Vi börjar med den avslutande artisten - Yngwie Malmsteen vars konsert/uppvisning/gitarrunkning/egoförevisande jag faktiskt avstod från att recensera. Jag är glad att jag inte gjorde det av följande anledningar: 1. Det är märkligt, med tanke på den faktiskt oerhört imponerande låtkatalog som mannen har i ryggen, att han inte vågar lita på denna. Istället väljer Yngwie att tråka ut publiken med att bevisa ett redan konstaterat faktum att han kan lira gitarr genom att spela rena klassiska solon med halvlökigt komp till. Att skriva publiken på pannan på detta sätt köper jag inte - trots att mannen tillhör eliten på gitarr i världen.
Istället firade jag och fotograf Kitty att vårt arbete på festivalen var över med att betrakta spektaklet på håll med kalla öl i näven och sedan bli utkörda från baren när brandlarmet gick.
Vi hoppar över till något som var rejält bra - RAUBTIER - som stod för den mest episka golvning av undertecknad på hela festivalen. Det var norrländsk kärv kärlek från början till slut. Efter konserten pulserade nävarna av oförlöst prosa och det var med raska steg som jag gick till pressrummet efter konserten. Det var faktiskt enda gången det kändes så under festivalen. Bara en sådan sak. 
BEHEMOTH - bra, men inte bäst. Jag hade laddat som en galning inför bandets gig - det brukar ju bli så när det gäller polackerna. Men konserten lyfte inte till de nivåer som bandet presterade på Full Of Hate-turnén. Från Fredrik i CHINE fick jag dagen efter veta att bandets konsert på Roskilde hade varit så groteskt bra att han knappt visste vad han hette.
Devin Townsends inträde på festivalen markerade en höjning i intellektuell nivå med så många snäpp att MANOWAR sprang och gömde sig i ren rädsla. 
LILLASYSTER var en annan trevlig överraskning. Gosse - att ett band som låter så förbannat tråkigt på skiva kan vara så bra live! 
KVELERTAK - Norges hårdast turnérande band? Kan vara så faktiskt. I två år har norrbaggarna kuskat runt och turnérat på debutverket. Det ger två saker - en vansinnig tajhet vad gäller framförandet, och en vansinnig mättnad. Nytt material? Ja, tack!
Samma bekymmer har GHOST - en platta, och en grym mängd gig i support av denna. Jag tycker dock att bandet fortfarande håller bra klass - flera av låtarna har kaliber knyta nävarna i ren glädje - men nu får det snart komma nytt material om jag ska vilja se bandet fler gånger. 
DYING FETUS ger old school sin sanna innebörd åter - man inte bara soundcheckar på egen hand, man riggar även ner sin egen backline själva. Sånt imponerar lika mycket på mig som att kunna lira trasorna av snart sagt samtliga band på festivalen. Att majoriteten av festivalbesökarna valde att se MANOWAR istället är verkligen deras förlust ;-)
Övriga grejer som hände: på festivalen fanns det prick en handikapptoalett. Ett scenario som följde på det var att en kille i rullstol tröttnade på att vänta utanför, nycklade upp dörren bara för att upptäcka att därinne satt en icke funktionsnedsatt person. Hårda ord fick en ny innebörd kan jag säga. På samma ställe såg jag vad som kunde vara den hårdaste tjejen på hela festivalen med mängder av halstatueringar och allmänt tuff uppsyn komma ut från en toalett med ett ansiktsuttryck som talar om den yttersta frälsningen, haha!
Andra konstiga grejer - att bonda genom rosa cowboyhattar är en bra idé på fyllan. IRL är den mindre bra. Likadant är det med onepiece-dräkter. Inte metal.
Mest pyro: RAISED FIST. Konserten avslutades med att sångaren stod och skrek "Pyro"! ex antal gånger till eldkaskaderna. Lite tufft.
Sämst: Att Smålandsfolket inte var där. Tunnbrödsrullarna borde klassas som knark så goda är de. Matutbundet var i övrigt standard C. Plus att man inte längre kunde gå igenom baren till andra sidan av huset. Det ledde till att hade du köpt en öl på ena sidan så kunde du inte ta med dig den till andra. Svenska festivaler - när ska det bli mer regel än undantag att du kan dricka på hela festivalområdet? I alla fall jag längtar.
Nytt: festivalen ligger nästa år första helgen i augusti. Smart att lägga sig samma helg som Wacken? Njaeee....
Årets hjälte (som alla år): Preben - som alltid lika generöst upplåter inte bara en säng åt mig under festivalen, utan dessutom är en synnerligen trevlig prick att umgås med. Och ja, det gäller även dig Linnea.
/Martin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar