Gott folk!
Efter förra veckans rent magiska fredagslista från Susanne så har jag slitit mitt hår med att komma på ett lika bra tema - to no avail - får jag väl ändå säga, då ni ser med tydlighet att jag valde att gå på ett tema som vi har kört mycket med innan: nyhetstemat. Det har kommit en försvarlig mängd nya skivor de senaste veckorna, så förvänta er ingen fullständig lista, utan snarare tips på skivor som jag tycker är väl värda er tid och uppmärksamhet.
Vi kör!
WORMWOOD är ett tokhypat band som med sin första skiva "Ghostland - Wounds From A Bleeding Earth" nog kommer finnas med på en hel massa årsbästalistor när 2017 ska summeras. Och det är verkligen helt enastående melodisk black metal det här gänget lirar. Det finns så många element i bandets musik som jag går igång på. Vemodet är en sak, men den överliggande stämningen på hela skivan är riktigt tilltalande.
Jovisst, jag klämmer in lite ny musik av MASTODON. Jag hade verkligen inga förväntningar alls på "Emperor Of Sand", och just därför är det kul att kunna konstatera att skivan är riktigt bra! Det känns som om bandet både har släppt loss desperationen på allvar, men samtidigt lyckats skapa en känsla av optimism. Inte minst känns detta i de flera ursinnigt starka refrängerna som jag fortfarande hajar till över.
Världens mest kända tribute-band? Ni får ursäkta min blasfemi, men enligt MEMORIAMs sångare, Karl Willetts (ex-BOLT THROWER) så startade MEMORIAM som ett hyllningsband till avlidne trummisen Martin Kearns. MEMORIAM är ett band som väldigt tydligt visar att allt behöver inte vara perfekt rent tekniskt för att vara bra. Jag vet många som störde sig på Willetts sångstil när BOLT THROWER fanns, men det är väldigt svårt, ja omöjligt, att inte säga att hans sångstil är unik. Och detta är så hemtam och trygg (honörsord, banne mig!) dödsmetall att ni bara måste gilla det.
När ett av amerikansk black metals flaggbärare, AGALLOCH, lade ner förra året så sörjde en hel del. Därför är det också många som har sett fram emot "Obsidian Arc" från PILLORIAN där John Haughm tidigare sångare och gitarrist i AGALLOCH numera har sin hemvist. Och detta är riktigt bra! Stämningen är överlag ödesmättad och maffig, vilket är en av de saker jag verkligen gillar med den här skivan.
OCEANWAKE lirar en malande, tung och gedigen blandning av progressiv döds, doom och post-metal. Försök se bortom alla dessa genrebenämningar, släck lyset och bara sjunk in i den väldigt maffiga musiken detta band från Finland skapar. Visst tålamod behövs, då låtarna sannerligen inte är av det kortare slaget. Att kalla en skiva som bara har tre låtar för fullängdare kan verka magstarkt, men "Earthen" klockar in på en speltid på 45 minuter. Jag älskar verkligen de kontraster som finns i OCEANWAKES musik. Här finns rymd och täthet, tordön och skira partier - allt med samma självklarhet.
/Martin
Trevligt. Oceanwake är ny för undertecknad..!
SvaraRadera