Michigan has the longest freshwater coastline of any political subdivision in the world, being bounded by four of the five Great Lakes, plus Lake Saint Clair.[6] Michigan is one of the leading U.S. states for recreational boating.[7] The state has 64,980 inland lakes and ponds.[8] A person in the state is never more than six miles (9.7 km) from a natural water source or more than 85 miles (137 km) from a Great Lakes shoreline.[9] It is the largest state by total area east of the Mississippi River.[c]
Michigan is the only state to consist of two peninsulas. The Lower Peninsula, to which the name Michigan was originally applied, is often noted to be shaped like a mitten. The Upper Peninsula (often referred to as "the U.P.") is separated from the Lower Peninsula by the Straits of Mackinac, a five-mile (8 km) channel that joins Lake Huron to Lake Michigan. The two peninsulas are connected by the Mackinac Bridge. While sparsely populated, the Upper Peninsula is economically important due to its status as a tourist destination as well as its abundance of natural resources.
Se där vad man kan lära sig av Wikipedia. Därmed torde väl veckans tema vara någorlunda väl fastslaget, eller hur?
Vad man också kan lära sig är att Michigan är en svårt åtgången delstat när det gäller ekonomin. Mängder av hus står tomma och slummen bara ökar. Den genom Michael Moore kanske välbekanta staden Flint är ett typexempel på hur en stad kan förfalla. I år utnämndes staden till den farligaste i hela USA där hela 189 mord har registrerats sedan 2010. Den kanske inte helt obekante rapparen Eminem kommer också från Michigan, närmre bestämt Detroit.
När vi gör dylika geografiska nedslag så vet vi väldigt sällan vad vi kommer stöta på. Oftast innebär det att det blir minst en glad överraskning som exempelvis BOREALIS när vi hade Kanada som tema, men oavsett utfallet så är det alltid lika intressant att grotta ner sig i den minst sagt diversa värld som metal faktiskt är. Jag kan säga att jag hade inte en aning om vilka band som kommer från Michigan. Det borde jag kanske ha gjort, då i alla fall ett av banden på min lista är ett hyfsat stort band som jag dessutom har ett gott öga till, haha!
Så, vi kör väl igång.
KONKEROR. Smaka på det bandnamnet. Inte det mest geniala eller hur? Jag och Susanne började faktiskt skratta när vi läste det. Gosse vad vi fick äta upp det skrattet. För detta är riktigt bra progressiv dödsmetall. Bandet kommer från Detroit och har hunnit ge ut en fullängdare "The Abysmal Horizons" som kom ut förra året. Detta är så pass bra att både jag och Susanne har med varsin låt från den skivan. Den är för bra för att inte göra på det viset.
Tjosan! SCORNED DEITYs musik är minsann rejält trallvänlig trots en extrem förkärlek från trummisen med det något konstruerade namnet Ingred "Widowmaker" Boochnips för just blastbeats. Senaste skivan "Adventum" kom i år och jag får säga att det är något väldigt charmigt över bandets musik. Rejält överlastad med keyboards stundtals, men jävlar vilken entusiasm! Kolla bara in låtvalet Preserver och försök att inte ryckas med i den vilda galoppen. Jag gillar framför allt strängarbetet som är riktigt bra.
Från Warren kommer BATTLECROSS, ett band hemmahörande på Metal Blade. Tack vare att Brian Schlagel nu har inkat ett avtal med Spotify så kan vi ha med band från denna legendariska label. Såklart riktigt roligt!
Detta är det andra bandet som både jag och Susanne har med låtar av. Riktigt trevlig musik som sätter hastigt spelade riff i centrum. Det låter lite som CHILDREN OF BODOM, fast bra (och då menar jag att vi slipper keyboards). BATTLECROSS musik kommer inte anses vara av sådan dignitet att den kommer finnas bevarad om 100 år, men jag kan tänka mig att en konsert med detta gäng nog skulle bjuda på rikligt med yster ringdans.
Från Lansing kommer enmansprojektet INHABIT som har kristendom som lyriskt tema. Shaun Stiles heter mannen bakom namnet. Han är även med i INTESTINAL ALIEN REFLUX, ett minst sagt...skruvat band. INHABIT är stökig på rätt sätt. Det går undan av bara fan ibland, men bjuder också på en hel del finlir. Kolla bara in partiet i The Common Descent som blandar akustisk gitarr med lite aggressivt trumlir.
SATYRASIS från Lansing. Inte den bästa sångaren om jag säger som så. Ni är varnade. Bandet har givit ut en enda fullängdare, 2008 års "Creation Of Failure".
Ett hyfsat stort band. Som jag har ett gott öga till. THE BLACK DAHLIA MURDER. Och jag hade alltså ingen aning om att de kommer från Waterford. Detta band ligger också på Metal Blade. 2011 släppte bandet "Ritual", en skiva som jag tyckte var rejält bra. Bandet håller förresten en bra och stringent nivå på sin gravt underhållande musik som bygger på en fin mix av dansanthet och brutal aggression.
Oj, oj, oj! Vad jag hoppas att detta gäng blir kontrakterat, för jag vill verkligen höra mer från detta progressiva dödsmetallgäng. Som det är nu finns "Black Path", en fyralåtars EP att tillgå av bandet. Och den är fullständigt bländande bra.
A SLEEPLESS MALICE. Med ett namn taget ur Tolkiens ringentrilogi förväntar jag mig stordåd. Och visst, bitvis låter det riktigt bra om bandet från Lapeer. Men släpp rensången. Snälla?
MULTOC hävdar att de lirar thrashmetal. Nja, säger jag. Lagom arg musik utan originalitet skulle jag vilja säga.
Från Wyandotte kommer The Sean Baker Orchestra som sysslar med shred. Rätt gissat - jag avslutar med gitarronani. Är det i klass med Yngwie? Nä, såklart inte - men helt oävet är det inte.
I Michigan anordnades också under många år Michigan Death Fest. Det första eventet ägde rum i Jackson 1990 och bjöd på band som MORBID ANGEL och SACRIFICE. Den sedvanliga moralpaniken dök upp också som ni kan se i veckans pausfilm.
Susanne öppnar med BATTLECROSS, så det ordar jag inte mera om. Sedan kommer detta gäng: THE DEVASTATOR.
Och låt mig säga så här: musiken är fan så mycket bättre än omslaget till skivan. Kolla in detta debacle:
Jag inte bara tror att det är det fulaste omslag jag sett på en platta - jag vet det med varenda fiber i min kropp. Jag menar hur i hela helvetet tänkte de? En kombo av tiger, haj och drake? Som har photoshoppats in på det mest klandervärda sätt. Musiken då? Jo, den är inte så dum. Rimligt hård.
BURY THE SILENCE från Muskegon lirar teknisk death metal med dragning åt deathcore. Inte helt tokigt vad gäller låtskriveriet och jag hade nog tyckt det hade varit kul att se vad detta gäng hade kunnat åstadkomma med lite större ekonomisk uppbackning än vad ytterst lilla Rogue Records America kan ge dem.
Vi grottar ner oss i den brutala dödsmetallen igen då detroitbördiga SAPROGENIC bjuder in till gutturala uppvisningar i den, well, mörkare skolan. Detta gängs senaste skiva "Expanding Towards Collapsed Lungs" är minsann inte alls ovärd att kolla in. Susanne har dock valt en låt från "Ichneumonid"
som är ganska hård.
Detta är verkligen bra! I synnerhet stockarbetet från Tony Lukitsh är synnerligen njutbart. Trevliga riff och habilt exekverad sång gör AS THEY SLEEP till ett finfint inslag på veckans lista. Bördiga från Detroit har bandet hunnit släppa två skivor "Blacken The Sun" 2008 och "Dynasty" som kom 2010.
Aaah - klassiska REPULSION. Men vänta nu säger vän av ordning: huserar inte detta slafsiga gäng i Hollywood numera. Jo, det gör de - men visste ni att de startade i Flint? Jag visste det inte. Detta är ju i sanning musik som många i underjorden känner till och uppskattar. Susanne har valt stringent stökiga Radiation Sickness från "Horrified". Mumma!
Vi kör lite KONKEROR till. Ja, det gör vi fan i mig. Det är liksom svårt att låta bli när det låter så pass bra som det gör om detta gäng. Susanne har valt Towers från bandets hittills enda skiva.
Fokuserande sitt lyriska innehåll till att handla om förödelse köttar GENOCYA på med en, tja, inte speciellt bra produktion. Eller låtar för den delen. Sången är, tja, inte direkt bra den heller. Trummorna låter inte bra de heller. Men jag misstänker att Susanne har valt att ha med bandet för att hon är snäll och gillar band som i alla fall försöker och har en tydlig DIY-inställning till sitt musikskapande.
Susanne avslutar fredagslistan med en låt från WRITHING från Detroit som har en minst sagt musklig produktion. Trummisen Greg Mastin är väldigt förtjust i dubbeltramp. Gott så.
/Martin
Nya Saprogenic är mumma. Även dom två föregångarna. Ett bra band helt enkelt. Ha en trevlig fredag.
SvaraRadera