Två dagar med Marillion

I helgen var det äntligen dags igen, efter tre år återvände MARILLION till våra breddgrader. I Köpenhamn i fredags och i Göteborg i lördags stod det återigen klart att de faktiskt är världens bästa band. Steve Hogarth hade en envis förkylning som han burit med sig ända sedan USA-svängen i juni, men detta hindrade inte honom från att köra på alla cylindrarna i Köpenhamn och de flesta cylindrarna i Göteborg. Jag har dock hört att hans röst var i princip borta i Stockholm och att publiken fick sjunga, all heder åt bandet som åtminstone inte ställde in nu när det dröjt så många år mellan besöken.

Köpenhamnsspelningen var magisk, låtlistan var en aning bättre där och bandet så taggade att det var underbart att se. Jag och Henke blev inbjudna att se soundcheck och fick då avnjuta den nya låten Power (som även spelades på konserten) samt lite pilleri pillera från andra låtar. Marillion är ett så in i benmärgen trevligt band att ingen frynte på näsan när jag och Henke försiktigt smög in på Amager Bio på eftermiddagen, istället hälsades vi med leenden och varma handslag. Väldigt trevligt och välkomnande.

Göteborgsgiget blev lite annorlunda, låtlistan gav oss fyra utbytta låtar gentemot Köpenhamn vilket bland annat gjorde att vi fick eposet Ocean Cloud. SOM EXTRANUMMER! Det var en väldigt vågad grej, att som avslutning spela en obskyr låt som bara är med på specialversionen av "Marbles" och som dessutom är tjugo minuter lång. Jag njöt. Något jag förundrades över så till den milda grad var dock de tre personerna som stod utanför innan konserten och jagade autografer - en av dem tog autografer på POST IT-LAPPAR. Jag skämdes å hans vägnar och förflyttade mig raskt till en annan del av Trädgår´n eftersom jag näppeligen vill bli sammanblandad med sådana personer. Om man nu prompt ska jaga autografer kan man väl iallafall investera i en skiva, begagnad eller vad som helst. Skumt.

Nya skivan släpps om en månad, mitt ex är förbokat och klart. Att jag ska se dem igen snart är helt självklart, frågan är bara om det blir i november i Eindhoven eller Nürnberg, eller om det blir i Port Zeelande i mars. Vad säger du Henke?

/Alex (som i den andra kanalen idag sänder en ny resa till ingenstans)

Century Media

Century Media är sedan gårdagen tillbaka på Spotify. Jag är faktiskt ganska glad över detta faktum då labeln har ett sjukt diversifierat och kvalitativt stall av artister. Så nu är det fritt fram att götta ner sig i exempelvis MARDUK, Jeff Loomis, KRISIUN, VILDHJARTA och THE AGONIST igen.

/Martin



Testaments nya

Antar att de flesta av oss som gillar TESTAMENT har sett att skivan nu ligger ute på Spotify.  Jag har sett fram emot skivan något oerhört. Nu när jag har lyssnat igenom skivan en ynka gång kommer jag på mig själv med att faktiskt fundera över om skivan lever upp till mina (höga) förväntningar. För helt övertygad är jag faktiskt inte, även om gitarrarbetet ligger på en nivå som får mig att till stora delar gå batshit crazy. Bredvid detta står till exempel Dragon Attack och Animal Magnetism två låtar som kan vara bland det sämsta bandet presterat på skiva överhuvudtaget. Och varför i hela helvetet tar man med en cover?! Det spelar liksom ingen roll att det är IRON MAIDENs Powerslave - covers är något som man ska pyssla med när man inte är ett etablerat band. Skriv egna låtar.

Återkommer om ett antal lyssningar - då jag hoppas att skivan växer med fler lyssningar i bagaget.

/Martin

Fredagslistan vecka 30: Thrash pre 1990

Dags att prata allvar och grotta ner sig i en tematisk lista som heter duga. För nu ska vi prata thrash metal, och då pratar vi seriös skit på riktigt.

Thrash metal var min första stora kärlek inom den hårdare musiken. Jag minns fortfarande med glädje första gången jag lyssnade på METALLICAs "Kill 'em All" och SLAYERs "Reign In Blood" och var lika glad som en gris i hästskit när Big 4 spelade på Ullevi förra året.

Så nu tänkte jag att ni tar jag tillfället och köttar en rejäl thrashlista innan Susanne och Alex kommer tillbaka från sina semestrar och lägger sig i ;-)

Listan har en kronologisk tilt - enbart låtar som kom ut före 1990 är med. Tänkte att det kunde vara en liten kul grej att leta upp låtar som band från den första vågen är ansvariga för.

Vi börjar med ANTHRAX. Huruvida de ska räknas till the Big 4 är ju en debatterad fråga. Jag tycker det inte, men det går ju inte att bortse från att bandet lirade thrash vid tiden för utgivningen av "Among The Living" (1987). Skivan brukar räknas till bandets bästa - och bandet har kört hela skivan ett försvarligt antal gånger under 2006 på gigdatum då bandet lirade utan backup.

I Am The Law har ett riktigt rivigt och tonstinnt mittparti som jag verkligen gillar och blir därför låtvalet från den skivan.

Nästan exakt en månad efter att ANTHRAX gav ut "Among The Living" kom DEATH ANGELs "The Ultra-Violence" ut. Skivan har ett piskande driv, och det är förståeligt då skivan spelades in på tre dagar (15-17 juni)! Ja, jösses - säg det band som kan klara det idag. Ni får inte svara BRAINDRILL.

DEATH ANGEL har ju fortfarande fanan högt och producerar skivor och turnerar flitigt fortfarande. Här får ni dock en låt som visar på den sanna old-school känslan - Thrashers.

Köttigt är det även när vi beger oss över till Europa och närmre bestämt Tyskland. DESTRUCTION är kanske ett namn som ringer bekant? Tänkte väl det. Från "Infernal Overkill" tar vi kanonlåten Bestial Invasion och går igång. Det gjorde i alla fall jag när jag lyssnade igenom låter efter många års ickelyssnande.

Vi håller oss kvar i Tyskland med KREATOR i lurarna. Här har vi ju ett band som även det kör vidare som om det inte fanns en morgondag. Lyssna gärna lite extra på den fina martinitorra produktionen i Extreme Aggression tagen från skivan med samma namn. Jag gillar den verkligen då den lyckas hålla balansen från att bli helt snustorr som METALLICAs "And Justice For All" blev.

"Peace Sells...But Who's Buying" från 1986 hör till MEGADETHs finaste stunder. Det är såklart helt okej att inte hålla med mig i detta - jag har flera nära vänner som inte har insett skivans storhet och hellre lyssnar på "Rust In Peace" från 1990 istället. Men den vrede som Mustaine kände över att ha fått kicken från METALLICA är fortfarande kännbar när man lyssnar på skivan där många av låtarna ligger på en bra nivå - ett exempel är Wake Up Dead.

Kan man ha en sådan här lista utan OVERKILL? Nä, det kan man såklart inte. Här har vi ett band som likt många andra thrashband fått en nytändning på senare år - kolla gärna in "Ironbound" eller "The Electric Age" så får ni skäppan full av bra musik. Shred är en no-nonsenselåt som bjuder på både härlig chugga-chuggaaction som glödande gitarrsolon. Och hockeykörer.

SACRED REICH har alltid varit lite av underdogs rent försäljningsmässigt - musikaliskt hör de till de mer intressanta banden. Jag hade glömt av precis hur otroligt bra gänget från Arizona kan vara i sina bästa stunder. Intressant är att senaste fullängdaren bandet släppte kom 1996 - och trots att bandet återupptog turnerandet efter en 6 år lång dvala 2007 så är inget nytt album planerat. Ignorance från albumet med samma namn är en härligt tung och bitvis svängig dänga som får mig att dra på smilbanden rätt rejält.

SEPULTURAs "Beneath The Remains" är en favoritskiva i bandets diskografi vid sidan av "Arise". Vi köpte in skivan till biblioteket och blev av med den till en fekaliespya till låntagare som tyckte att det var en bra idé att bli indriven av vårt inkassobolag. Go figure. Stronger Than Hate är låten som får representera en grymt stringent skiva som förutom innehållet har ett fantastiskt fint omslag.

Tysk thrash igen av det mer skojfriska slaget. TANKARD är verkligen ett gäng som inte tar sig själva på allvar - och de har lyckats göra det under en karriär som numera spänner över 30 år. De ölstinna frankfurtarnas musik är något som man inte sätter på när man ska kontemplera ellipser om jag säger som så. Med skivtitlar som "The Beauty And The Beer", "Beast Of Bourbon" och "Stone Cold Sober" fattar ni varthän det barkar inte sant. Zobie Attack från skivan med samma namn var bandets debut 1986. Och det hörs :-)

Vi avslutar med skivaktuella TESTAMENT i en låt som har hängt med i lyssnandet i över 10 år för mig i alla fall - Disciples Of The Watch från "The New Order". Fy satan vad bra den är - förhoppningsvis inser ni det också, haha!

/Martin

Fredagslistan vecka 30: Thrash pre 1990

Sylosis

SYLOSIS förra skiva "Edge Of The Earth" hade sina förtjänster. Inte produktionen dock som lät platt och tråkig faktiskt. När nu bandet är på gång med inspelningen av "Monolith" tror jag inte att vi behöver oroa oss för den detaljen. Jösses vilket episkt stort ljud de har fått till i klassiska Monnow Valley Studios.

/Martin

Fredagslistan vecka 29: Den synnerligen otematiska listan

Hoj!

Denna veckan blir det en helt otematisk lista - efter Getaway och Den ultrakorta listan förra veckan kände jag verkligen inte för att leta musik på det sättet ytterligare en vecka, utan bara lyssna på sånt jag faktiskt gillar sedan tidigare.

Vi börjar med favoriterna i THE FACELESS. Inte musik för alla, det medger jag villigt. Jag har tokdyrkat bandet sedan jag såg gruppen på Bonecrusher-turnén för ett antal år sedan. Gillar man metal i DEATHs efterföljd så är Coldly Calculated Design från "Planetary Duality" en go to-låt.

BLINDED BY FAITH - totalt ooriginellt, men sympatiskt. Jag hör spår av CHILDREN OF BODOM, IN FLAMES och THE BLACK DAHLIA MURDER  i kanadensarnas musik. Stranger In The Mirror från "Chernobyl Survivor" är betydligt trevligare än det faktiskt synnerligen fula omslaget till skivan. En stunds god underhållning helt enkelt.

PHOBIA ska ni hålla koll på om jag får ge ett tips. Grottig, crustig grindcore när den är som näst bäst. NASUM kommer alltid vara bäst, så är det, men under Infraction Of Pride från "Remnants Of Filth" så nickar jag förnöjt med. Likadant är det med crustiga och mörkerdystra TRAGEDYs tonala utsvävningar i Close At Hand från "Darker Days Ahead". Det låter fint på det där hipsterartade sättet som jag egentligen avskyr. Men här funkar det faktiskt. Avgör själva ni om det är bra eller anus :)

Sen kommer mästarna - Time To Discharge från "Helvete". NASUM. Världsmästarna i evig tid - nemA.

WOE OF TYRANTS. Ja ni får ursäkta att jag tjatar om det bandet, men de är ju så förbannat bra att jag inte gärna kan annat än att ta med dem med oregelbundna intervall på listan. Revelations (en av de mest ooriginella låttitlarna i metalhistorien. 341 träffar på Metal Archives talar sitt tydliga språk) från magiska "Behold The Lion" förgyller tillvaron under fyra minuter och elva sekunder.

Lite lokalfärg i CHINEs Greed Amongst Dogs från senaste plattan "Betray Your Own Kind". Och ja, jag sitter med intervjun Fredrik ;)

Sen byter vi språk till svenska i två låtar. Alltsedan jag såg RAUBTIER på GRF så har det lyssnats en del på bandets musik. Låt Napalmen Regna Ner från senaste skivan "Från Norrland Till Helvetets Port" låter inte lika maffig på skiva som live - men låten förflyttar mig i alla fall känslomässigt tillbaka till Gävle. Likadant är det med DIA PSALMA som förra året drog igenom hela "Gryningstid" under sin konsert på GRF. Kalla Sinnen är ett självklart val inte bara för att den är en kanonlåt utan för att även den låten flyttar mig i tid och rum till Karlskrona och gymnasietiden på ett fullständigt klockrent vis.

Hoppet blir sen brutalt från svensk punk till kanadensisk aspretentiös musik från RUSH och episka, i ordets alla bemärkelser, 2112. Rundar av lite lätt tänkte jag med en låt på 20 minuter bara för att.

Trevlig helg hörni!

/Martin

Fredagslistan vecka 29: Den synnerligen otematiska listan

Hur Jon blev min Lord

Det har gått några dagar och det börjar sjunka in så smått att JON LORD har lämnat oss. Cancern han drabbades av för något år sedan skulle, i förlängningen, ta honom av daga och lämna ett tomrum som jag inte tror någon riktigt förstår vidden av ännu. Han var ju inte bara en f.d. medlem tillika grundare av DEEP PURPLE, han var en musiker i ordets allra vackraste definition, en musiker vars mångsidighet var så oändligt stor att det är i det närmaste ogreppbart.

Min historia börjar på sensommaren 1993 då jag står på turistbyrån i Helsingborg och ska lämna tillbaka min SCORPIONSbiljett eftersom de ställt in sin septemberspelning i Köpenhamn. Damen i kassan frågar om jag ska ha något annat, "vad har du?" frågade jag och hon svarade " tja, Deep Purple kommer ju i november". Jag funderade ett tag, jag kunde bara två låtar med dem men det var ju ett sånt där klassiskt rockband så jag sade till slut ja och köpte biljetten. Jag och min väninna åkte in till Valbyhallen den 12:e november och jag hade väl egentligen inga dunderförväntningar. Efter förbandet så var det en ganska lång paus innan hallen släcktes ned, och i samma stund som Highway star kickade igång så visste jag att jag var hemma. Den låt som satte störst prägel i mitt sinne var dock Child in time, det skulle visa sig vara den sista turnén som Ian Gillan åtminstone hjälpligt kunde sjunga låten live och jag får fortfarande rysningar när jag hör Jons keyboardintro.

Jon ja. Det var där i Valbyhallen som jag fick en första glimt av ett musikaliskt geni, helt i paritet med forna tiders Mozartar eller Beethovens. Under åren som gick så fick jag se Deep Purple några gånger till, den finaste gången var og i Göteborg år 2000 när de tillsammans med en symfoniorkester körde den magnifika "Concerto For Group & Orchestra", jag och Svärra trodde inte våra öron när vi satt där och njöt av detta fulländade möte mellan symfoniorkester och rockmusik. Det skulle även vara sista gången jag såg Jon med Purple, året efter när de bl.a. skulle spela i Helsingborg så stannade Jon hemma med ett dåligt knä, ersatt av Don Airey. Jag hade dubbla känslor inför att se dem utan Jon, och har inte sett dem sedan dess även om jag är övertygad om att Don Airey gör ett fullgott jobb i bandet. För mig VAR Purple kombinationen Jon Lord och Ian Paice och jag sitter nöjd med att ha fått se dem när de var som allra bäst på 90-talet.

I februari 2005 härjade en storm (snöstorm? minns inte) i Europa, egentligen hade vi tänkt köra ner till Hamburg men i sista stund fick det bli tåg. Det var bra tänkt eftersom autobahn var fylld med olyckor. Jag, Danny och min sambo stövlade in på anrika Musikhalle i den stora salen där Jon Lord och hans Gemini Orchestra skulle spela klassisk musik från hans nya skiva "Beyond the notes". Det var en otroligt vacker kväll, och det blev den sista gången jag såg honom. Jag minns med glädje hur han berättade uppsluppet om musiken, orkestern, sin tid i Deep Purple och massor av dåliga skämt och anekdoter. Det var, sin stela inramning i Musikhalle till trots, en väldigt uppsluppen kväll och när jag själv ligger på mitt yttersta så ska inspelningen från just den konserten ljuda en sista gång över ålderdomshemmet så att väggarna skakar.

Jag träffade Jon 1996 på hotellet i Karlshamn i samband med Karlshamn Rock Festival. Jag, Danny och Svärra fick en lång stund i ett avskilt hörn av hotellet tillsammans med denne gigant av giganter som skulle visa sig vara en av de mest ödmjuka människor jag någonsin skulle ha nöjet att få träffa. Han tog bilder med oss alla, och när han såg att jag hade glasögon på mig så beslöt han att ta på sina också (han tog helst inte bilder med glasögon annars). Det kändes otroligt overkligt att sitta där den dagen och det känns lika overkligt när jag tänker tillbaka på den idag.

Världen är tråkigare nu. Den kan aldrig bli som förr. Vi kan dock med en lp-skiva, lite kaffe och ett tänt ljus göra den lite mer uthärdlig genom att lyssna och minnas Jon och musiken han gav oss.

Tack för allt. Hälsa Dio.

/Alex

GRF 2012: Bildspecial på WeRock

Vi är inte riktigt färdiga med Getaway Rock Festival 2012 på WeRock.se. Vi kommer köra tre stycken bildspecialer på siten, en för varje dag festivalen varade. Och ni kommer inte att bli besvikna när ni kollar in Kitty Rossanders foton. Vilken närvarokänsla hon lyckas förmedla i sina bilder. Ja, jag är imponerad.

Getaway Rock Festival 2012: Bildspecial - dag 1.

/Martin

Längta!

Förutom TESTAMENTs "Dark Roots Of Earth" är "Autotheism" från THE FACELESS en skiva som jag verkligen ser fram emot att få sätta tänderna i.

Gosigt!

Nu har dessutom skivan fått ett släppedatum - 14 augusti kan man räkna med att jag frossar i teknisk döds så det står härliga till.

/Martin

Getaway 2012 - en liten summering i bilder

Tänkte att jag kör fan en liten summering av Getaway med sådant som inte nämndes i rapporteringen på WeRock.

Vi börjar med den avslutande artisten - Yngwie Malmsteen vars konsert/uppvisning/gitarrunkning/egoförevisande jag faktiskt avstod från att recensera. Jag är glad att jag inte gjorde det av följande anledningar:

1. Det är märkligt, med tanke på den faktiskt oerhört imponerande låtkatalog som mannen har i ryggen, att han inte vågar lita på denna. Istället väljer Yngwie att tråka ut publiken med att bevisa ett redan konstaterat faktum att han kan lira gitarr genom att spela rena klassiska solon med halvlökigt komp till. Att skriva publiken på pannan på detta sätt köper jag inte - trots att mannen tillhör eliten på gitarr i världen.




Istället firade jag och fotograf Kitty att vårt arbete på festivalen var över med att betrakta spektaklet på håll med kalla öl i näven och sedan bli utkörda från baren när brandlarmet gick.

Vi hoppar över till något som var rejält bra - RAUBTIER - som stod för den mest episka golvning av undertecknad på hela festivalen. Det var norrländsk kärv kärlek från början till slut. Efter konserten pulserade nävarna av oförlöst prosa och det var med raska steg som jag gick till pressrummet efter konserten. Det var faktiskt enda gången det kändes så under festivalen. Bara en sådan sak.

BEHEMOTH - bra, men inte bäst. Jag hade laddat som en galning inför bandets gig - det brukar ju bli så när det gäller polackerna. Men konserten lyfte inte till de nivåer som bandet presterade på Full Of Hate-turnén.

Från Fredrik i CHINE fick jag dagen efter veta att bandets konsert på Roskilde hade varit så groteskt bra att han knappt visste vad han hette.

Devin Townsends inträde på festivalen markerade en höjning i intellektuell nivå med så många snäpp att MANOWAR sprang och gömde sig i ren rädsla.

LILLASYSTER var en annan trevlig överraskning. Gosse - att ett band som låter så förbannat tråkigt på skiva kan vara så bra live!

KVELERTAK - Norges hårdast turnérande band? Kan vara så faktiskt. I två år har norrbaggarna kuskat runt och turnérat på debutverket. Det ger två saker - en vansinnig tajhet vad gäller framförandet, och en vansinnig mättnad. Nytt material? Ja, tack!

Samma bekymmer har GHOST - en platta, och en grym mängd gig i support av denna. Jag tycker dock att bandet fortfarande håller bra klass - flera av låtarna har kaliber knyta nävarna i ren glädje - men nu får det snart komma nytt material om jag ska vilja se bandet fler gånger.

DYING FETUS ger old school sin sanna innebörd åter - man inte bara soundcheckar på egen hand, man riggar även ner sin egen backline själva. Sånt imponerar lika mycket på mig som att kunna lira trasorna av snart sagt samtliga band på festivalen. Att majoriteten av festivalbesökarna valde att se MANOWAR istället är verkligen deras förlust ;-)





Övriga grejer som hände: på festivalen fanns det prick en handikapptoalett. Ett scenario som följde på det var att en kille i rullstol tröttnade på att vänta utanför, nycklade upp dörren bara för att upptäcka att därinne satt en icke funktionsnedsatt person. Hårda ord fick en ny innebörd kan jag säga. På samma ställe såg jag vad som kunde vara den hårdaste tjejen på hela festivalen med mängder av halstatueringar och allmänt tuff uppsyn komma ut från en toalett med ett ansiktsuttryck som talar om den yttersta frälsningen, haha!

Andra konstiga grejer - att bonda genom rosa cowboyhattar är en bra idé på fyllan. IRL är den mindre bra. Likadant är det med onepiece-dräkter. Inte metal.

Mest pyro: RAISED FIST. Konserten avslutades med att sångaren stod och skrek "Pyro"! ex antal gånger till eldkaskaderna. Lite tufft.

Sämst: Att Smålandsfolket inte var där. Tunnbrödsrullarna borde klassas som knark så goda är de. Matutbundet var i övrigt standard C. Plus att man inte längre kunde gå igenom baren till andra sidan av huset. Det ledde till att hade du köpt en öl på ena sidan så kunde du inte ta med dig den till andra. Svenska festivaler - när ska det bli mer regel än undantag att du kan dricka på hela festivalområdet? I alla fall jag längtar.

Nytt: festivalen ligger nästa år första helgen i augusti. Smart att lägga sig samma helg som Wacken? Njaeee....

Årets hjälte (som alla år): Preben -  som alltid lika generöst upplåter inte bara en säng åt mig under festivalen, utan dessutom är en synnerligen trevlig prick att umgås med. Och ja, det gäller även dig Linnea.

/Martin

Fredagslistan vecka 28: Den ultrakorta listan

Ni kommer ihåg Earaches skiva från 25-års firandet? Inte? Kolla in den här.

Bra - det fick Alex att utmana mig till att göra en lista på 15 låtar. Och listan fick inte vara längre än 1 minut och 25 sekunder. Om jag lyckades? Nästan - 11 låtar med en sammanlagd speltid på 1 minut och 35 sekunder. Sen pallade jag faktiskt inte mer.

Nu tror ni kanske att listan inte är värd uppmärksamhet? Nja, ni har i alla fall ingen ursäkt att inte lyssna på den utifrån tidsaspekten. Sen är banden som är med riktigt, riktigt bra.

Vi öppnar med 6 sekunders genialitet från nestorbandet - NAPALM DEATH. In Extremis från skivan "Grind Madness at The BBC", kör vidare med NASUM och Rens från "Grind Finale". Ren kapitulation, jajemänsan.

BRUTAL TRUTH är härnäst med en kärnfullt kort dänga betitlad Trash. 

Singaporeanska WORMROT är ett band som gång efter annan fullständigt golvar mig. Senaste plattan "Dirge" är en högkvalitativ grindsmocka som jag faktiskt inte har tröttnat på än trots idogt lyssnande - den bara växer. Fucking Fierce So What är en låt som säger det mesta. Känner ni för att lyssna på mer musik från den plattan rekommenderas You Suffer But Why Is It My Problem som är en snygg nickning till nestorerna i NAPALM DEATH och klassiska dängan You Suffer från 1981 års "Scum".

PHOBIA är ett band jag ska hålla koll på hädanefter - det låter precis som det ska i Yankee Swine. 

Sen blir det en något längre låt. Eller längre och längre - 18 sekunder från TRIGGER THE BLOODSHED i Inception. På senaste plattan "Degenerate" har bandet börjat skriva längre låtar som drar åt dödshållet, men på "Purgation" är det grindcore som regerar.

Från "Human Jerky" av CATTLE DECAPITATION hämtar vi The Decapitation of Cattle, raskt följd av SAYYADINAs Downfall. Den låten visar verkligen att man kan åstadkomma mycket på 15 sekunder.

Avslutande 27 sekunder går undan i rasande takt - CIRCLE OF DEAD CHILDREN, PUTRID PILE och JAPANISCHE KAMPFHÖRSPIELE delar på dessa sekunder på ett föredömligt sätt.

Det var det hela. Och ja, det tog längre tid att skriva inlägget än att lyssna igenom listan ;-)

/Martin

Fredagslistan vecka 28: Den ultrakorta listan

 

Lite paus

Inte så mycket som händer här eller hur? Nä, för alla tre metallbibliotekarier har semester denna veckan - något som jag såklart glömde informera om. På måndag är jag dock tillbaka i tjänst, och då ska bland annat Getaway summeras lite snyggt tänkte jag.

Och imorgon kommer det en fredagslista i vanlig ordning - det kom jag i alla fall ihåg haha! Morgondagens lista är något ovanlig. Mer än så säger jag inte!

Höres!

/Martin

Getaway Rock Festival 2012: Dag 3 - del 1

RAUBTIER blåste under en timme bort alla mina tvivel att de inte skulle vara genier på en scen. Nog sagt.

/Martin

Getaway Rock Festival 2012: Dag 3 - del 1

Getaway Rock Festival 2012: Dag 2 - Del 4

Gårdagen blev sen minst sagt sen - DYING FETUS avslutade kl. 02:00 en av de mest imponerande rensfesterna jag bevittnat på länge.

Detta kan ni läsa om på WeRock.se i detta nu om ni känner för det.

/Martin

Getaway Rock Festival: Dag 2 - Del 4

Getaway Rock Festival 2012: Dag 2 - del 3

Med öm rygg, trötta fötter och en myckenhet koffein i kroppen kommer här dagens sista uppdatering från Getaway. MANOWAR har precis, något försenade, dragit igång från Green Stage. Och ljudet är, får jag tillstå, fruktansvärt bra även här inne i pressrummet. Inte tillräckligt dock för att jag ska dra mig ut till den väldiga publiken som när bandet kom ut briserade i en samfälld orgasm.

Istället laddar jag inför DYING FETUS gig som jag hoppas kommer bli en rensfest av rang!

Innan dess vill jag dock delge er dagens två sista recensioner - gamla hjältarna från MINISTRY och MUNICIPAL WASTEs spelningar är satta under lupp.

Varsågoda!

/Martin

Getaway Rock Festival: Dag 2 - del 3

Getaway Rock Festival 2012: Dag 2 - del 2

I takt med att RAISED FIST får publiken att gå batshit crazy framför största scenen på festivalen passade jag på att skriva recensionen av AUGUST BURNS REDs konsert som slutade för drygt 40 minuter sen.

Ni hittar den i vanlig ordning via länken.

/Martin

Getaway Rock Festival: Dag 2 - del 2

Getaway Rock Festival: Dag 2 - del 1

Vi kör väl på tänkte jag med dagens första artikel. Det är fortfarande oerhört gött här i Gävle med perfekt festivalväder - lite moln och behagliga temperaturer.

Dagens första recensioner tar upp ett band som jag faktiskt inte räknade med att de skulle vara så bra - LILLASYSTER - som visade sig vara en perfekt inledning på dagen. Och så vankades det torndön i kubik av MESHUGGAH.

Allt beskrivet i detalj i artikeln nedan :)

/Martin

Getaway Rock Festival: Dag 2 - del 1

Fredagslistan vecka 27: The Getaway Edition

Veckans absoluta lågoddsare eller hur? En vecka då undertecknad vistas i detta nu på Getaway - då blir det såklart en fredagslista med några av de artister som medverkar på festivalen.


Och vi öppnar med det enda metalcorebandet värt att hålla ögonen på - AUGUST BURNS RED. Bandets bästa skiva "Constellations" finns inte på Spotify, men det gör däremot "Leveller", en skiva som jag vet Robert Chief-Rebel-Angel Gustavsson är svårt förtjust i. Salt And Light är låten.

MINISTRY. Gosse vad jag lyssnade på det bandet i gymnasiet. Det var prick det enda  bandet som jag och kompisen Uffe hade gemensamt. Fattar inte hur det gick ihop annat än med att vi var i ordets djupaste bemärkelse musikfanatiker. Jag har inte lyssnat på bandet sedan dess kan jag säga. Men så drar man på "KE*A*H**" och kan inte annat än att dyrka skivan. Fy satan alltså! Vilka låtar! Jesus Built My Hotrod. Ett blasfemiskt sväng och ett driv från helvetet.

Stort hopp över till finstämda och melankoliska ANATHEMA. Tänkte att det kunde behövas efter den knarkstinna uppvisningen från fabriksgolvet. Och det är svårt att inte gilla ANATHEMA när de drar på Deep. Det är helt enkelt vackert.

SAXON kommer aldrig, och ska aldrig ha, några snygghetspoäng. Men en stunds god underhållning får vi i Hammer Of The Gods från en skiva som heter "Heavy Metal Thunder - Live - Eagles Over Wacken". Men sångaren Biff Byford hälsar ändå publiken med ett "Hey Glasgow".


MESHUGGAH. The Demon's Name Is Surveillance. Ge upp, kapitulera. Och gör det nu. För detta är ren genialitet.

OBITUARY är en av de bokningar som jag är gladast över. Klassisk döds rakt igenom. Mycket märkliga texter minst sagt, men de funkar ju på något sätt ändå. Circle Of The Tyrants från "Cause Of Death".

"Hisingen Blues" en skiva som fick i stort sett hela journalistkåren att gå bananas. Jag tycker väl det funkar.

Subjected To A Beating. Det är en titel som GRAVEYARD aldrig skulle kunna sätta på någon av sina låtar. För DYING FETUS är det lika omöjligt att inte göra det. "Reign Supreme" är som ni vet, en grym skiva som levererar fullt ut.

Sen kör vi tre låtar i rask takt från GHOST, Yngwie Malmsteen och RAUBTIER. Norrlänningarna har fascinerat mig, framför allt genom Jonn Palmér Jeppsons artiklar i Close-Up. De är verkligen läsvärda.

Mastodontlåt från NIGHTWISH - The Poet And The Pendulum. Man har tagit i kan jag säga, och sparar inte på svulstigheten. Alls.

BEHEMOTH - bokningen som gjorde mig gladast kan jag säga. Jag har sett bandet flertalet gånger, senast på Full Of Hate-paketet, och det giget var det mest imponerande hittills. Jag tror inte att spelningen på Getaway blir något annat. Shemhamforash från "Evangelia Heretika" - då jag alltid haft svårt att värja mig för den låten.

Vi avslutar med lite party - KVELERTAK får mig alltid att le. Det bandet har bara ett läge - det hör man i Ulvetid minst sagt!

/Martin

Fredagslistan vecka 27: The Getaway Edition



Getaway Rock Festival 2012: Dag 1 - del 2

I dagens andra och sista uppdatering från Getaway Rock Festival avhandlar vi THE BLACK DAHLIA MURDER och GHOSTs fantastiska spelningar. I detta nu spelar NIGHTWISH, men då detta verkligen inte är min bag så tar jag tillfället i akt och stänga butiken för idag. Imorgon blir det mer konserter!

Dag 1 - del 2

/Martin

Getaway Rock Festival 2012: Dag 1 - del 1

I ett ljuvligt varmt Gävle spelas musik av det lite hårdare slaget i dagarna tre. Nu ligger första rapporten uppe på WeRock.se i vilken OBITUARY och KVELERTAKs spelningar sätts under lupp.

Getaway Rock Festival: Dag 1 - del 1

/Martin

Äntligen Änglagård

Så länge vi har väntat. Så länge vi har önskat. Så länge vi har hoppats.

Kan man med ord beskriva musik som går rakt in i själen? Musik som är så vacker att den borde vara skriven av skogsväsen eller änglar? Musik som står för det allra godaste i världen?

När skivan kommit ska jag gå ut i Pålsjö Skog i Helsingborg och sätta mig med hörlurar och bara lyssna. Låta den få tala utan att jag störs av allt runt omkring i hemmet. Få skivor i världen har någonsin varit lika efterlängtade.

Tack Robban för att du en gång öppnade mina ögon.

/Alex

Helsike eller mumma?

Jag är tyvärr rätt skeptisk till ny KISSmusik numera. "Psycho circus" från 1998 var rolig när den kom men är i det närmaste olyssningsbar för mig idag, på "Sonic Boom" från 2009 kändes Kiss som ett band som gjorde sitt bästa för att försöka låta som Kiss, jag har sedan dess utgivning inte lyssnat på den igen förrän igår och har fortfarande inte ändrat mig. Därför var det med stor skepsis jag tog mig an den nya låten Hell or hallelujah när den läckte ut i helgen. Märk min förvåning när jag kom på mig själv med att sitta där i soffan och bli lite glad. Ett schysst introriff, en bra vers och hygglig förrefräng. Refrängen gillar jag inte och solot av klåparen Thayer är lika tråkigt som vanligt (han sitter fortfarande med boken "play by numbers" även om han denna gång inte bara läser i kapitlet "Ace" utan även bläddrar förbi "Vinnie" och "Bruce" av bara farten) men på det hela taget är det en fartig liten rackare.

Som vanligt har förhandsrapporterna utlovat en blandning av "Destroyer" och "Revenge" och som vanligt låter det som en 80talsdänga, det är ju bara sådana Paul skriver numera, men det glädjer åtminstone mig eftersom jag älskar 80talet. Mina tankar går efter att ha hört låten ett par gånger obönhörligen till "Animalize", och det gör mig inget.

Ljudet på videon håller inte högsta kvalitet, men för den intresserade finns låten för nio kronor på iTunes.

Gårdagens eftermiddag ägnades åt att sortera de existerande klippen med samma band från åren 1974-1977. Det var ett kärleksarbete om något, jag älskar att slippa hålla på med skivor och diskar utan kan pilla med rena mpg-filer. Teknikens framfart har gjort samlandet en tjänst på det sättet. Ett av de överhuvudtaget bästa klippen som existerar med banden bju´r jag härmed  på.

/Alex (som i den andra kanalen gjort ännu en resa till ingenstans)

Nytt på WeRock

Så - vi har inte vilat på hanen i helgen på WeRock: Ni kan sedan i lördags ta del av en intervju som jag gjorde med sångerskan i THE AGONIST, Alissa White-Gluz samt Kitty Rossanders recension av Dave Thompsons Alice Cooper-biografi.

Sen kom ju nya recensioner upp också - 11 stycken till antalet. Två dagar innan deadline var de inte lika många upplagd i vår Wiki, men sedan började prosan flöda likt päronsoda. Inte minst för mig själv som mäktade med fyra anmälningar detta månadsskifte. Uppvarvning inför Getaway möjligen ;)

Bäst, ojämförligast enligt mig i alla fall är "Portal Of I" av australiensiska NE OBLIVISCARIS. Hack i häl kommer THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRAs "Internal Affairs", DYING FETUS "Reign Supreme" och MISERATIONs "Tragedy Has Spoken".

Kollegorna har satt tänderna i CANDLEMASS sista (?) skiva "Psalms Of The Dead", CHINEs "Betray Your Own Kind". Att det bandet har en stark following blir märkbart då recensionen i detta nu har lästs av 88 stycken. Klart överlägset mest hittills faktiskt.

HELLISH OUTCASTs "Your God Will Bleed" får högt betyg. Det gäller faktiskt majoriteten av skivorna. KILL DEVIL HILL med Rex Brown på bas är även den en skön skiva som fullt rättvist får högt betyg. SABATONs enorma superprettoprojekt "Carolus Rex" får högt betyg av vår power metal-expert Mats Manhammar. Hade jag varit recensent hade betyget blivit ett annat haha!

Bringing up the rear är MORGOTHs DVD "Cursed To Live" och ZEPHYRAs "First Blood".

Så, nu över till den stora begivenheten denna vecka.



I fredags blev ackrediteringen godkänd - och det känns ju alldeles utmärkt får jag säga. Extra kul är det att också Kitty Rossander har blivit ackrediterad som fotograf - då vet man att alla recensioner kommer ha bra bildmaterial dessutom.

För det är på WeRock som, liksom förra året, uppdateringarna kommer bli oerhört mer frekventa än vanligt. Och det ser, även om det såklart finns band som man saknar på line-upen, ut att bli en synnerligen trevlig festival med en oerhörd mängd musik att ta del av. 68 konserter totalt om man vill. Massivt minst sagt. De band som jag verkligen ser fram emot att se är OBITUARY, KVELERTAK, THE BLACK DAHLIA MURDER, GHOST, MESHUGGAH, AUGUST BURNS RED, DYING FETUS och BEHEMOTH. Bara där har vi tjänat in biljettpriset med råge om ni frågar mig.

Band som det ska bli skoj att se, utan att de för denna sakens skull är dunderfavoriter återfinns MOONSPELL, LILLASYSTER, AMON AMARTH, MINISTRY (som ska vara fantastiska live enligt Susanne), MUNICIPAL WASTE, SATYRICON, ANATHEMA, SUICIDAL TENDENCIES, RAUBTIER, DEVIN TOWNSEND PROJECT och Yngwie Malmsteen. Sen ska jag nog se lite av NIGHTWISH också. Bara för att.

Och det är ju det med festivaler - du upptäcker alltid ett band som du inte gillade innan, och du får alltid minst en rejäl överraskning. Som med GHOST förra året - jag hade dömt ut bandet med en axelryckning. Skivan "Opus Eponymus" var i bästa fall hyfsad, i värsta fall en rejäl gäspning. Och så går bandet ut och golvar mig fullständigt.  Gott så.

Alla artiklar som vi lägger upp på WeRock kommer vi att pinga även här - allt för att ni inte ska missa något :)

/Martin