Godmorgon!Idag ska vi prata om GHOST (alternativnamnet GHOST B. C. som bandet tvingas använda utomlands kör jag inte med i detta inlägg).
2010 kom bandets debutalbum, som redan innan det fanns tillgängligt, var sjukligt hypat av en journalist/skribentkår som betedde sig hyllande ad nauseam. Jag avstod därför under lång tid att lyssna på bandet, inte för att jag anser mig bättre än gemene man, utan för att jag inte ville dras med i den hysteri som omgärdade det mystiska bandet och få min lyssnarupplevelse fördärvad. När jag väl lyssnade på "Opus Eponymous" blev min reaktion undrande. Vad var det som var så bra med detta?
2011 befann jag mig på Getaway Rock Festival som hade bokat bandet och förlagt giget till scenen i gasklockan. Kön var bisarrt lång, och jag trodde faktiskt att jag inte skulle komma in. Det gjorde jag, och blev glad för nu fattade jag grejen med bandet. Live är GHOST något helt annat än på skiva. Det teatraliska i bandets hela, väldigt uttänkta, väsen är något som verkligen lyfter när bandet står på scen och sjunger sina popartade låtar om rituella mord, Satan och häxeri. Det ligger något väldigt provokativt och snyggt i just detta: bandets musik är förförisk lättillgänglig.
Jag har tagit med hela tre låtar från "Opus Eponymous" i veckans lista.
Genesis. Jag har en svag sida för episka instrumentella låtar. Sista spåret är båda delarna. Den smygande inledningen är ytterligare ett plus i kanten.
Stand By Him har ett ruggigt effektivt trumkomp som inleder låten som handlar om häxeri och djävulsdyrkan. Underbart! Plus för den väldigt fina refrängen.
Ritual. Bara texten i refrängen slår ju in alla dörrar:
This chapel of ritual
Smells of dead human sacrifices
From the altar bed
On this night of ritual
Invoking our master
To procreate the unholy bastard
Ja, jösses!Till skiva nummer två "Infestissumam" var hypen om möjligt än värre. GHOST hade gjort väl i från sig både hemmavid och internationellt. Jag tycker generellt att "Infestissumam" är något svagare än debuten. Omslaget däremot är killer.
GHOST låter här aningen hårdare än på detbuten (vilket bara är bra) men personligen var det inte många låtar som lyfte för mig. Per Aspera Ad Inferi gjorde det å andra sidan rejält.
I år släpper bandet sin tredje platta "Meliora". Det finns redan nu ett smakprov på hur den kommer låta i form av Cirice. Och den är djävligt bra. Inledningen doftar kraftfullt av SLAYER på titelspåret från "Seasons In The Abyss" om ni frågar mig. GHOST har aldrig låtit så här tunga. Pukorna är, tja, matiga. Jag blir oerhört nyfiken på att höra resten av skivan. Bara omslaget får mig att salivera.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar