Bortom sömnens vägg

När jag upptäckte BLACK SABBATH så stod klockan på 90-tal. Jag gillade Ozzyhitsen men kärleken låg annars mest kring låtar som Anno mundi från "Tyr", Cross of thorns från sorgligt bortglömda "Cross purposes" och varenda låtjävel från mästerverket "Seventh star". En vän vid namn Mats var av en svagt annan åsikt kan vi väl diplomatiskt säga, han såg Sabbath redan 1977, var allra mest förtjust i Ozzytiden och höll låten Behind the wall of sleep från debuten som bäst. Just den låten var den jag spolade när jag tittade på konsertfilmen från Pari....nä just det - Bryssel 1970.

Efterhand som åren gick så lyssnade jag oerhört mycket på Sabbath, och har väl i ärlighetens namn fortsatt göra det ända fram till idag. Det finns massor av roligt att prata om vad gäller dem och sedan några år tillbaka har jag förstått vad Mats menade. Just Behind the wall of sleep har krupit in under skinnet på mig och förvandlats till något helt annat, själva urmeningen med allt jag älskar med bandet. Briljant gitarrspel, ett i det närmaste outhärdligt köttigt trumkomp där bastrumman låter så bra att jag blir näsvis samt Geezers bas som inte kompar, aldrig kompar, utan lever sitt eget liv.

Imorgon åker jag till Köpenhamn för att se Black Sabbath igen. Jag struntar i Ozzy och hans röst (eller bristen därpå), det är kul att han lever men som hårdrockssångare och artist lever han sannerligen på övertid. Jag går dit för att få höra spelet mellan Tony Iommi och Geezer Butler, kompade av den mer än habile Tommy Clufetos på trummor. Jag går dit för att musiken är fantastisk, alldeles oerhört fantastisk. Jag går det för att de kör Behind the wall of sleep, imorgon blir det första gången sedan december 1970 som den spelas i Köpenhamn. Den tillhör nämligen en av de mest ovanliga livelåtarna i bandets digra katalog, och att ges möjligheten att få höra den live håller jag som ett av de lyckligaste ögonblicken i min personliga Sabbathhistoria.

Mats lämnade oss för några år sedan, så imorgon lyssnar jag lite för honom också.

/Alex