När man som jag mest gillar gamla band och gammal musik så hör det till vanligheterna att musiken man gillar bäst också är gammal. Må vara att vissa band kan spotta ur sig hyggliga skivor på äldre dar men jag kan vara ärlig och säga att antalet gånger jag lyssnat på "Sonic Boom" med KISS sedan den kom 2010 vida understiger antalet gånger jag lyssnat på "(Music from) The Elder" de senaste tre månaderna.
Ibland lyser det dock till, och årets totala överraskning kom från ingenstans i form av YES och skivan "Fly from here". Den är inte bara bra, inte heller bara jävligt bra. Det är tveklöst en av de absolut starkaste skivorna i bandets karriär om någon behagar fråga mig. "Close to the edge" är fantastisk, "Drama" älskar jag med hela hjärtat och "Going for the one" gav oss Awaken vilket såklart betyder att den är underbar, men sen tror jag fan att "Fly from here" kommer på min lista. Inte för att någon av de resterande skivorna är dålig eller så, onej, utan helt enkelt för att denna gröna lilla plastbit är så in i helvetes bra att den likt en yster groda raskt skuttat in på fjärdeplatsen.
Ikväll spelar Yes på Amager Bio i Köpenhamn. Det blir årets sista konsert för mig, och jag kommer på mig själv med att sitta och riktigt längta efter den. Jag har förvisso bara sett Yes en gång innan, den nästintill magiska spelningen på Sweden Rock 2003, så kvoten är såklart långtifrån fylld, men ändå! Det pirrar i magen, jag vill köra NU! Ibland kan jag få för mig att jag tappat detta pirret eftersom jag sett så förbannat mycket, men så visar det sig att det egentligen bara handlar om att bandet ska vara något mer än "bra".
Det blir nog en fin kväll. Om öresundbron har öppet inatt och jag inte får en hjärtattack när de kör titelspåret så kommer jag eventuellt att skriva en rad eller två om spektaklet under morgondagen.
/Alex
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar