreks till max. Och det finns absolut detta på "Empath", men det jag framför allt gillar med "Empath" är att den är så vansinnigt vacker. Det finns hela sjok av symfonisk musik, körsång och verkligt innerligt menad musik rakt igenom hela skivan. Genesis sammanfattar vad skivan handlar om i en enda låt, men Devin växlar ut i samtliga låtar de olika inriktningar han lägger ut i Genesis.
I flera intervjuer har herr Townsend berättat att han i hela sin karriär har "hållit igen", och det kanske kan tyckas som ett märkligt yttrande för en man vars låtskrivande verkligen har bifallit vartenda infall som har poppat upp i skallen på skaparen, men jag tror att det handlar om en mental inställning som, högst verkligt, har stått i vägen för att skapa ett enhetligt mästerverk som håller hela vägen. Det gör "Empath" på ett sätt som gör att jag är väldigt säker på att denna skiva kommer hamna någonstans på min årsbästalista. Just nu är den ohotad etta. Kolla in den.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar