Hej!
Nu jäklar - fredagslistedags! Detta har jag sett fram emot kan jag säga. Denna veckan kör vi enligt principen två låtar per band av de jag har pregat in i örongångarna under den gångna veckan. Det har faktiskt blivit enbart lyssnande via Spotify denna veckan då hela skivsamlingen är nerpackad inför en förhoppningsvis inte alltför avlägsen flytt till Helsingborg.
Så, nu kör vi.
Öppnar inte ett dugg oväntat med två låtar av världens bästa NASUM. Ja, jag är motsatsen mot Alex lyssnande. Neil Morse skulle ju för katten inte ens varit färdigt med introt/första riffet under den tiden som det tar att lyssna igenom The Idiot Parade och Like Cattle, haha! Ja, peppen är lika stor som tidigare inför lördagens konsert. Fast det gissade ni nog.
DEADBORN - kanske inte det mest originella bandnamnet. Musiken är inte heller värst originell, men det är ju svårt att vara det idag fullt ut. Bionic Abomination och Negative Reinforcement är dock väldigt trevliga låtar - det låter tufft, och det går undan.
Över till triggträsket och INSIDIOUS DECREPANCY. Skivorna heter "Exerpating Omniscient Certitude" och "Decadent Orgy Of Atrocious Suffering". Säger det mesta eller hur. Om man kan höra vad sångaren sjunger? Nä.
En annan no-brainer: DECREPIT BIRTH. Svårt att undvika denna veckan, haha! Fina The Resonance från "Polarity" får mig att fångrina av njutning. En känslig liten låt om man jämför med Shroud Of Impurity från "And Time Begins" - där det stampas dubbeltramp för brinnande livet.
Ett stort hopp över till BEFORE THE DAWN och aningens mer melodiska övningar i Pitch-Black Universe. Piano, och vemod men också lite sköna blastbeats emellanåt gör att mungiporna inte dras neråt kan jag säga. Sen en låt från en skiva som nog är lite inspirerad av filmens värld. Låten: The Butterfly Effect. Fruktansvärt prettopekoral till film om ni frågar mig. Skivan: "Deathstar Rising".
PROTEST THE HERO är ett band jag brukar tjata om med oregelbundna intervall. De är ansvariga för en hel del intelligent röjmusik i vilken det händer en hel massa hela tiden. Det kommer ni märka när ni lyssnar på Seqoia Throne och C'est La Vie.
CYNIC - här plockar vi Evolutionary Sleeper och Veil Of Maya från två verkligt klassiska plattor "Traced In Air" (som är en av få skivor som jag gett betyget 10/10 på WeRock. Kan vara den enda faktiskt.), och "Focus". Detta är musik som verkligen inte alla går igång på. Den tar tid att komma in i minst sagt. Den är flummig, den innehåller element som gjorde att bandet stack ut som en synttofs inom death metalscenen under tidigt 90-tal.
Listan avslutar vi med THE AGONIST. Martyr Art och Predator & Prayer från bandets två senaste skivor "Lullabies For The Dormant Mind" och "Prisoners". Det är episkt och bra.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar