Fredagslistan 2017, vecka 17: Favorit i repris!

Gott folk!

Det har varit en, för att vara helt ärlig, rätt så jobbig vecka. Barnen drog hem ytterligare en sväng (vi har nu haft 3 omgångar) av magsjuka från förskolan. Därför blev det inget tekniskt tisdagstips tidigare i veckan, och därför kör jag en favorit i repris som fredagslista denna vecka.

2015 gjorde Susanne några episka listor på temat kroppsvätskor, och jag tänkte att en av dessa kunde funka bra.

Vi kör!

Ave God morgon!

Kroppsvätskedags igen, hurra hurra! I del två tänkte jag avhandla något som befinner sig i nedre delen av ansiktet, är tändernas bästa vän och produceras av tre glada körtlar: glandula sublingualis, glandula submandibularis samt glandula parotis.

Ja, ni har säkert redan räknat ut det, medicinskt orienterade som ni är - vi pratar om saliv, snålvatten, spott eller dregel. Kärt barn har många namn och hyfsat många låtar vid en snabb Spot(t)ifysökning. Ladda upp med en rejäl citron som tilltugg så åker vi!

Busungarna i BLACK BREATH är först ut och angriper munhålan på ett alldeles särdeles stenhårt sätt. De uppmanar oss att häda och förskjuta Kristus i Black Sin - Spit on the Cross och ja, okej då, med det drivet är jag inte den som inte kan offra mig. De tar igen sig lite i mitten av låten för att sedan komma med en riktig toksmäll som avslutning. "Heavy Breathing" är ett fint debutalbum för övrigt som luktar både DISMEMBER och GRAVE. Gammeldöds med andra ord. Mumma! Tio fluortanter av tio!



Alla som gillar SEPULTURA räcker upp en hand. Alla som gillar "Roots"-plattan räcker upp en fot. Själv håller jag "Beneath The Remains", "Arise" och "Chaos A.D." högre men även denna gamla paradhäst med doft av nu-metal har sina ljusglimtar. Max Cavalera vaknade tydligen upp en morgon och drog sig till minnes en dröm om regnskogen och inhemsk brasiliansk musik. Med detta tankefrö var saken biff och "Roots" blev till. Vi lyssnar kort och gott till Spit.



THRODL (jupp, det låter mycket riktigt som en karaktär i Game of Thrones eller något som ofrivilligt kommer upp ur en förkyld hals) har gjort en låt som behandlar det kanske mäktigaste munslemmet i hela världen, nämligen Satans! Går det att hitta fränare spott än så? I think not! Två och en halv Buttericks-hörntand av tre möjliga till detta pennsylvaniska gäng som blandar och ger friskt mellan metalgenres. (Och om ni undrar så är bandnamnet en akronym av "Tomorrow's Hope Rests on Dead Lies". Jag finner det rejält lökigt och ger dem rådet att kort och gott kalla sig THRODL hädanefter. Gör det.)

SNAKEDRIVER är ett band som jag skulle beskriva spelar Helt Hyfsad Hardcore. The Salivant gränsar till sludge på sina ställen, det är sympatiskt. Övning ger färdighet, den här ruffiga pärlan vill jag se live när den rullat ut ur replokalen och fått skivbolagsbackning och sedvanlig polityr.

Heja grabbar, friskt humör!

Sista låten kommer med enbart på grund av att bandet kommer från Singapore, lirar grind samt heter CARDIAC NECROPSY. Jag antar att det betyder nekros i hjärtat (ondskan vet inga gränser där alltså) och blod var ju temat förra gången som vän av ordning uppmärksammat men lyckligtvis har dessa filurer klämt ur sig en låt med titeln Blood, Sex & Saliva. Jo, jag tackar jag - där slank både det ena och det andra med!

Hur låter det då? Tja, sådär. Man spelar hellre än bra, brötigt, snabbt och lite slirigt. Det är inte så att man börjar dregla av upphetsning men plus i kanten för gott mod. Det förekommer också ljud som för tankarna till helt andra kroppsvätskor som kanske och kanske inte dyker upp här i listan vad det lider. Men för tillfället är sagan all, fredagen inledd och jag säger som Folktandvården - varsågod och skölj!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 41: Kroppsvätskor del 2 - Saliv

Fredagslistan 2017, vecka 16: Döden dö

Gomorrn, fredagskamrater!

Idag ska vi plöja igenom den åker i vilken bra dödsmetall lever och frodas. Detta för att stävja eventuell vårtrötthet som kan infinna sig strax innan månaden maj slår sina klor i oss och får oss att vakna till på allvar. Textmängden denna fredag är som ni ser av en spartansk kaliber på grund av viss energisvikt från undertecknad men listan är icke desto mindre vital för det. Vi lyssnar till:

BLOOD INCANTATION - Vitrification of Blood (Pt. 1). Ypperlig döds från Colorado med rymdtema och allmänt ödslig atmosfär genom ett filter av teknisk skicklighet.

THRONE OF HERESY - Nemesis Rising. Postapokalyptiskt Linköpingsband bjuder på melodiskt ös, smittande riffarbete och göttiga midtempo-trummor.

BEHEADED - Beast Incarnate. Medryckande brutaldöds från Malta som kör snäppet renare än andra band i samma genre. Dock utan att förlora i intensitet.

LIK - Le morte homme. D-takten och arvet från den svenska dödscenen anno -90-talet frodas i denna konstellation med före detta medlemmar från band som GRAVE, KAAMOS och NALE. Hurra!

REVOCATION - Arbiters of the Apocalypse. Tekniska tongångar med inslag av rensång. Till detta - tajta trummor och tjusig gitarrföring. Bra där! 


Hoppas dessa alster sparkar igång er fredag likt en kalv som studsar ut på grönbete. Tills vi hörs igen, trevlig helg.



/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 16: Döden dö

Martins tekniska tisdagstips, vecka 16: Ageless Oblivion

Gott folk!

Det är tisdag, och dags för ytterligare ett tekniskt tips. Idag skriver jag om brittiska AGELESS OBLIVION som har en rejäl dos progressiv metal nerslängd i sin sjudande gryta. Jag har gillat det här bandet ända sedan de gav ut sitt debutverk "Temples Of Transcendent Evolution" 2010, och jag föll än hårdare för dem när de släppte "Penthos" 2014. Jag tycker fortfarande att detta är ett svinmäktigt album som nästan dignar under tyngden av bra låtar till brädden fyllda av riffmumma och ystra krumsprång. AGELESS OBLIVION är verkligen inga konformister, utan ser till att bända och böja åt många håll och kanter.

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 15: Tillsammans!

Gott folk!

Idag är det Långfredagen, och traditionellt brukar vi köra en fredagslista på temat Jesus, död och korsfästelse på grund av, ja anledningar. Men jag kände verkligen inte för att göra en favorit i repris den här veckan. Det har gått en vecka sedan händelserna i Stockholm. Jag satt på jobbet och följde händelseutvecklingen, hade många bra samtal med folk som var på biblioteket då jag jobbade kväll på vår UNG-avdelning. Många var oroliga, skrämda - precis som jag. Jag har både släkt och vänner i Stockholm och det som hände i vår huvudstad kändes verkligen in i hjärtat.

I hjärtat kändes också hur vi - och då pratar jag om större delen av vår befolkning - hanterade det fruktansvärda som hände. Istället för att försjunka i vrede, hat och främlingsfientlighet visade vi, vår regering och polis, räddningskår och sjukvård upp vår bästa sida. Med tydlighet, värdighet, omtanke valde vi att gå vidare i vår vardag - tillsammans. Jag måste säga att det varit rent underbart att se detta - och också se de som vill utmåla vårt samhälle som stående på kanten till kollaps uttrycka sin frustration över att folk väljer att agera och hantera sorgen och alla andra jobbiga känslor på detta sätt.  Det, om något, är ett bra betyg.

Bild: Maja Suslin/TT

Därför blir det ingen fredagslista om död, Jesus eller korsfästelse den här veckan. Det blir en lista som handlar om gemenskap, medmänsklighet, medkänsla, solidaritet och kärlek. Allt annat vore orimligt om ni frågar mig.

Nu, mer än någonsin, är dessa ord mer än bara ord för nu leder de till handling. Folk öppnar sina hem, folk ser varandra i ögonen, folk köper pizzor till polismän som jobbat många långa timmar. Små handlingar som i detta skede betyder så mycket. Damon Rasti, initiativtagare till den manifestation som ni ser en bild av ovan, skrev dagen efter attacken en krönika i Metro om varför han anordnade manifestationen. Så här skrev han bland annat:

Vår storhet som jordens troligen mest moderna nation är en vagel i ögat på dessa monster som vill försöka dra oss tillbaka i vår strävan att alltid bli bättre. Vi är förebilder, även om vi är långt ifrån perfekta, och historien kommer se tillbaka på oss som ett föregångssamhälle. Det är därför av oerhörd vikt att vi nu i denna stund av chock och rädsla inte låter oss luras till ondskans primitiva nivå. Inte låter hatet förblinda oss, och absolut inte påverkar oss i våra ambitioner om att fortsätta vara – i mitt tycke – världens bästa land. Det är inte mina medsvenskar så som jag känner er. För det är exakt vad de vill. Låta skräck förgöra oss också. Men vi är bättre än så. När det blåser upp till storm håller vi varandra i händerna. Vi står enade tillsammans och låter ingen eller inget förändra oss till det sämre, oavsett orsak till tragedin. Enskild person eller organiserad attack.

Ha en fin påsk, och ta hand om varandra. 

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 15: Tillsammans!

Martins tekniska tisdagstips, vecka 15: Replacire

Gott folk!

Det är tisdag, och sålunda dags för ett nytt tekniskt tisdagstips. Om jag säger Boston så säger ni kanske MIT, Good Will Hunting, Dennis Lehane, AEROSMITH, DROPKICK MURPHYS eller Dorchester? Nu tycker jag att vi har anledning att foga ett nytt bandnamn till Boston: REPLACIRE. Det här gänget har varit igång ett tag, men det är först nu som jag kan säga att jag gett bandet en chans. Detta är bara så bra, udda, men ändå med bägge benen fast rotade i den tekniska myllan.
Det är kanske menat som ett internt skämt, men döper man sin skiva till "Do Not Deviate" så förväntar jag mig att bandet håller sig till en ganska traditionell form av teknisk döds. Men REPLACIRE väver skickligt in progressiva, brutala, nästan OPETH-lika och andra udda element i sin musik. Och de gör det på ett sätt som inte alls känns krystat, konstlat eller fisförnämt - utan faktiskt helt genuint. Om ni nu tror att det inte finns några tekniska element kvar så kan ni vara lugna - detta är musik som visserligen inte drar sig för att vara nyfiken - men jag tvivlar aldrig över vilken subgenre bandet räknar som hemvist. Kolla in dem!

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 14: Nytt!

Gott folk!

Efter förra veckans rent magiska fredagslista från Susanne så har jag slitit mitt hår med att komma på ett lika bra tema - to no avail - får jag väl ändå säga, då ni ser med tydlighet att jag valde att gå på ett tema som vi har kört mycket med innan: nyhetstemat. Det har kommit en försvarlig mängd nya skivor de senaste veckorna, så förvänta er ingen fullständig lista, utan snarare tips på skivor som jag tycker är väl värda er tid och uppmärksamhet.

Vi kör!

WORMWOOD är ett tokhypat band som med sin första skiva "Ghostland - Wounds From A Bleeding Earth" nog kommer finnas med på en hel massa årsbästalistor när 2017 ska summeras. Och det är verkligen helt enastående melodisk black metal det här gänget lirar. Det finns så många element i bandets musik som jag går igång på. Vemodet är en sak, men den överliggande stämningen på hela skivan är riktigt tilltalande.

Jovisst, jag klämmer in lite ny musik av MASTODON. Jag hade verkligen inga förväntningar alls på "Emperor Of Sand", och just därför är det kul att kunna konstatera att skivan är riktigt bra! Det känns som om bandet både har släppt loss desperationen på allvar, men samtidigt lyckats skapa en känsla av optimism. Inte minst känns detta i de flera ursinnigt starka refrängerna som jag fortfarande hajar till över.

Världens mest kända tribute-band? Ni får ursäkta min blasfemi, men enligt MEMORIAMs sångare, Karl Willetts (ex-BOLT THROWER) så startade MEMORIAM som ett hyllningsband till avlidne trummisen Martin Kearns. MEMORIAM är ett band som väldigt tydligt visar att allt behöver inte vara perfekt rent tekniskt för att vara bra. Jag vet många som störde sig på Willetts sångstil när BOLT THROWER fanns, men det är väldigt svårt, ja omöjligt, att inte säga att hans sångstil är unik. Och detta är så hemtam och trygg (honörsord, banne mig!) dödsmetall att ni bara måste gilla det.

När ett av amerikansk black metals flaggbärare, AGALLOCH, lade ner förra året så sörjde en hel del. Därför är det också många som har sett fram emot "Obsidian Arc" från PILLORIAN där John Haughm tidigare sångare och gitarrist i AGALLOCH numera har sin hemvist. Och detta är riktigt bra! Stämningen är överlag ödesmättad och maffig, vilket är en av de saker jag verkligen gillar med den här skivan.

OCEANWAKE lirar en malande, tung och gedigen blandning av progressiv döds, doom och post-metal. Försök se bortom alla dessa genrebenämningar, släck lyset och bara sjunk in i den väldigt maffiga musiken detta band från Finland skapar. Visst tålamod behövs, då låtarna sannerligen inte är av det kortare slaget. Att kalla en skiva som bara har tre låtar för fullängdare kan verka magstarkt, men "Earthen" klockar in på en speltid på 45 minuter. Jag älskar verkligen de kontraster som finns i OCEANWAKES musik. Här finns rymd och täthet, tordön och skira partier - allt med samma självklarhet.




/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 14: Nytt!

Martins tekniska tisdagstips, vecka 13: Spawn Of Possession

Gott folk!

Idag tar jag sikte mot Kalmar och ett band som heter SPAWN OF POSSESSION. Det här bandet har en historia som tar sin början 1997 och fortfarande är pågående. Såklart med en mängd medlemsbyten genom åren, vilket ju är mer regel än undantag i den här typen av orkestrar.

Jag upptäckte bandet ganska sent - 2012 - då bandet släppte sin tredje fullängdare "Incurso". Bandet hade tagit gott om tid på sig att skapa skivan. Hela 6 år hade det tagit, vilket är väldigt lång tid i en subgenre då du måste hålla momentum för att inte självdö. Men gosse vilken skiva "Incurso" är. Här finns ett driv i all den meckighet som bandet alltid sysslat med, kalla det en röd tråd om ni vill, låtar som samtliga ligger på en bra verkshöjd och en rent drömartad produktion som sannerligen är optimerad att låta fet men ändå luftig. Det är bara att vrida upp volymen och njuta - om man orkar ge den här skivan lite speltid.SPAWN OF POSSESSION ligger inte på samma jobbighetsgrad som exempelvis ULCERATE, men lite mer tid än vanligt får man allt ge "Incurso".

/Martin