Så kom 2013. Detta fantastiska år. Detta oumbärliga år. Detta [insert: valfritt superlativ] år.
Det kändes i mitten av förra året att det började vara lite dags för mig att åka på Marillionweekend igen, så jag och Henke bokade biljett och åkte sedermera ner till det holländska låglandet i mars i år. Första kvällen spelade bandet hela "Radiation" rakt av, sista kvällen spelades hela nya skivan "Sounds that can't be made", viktigast var dock att på den andra dagen hade man gått ut med att "Brave" skulle luftas med en fin scenproduktion och laser och jävelskap och hans bror.
Så nu sitter jag här, inte riktigt lika bitter (jo det är jag visst det) över att ha missat 1994-konserten eftersom jag nu sett en bättre och fräckare version av skivan live, och njuter av nedanvarande trailer som berättar för oss att nästkommande måndag ser släppet av DVDutgåvan, BluRayutgåvan och CDutgåvan av detta Wans in a Leiftajm-gig. Jag stod längst fram på högersidan och såg faktiskt bara ungefär halva showen eftersom jag ville vara nära. Nära bandet i denna deras kanske finaste stund. Nära musiken. Nära.
Gåshud. Ingenting annat. Grannarna på Stattena kommer att veta när paketet har anlänt.
You get used to it.
/Alex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar