Bibliotekets skivbonanza - part IV

Tack vare en donation från en vacker yngling (petite moi) kan Helsingborgs stadsbibliotek nu basunera ut att vi i dess bestånd återfinner en komplett samling soloskivor från medlemmarna i KISS, utgivna 1978. Vi är än så länge det enda biblioteket i Sverige som har alla fyra (det finns en Peter-skiva någonstans och en Ace någon annanstans) och det bör man ju inte sticka under stol med!

Dessa underbara mytomspunna soloskivor! Back in the day omtalades att bandet efter kalkonfilmen "Kiss meets the phantom of the park" 1978 var på väg att splittras och att soloskivor var ett sista desperat försök att rädda bandets fortlevnad. Idag vet vi naturligtvis bättre, soloskivor fanns inskrivet i kontraktet så tidigt som 1976 och var en del av den långsiktiga planen. Däremot var det nog inte en del av planen att Peter och Ace skulle få så blodad tand efter skivinspelningarna att de skulle se KISS som ett hinder för deras personliga utveckling och utsvävnader. Resultatet vet vi - skivorna sålde förvisso ingenting alls men Peter försvann likväl i ett moln av orealistiska soloförväntningar knappa ett och ett halvt år efter deras utgivning och Ace lämnade Kiss Kruisen (internt skämt för fansen) efter ytterligare två år.

Den stora besvikelsen som gjorde att skivorna inte sålde var nog att man letade efter Kisslåtar på soloskivorna, men det var nog aldrig meningen. Snarare bör man se dem som en perfekt musikstilistisk bild av varje medlem. Många var nog precis som jag besvikna i ungdomen på exempelvis Genes skiva som inte innehåll tung demonhårdrock utan enklare rock och flera ballader - detta är dock egentligen en ganska korrekt bild av vem Gene faktiskt är. Hela demonbiten består egentligen bara av:
1. hans smink
2. hans dräkter och yttre beskaffenheter (blod/eld) samt
3. God of thunder (som skrevs och egentligen spelades in av Paul). Allt annat som kan tillskrivas honom under Kiss karriär fram till 1978 är enkla rocklåtar och flera lugnare låtar.

Pauls skiva består av...well...Paullåtar, och låter således ganska mycket som en Kisskiva. Ace skiva är lite tyngre men även lite ofokuserad kan jag tycka idag med sina underliga tempoväxlingar emellanåt och ibland nästan halvfärdiga låtar. Peters skiva är i mina ögon klart bäst med sin briljanta rock vars grund ligger i 60talsfållan blandad med det sena 70talets underbara ljudbild. Det enda smolket i hans bägare är att förfallet hade börjat - trummisen i Kiss spelar knappt några trummor alls på sin egen soloskiva. Fast å andra sidan spelar Gene knappt bas på sin, det är dock inte riktigt samma grej i mina ögon eftersom hans avstånd från sitt instrument inte härstammade i ett drogmissbruk som gjorde det omöjligt för honom att fungera. Peters missbruk var långt gånget och skulle såklart eskalera till den grad att han inte medverkar på mer än en enda låt på nästföljande Kisskiva, "Dynasty".

Nåväl. Historielektionen är över, och alla Helsingborgare kan idag stolt säga "Kiss soloskivor? Jo, de finns på vårt stadsbibliotek". Det är ni ensamma om, kära Helsingborgare!

/Alex