fredag, januari 18, 2013

Fredagslistan 2013, vecka 3: Gästlistare - Fredrik från CHINE

Kära läsare. 

Vi har funderat lite på hur vi skulle kunna utveckla fredagslistorna litegrann. Vi gillar grejen, ni verkar också göra det, men det känns som om det går att göra mer av listan än vad vi gör nu. Efter lite funderande kom vi på det. Hur skulle det vara om vi bjöd in lite gött folk vi känner från olika sammanhang och låter dem göra listan? Vi gillade idén - och idag är det alltså dags för premiär. 

Det känns extra bra att det är Fredrik Andersson, gastare i ypperliga CHINE som inleder. Inte bara för att han är en sådan extrem guldkille som det aldrig blir trist att snacka och umgås med utan även för att han är bra på att skriva. Har ni inte kollat in Fredriks band så bör ni göra det. Det är musik man blir glad av. Nog snackat - nu lämnar vi ordet till Fredrik. 


Det är säkert fler än jag som kan hålla med om att musik är en viktig del av livet. Många skulle nog säga att musiken är en del av deras identitet. För mig har musiken varit en drivkraft vare sig det har varit i replokal, på scen, hemma i stereon eller på konsert. Veckans fredagslista komprimerar mina snart 26 år till 15 låtar av band som betytt/betyder mycket för mig.

Mina första starka musikminnen som jag har till de hårdare genrerna är till Guns 'N' Roses och Nirvana. Detta var på det glada 90-talet då Spotify inte fanns och man endast ägde de skivor man tjatat sig till av morsan när Åhléns besöktes. Skivorna jag lyckades snylta till mig var förstås ”Use Your Illusion 1&2” och ”Nevermind”. Även om jag inte lyssnat på dessa skivor på flera år så skulle de spelas så hade jag kunnat nynna med i varenda låt, refräng o gitarrsolo.

Några år senare var det farsans tur att leda en vidare in på hårdrockstigen. Som tur behövde man inte gå så långt utan det räckte med en våning ner, från pojkrummet och till farsans vinylsamling. Där introducerades alla de stora hårdrocksbanden från 70-talet. Men särskillt ett band kom till att betyda mycket under ett par år i tonåren. Många med mig anser att dessa är det första hårdrocksbandet. Jag talar såklart om Black Sabbath. Skivorna med Ozzy har varit viktiga för mig.

Under slutet av 90-talet och början av 00-talet var nu-metalen stor. Det var den metalgenre som var inne då och matades på Ztv och Mtv. Jag och mina hårdrocks-vänner lyssnade på detta. Säga vad man vill om Fred Durst men jag tycker att Limp Bizkit är bra. De har en otroligt bra och svängig rytmsektion. Ett band man heller inte får glömma bort när det gäller nu-metal är Korn. Jag äger alla deras plattor från deras första självbetitlade till ”Take A Look In The Mirror” och jag tycker de fortfarande är lika bra. Förlåt alla dödsmetallare, men sanningen är så ; )

På gymnasiet kom jag i kontakt med tuffare och snabbare band. Dörrarna till den svenska metalscenen öppnade sig och jag kom i kontakt med Soilwork, Darkane, Meshuggah och The Haunted. Dessa band har inte bara givit mig underbara lyssningstunder utan även utvecklat mig i mitt egna musicerande. Vilket jag tror hörs för er som känner till mitt band Chine.

I slutet av gymnasiet så skilde vi muskaliskt pojkarna från männen. Jag tillhörde ju klart den senare kategorin och fortsatte att förkovra mig i ännu hårdare musik. Detta började med att jag och en kompis hade roligt åt textrader som ”I pissed in her maggot filled asshole” och ”She was so beautiful I had to kill her”. Jag menar vem går inte runt och gnolar på sånt här? : ) Jag pratar såklart om Cannibal Corpse. 2006 släppte de ”Kill” och den plattan golvade mig totalt.  Jag var nu redo att ta till mig dödsmetall på riktigt. Andra band som var viktiga för mig var Nile och Deicide.

Sist men absolut inte minsta fyndet bland de hårdare genrerna är grindcore. För mig är det musik som är här och nu. För mig handlar grindcore mer om uttrycket än att det ska vara musikalisk kärnfysik. En bra grind låt ska sitta som en pungspark i skrevet. Två band som har gjort stort inflyttande både genren och på mig är Napalm Death och Nasum. Nasums alla skivor och Napalm Deaths skivor från 00-talet är bland de bästa denna genre har presterat, tycker jag.

Detta är min historia och fredagslista. Take it or leave it!

Fredrik

1 kommentar: