Alice Cooper - Night Of Fear In London 2011

I helgen var jag i London för att se ALICE COOPER på anrika Alexandra Palace. Jag missade honom i somras när han var här vilket grämde mig så in i Hästveda, speciellt med tanke på låtlistan OCH det faktum att en av de tre gitarristerna på turnén är ingen mindre än Steve Hunter. Steve spelade med Alice på 70-talet och har massor av skoj bakom hatten, så när tillfälle gavs för mig att pilla mig över till det lilla landet i väst så stod det i det närmaste självklart att jag skulle ta mig dit.

Efterhand som tiden gick visade detta sig vara ett synnerligen bra beslut. Inte bara för att jag köpte VIP-biljett och således skulle få träffa Alice efteråt, konserten spelades även in av Sky Channel och visades på brittisk tv igår på halloween. Som ytterligare dansk ketchup till den redan röda pölsen så bjöd Alice även in ARTHUR BROWN som gäst till spelningen. Kvällen såg således ut att bli fantastisk.

Jag placerade mig längst fram på vänster sida, först var det lite halloweencirkustema med folk som lekte med eld (det får man ju inte?) och på andra sätt plågade sig själva. Sedan plågades publiken av NEW YORK DOLLS. Det var en i sanning sorglig syn f.d. rockare som stod på scenen och låtsades att de var ett band. Några låtar var ok, men det mesta som skedde under deras femtio minuter passerade obemärkt förbi.

Alice var såklart gud. Han brukar ju vara det, gubben. Dock, det var elfte gången jag såg honom sedan 1998 och jag undrar om det inte blev lite minst-topp tre-känsla över denna spelningen. Låtvalet var i det närmaste formidabelt (alldeles oavsett andra metallbibliohästars fullkomligt sinnessvaga åsikt kring den alltför sällan spelade Clones - jag hade EGEN publik när den kördes!), ljudet var exceptionellt klart, bandet var så bra att jag fick vårtor på tårna och det absolut senaste tillskottet på gitarr, Orianthi, kompletterade den redan stabila lineupen superbt.

Låtlistan och några bilder från giget finns på min sida, klicka HÄR. Träffen med Alice efteråt blev fantastisk, han gick helt igång på att jag hade med första skivan Pretties For You och sjöng t.o.m. några rader ur min favoritlåt Today Mueller. Jag höll på att sätta potatis. If you get my drift. (Everybodys getting your drift right now, please open a window!)

Jag klagade tidigare på att det är för få konserter i höst. Jag klagar inte längre för just nu behöver jag inget mer i år känns det som. Fast den känslan går väl över snart.

Som vanligt...

/Alex